En bättre lösning

Jag gillar att Ola är så rak och tydlig med sitt motstånd mot främlingsfientlighet och rasism, och motstånd är bra och viktigt. Men jag tror vi kommer längre när vi riktar vår uppmärksamhet mot vad vi vill i motsats till vad vi inte vill. Så när mina barn frågar vad jag gjorde när ett främlingsfientligt parti med rötter i nazismen stöddes av mer än var femte väljare, då vill jag kunna säga att jag var med och skapade en bättre lösning, ett bättre samhälle.

Nationaldagsfirande i Bagis och Kärrtorp

Idag, på Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag, flaggade vi för F!

vilket var dagens jämställdhetsinsats. Vi besökte även Kärrtorpsdagens loppis och fyndade en bok av Kerstin Thorvall samt flätning av ett riktigt flätningsproffs 🙂

Jag noterade även att många sa och skrev ”Glad nationaldag” vilket jag inte hört tidigare.

Sverigemakten

Sverigedemokraterna skapar ett auktoritärt ”samhälle” där varje människa kämpar mot varje annan människa. Politiken skapar en hierarkisk maktkultur som är motsatsen till demokrati. Partiets namn är propaganda (en manipulativ inramning) som syftar till att skyla över partiets stora svaghet,  att deras politik försvagar demokratin!

Sverigemakten

Ett mer passande namn på partiet än Sverigedemokraterna är Sverigemakten. Partiet vill centralisera makt, etablera hierarkier och använda bestraffning som metod.

Partiledningen beskriver media som fiende och hänvisar till sin egen informationsapparat. Syftet med denna är att konsolidera makt över samhällets informationsflöden.

Partiets huvudspår, att stänga gränsen och stoppa invandringen till Sverige, beskriver ett mycket komplext fenomen som om det vore enkelt, som ett rör med vatten, antingen kommer fler invandrare eller färre, vilket öppnar för en maktfullkomlig hantering av människor.

Moralisk hierarki

Partiet beskriver även ett maktförhållande där vissa människor (svenskarna) ska ha makt över andra människor (invandrare och flyktingar). Ursprunget till denna idé är en strikt moral och en moralisk hierarki. Auktoritet rättfärdigas av den strikta moralen som säger att det ska finnas en hierarki där de som tidigare har dominerat ska fortsätta dominera.

  • Människa över natur
  • Disciplinerade över svaga (odisciplinerade)
  • Rika över fattiga
  • Arbetsgivare över arbetstagare
  • Vuxna över barn
  • Män över kvinnor
  • Heterosexuella över homosexuella
  • och så vidare

I stort följer Sverigemaktens politik denna hierarki och dess moraliska grund.

Vi kommer se partiet agera i linje med denna moral för en starkare och centralt styrd makt i Sverige.

Sverigemakten!

Kärlekstörstande individer

”Genom att ge skolan de resurser den behöver, för att kompensera för en frånvarande pappa och kunna fungera som ett andra hem, kan vi systematisera vårt arbete mot hat och slipper lita till turen”

I Dagens Nyheter skriver idag Emerich Roth och Petter Jenner om nazismens och rasismens grund

”Vill vi motverka nazism, rasism och antisemitism, som i själva verket är varianter av hat, måste vi ha kunskaper om nazisten, rasisten eller antisemiten och vad som grundlagt hans hat. Jag säger hans hat, ty när det gäller människor som lever ut sitt hat på gator och torg under dessa rubriker, handlar det nästan uteslutande om pojkar och unga män.

Mina erfarenheter vad gäller hatets innersta mekanismer talar främst om två olika sorters hat; hatet som skapats på grund av kärlekslös uppväxt…”

Rasism och nazism motverkas bäst med kärlek. Grunden till det rasistiska hatet är avsaknad av en kärleksfull och närvarande pappa. Skolan kan förebygga detta hat genom att förse alla unga män med tillförlitliga och medkännande män.

”Det handlar om att visa att man tycker om barnet för barnets egen skull, och vara där för barnet, så att det känner tillit.”

 

”I första hand handlar det om att förstöra för väst”

Jag blir skeptisk när jag läser påståenden som ”I första hand handlar det om att förstöra för väst” när den som säger det har ett starkt egenintresse av att folk upplever en vi-mot-dom-känsla.

USA har letat efter en fiende i årtionden och ryssarna är deras favorit. Till skillnad från terrorismen är Ryssland ett land med gränser, något konkret att rusta mot.

OBS, detta inlägg handlar inte om Ryssland utan om USA. Ryssarna gör uppenbarligen en massa skit och Putin gör det som krävs för att sitta kvar vid makten. Men vi måste skilja på vad vi tror om ryssarna och vad USA vill att vi ska tro om ryssarna. USA har en egen agenda och de agerar konsekvent själviskt gentemot resten av världen. USAs utrikespolitik handlar om USA, inte om resten av världen.

Så när en NATO-representant uttrycker sig så här tydligt och utan att redovisa sina källor finns det anledning att vara skeptisk.

– Vi är inte någon underrättelseorganisation, det vill jag betona. Men vi har anledning att tro att det finns åtskilliga andra verksamheter i Ryssland som den så kallade fabriken i S:t Petersburg.

Att Ingmar Nevéus på Dagens Nyheter återger detta utan att sätta det i ett sammanhang, att en källa (Stratcoms chef Janis Sarts) ses som trovärdig utan att behöva redovisa varifrån uppgifterna kommer eller vilka metoder de använt, är ett journalistiskt haveri.

Kan en kvinna gå fram till altaret och överlämna mannen till en annan kvinna

Vad är normalt? Detta att vi växer upp med idén om giftermål på det sätt Moa beskriver är ett praktexempel på hur framing fungerar.

Hur en idé är utformad avgör vad som känns normalt. Idén om vigsel inbegriper roller, rum och beteenden. När vi sett vigslar tusen gånger på TV, och i 999 fall leder en man en kvinna till altaret och lämnar över henne till en annan man, ja då är vi tämligen övertygade om att det är så en vigsel ska vara. Om någon ifrågasätter detta, till exempel genom att föreslå att en kvinna ska överlämna mannen, då rycker vi till och undrar vad det skulle vara bra för.

 

Är fem snuvor fler än fyra cancertumörer (tänk inte på en vårdkö)

Moderaterna skriver om metoder för att korta vårdköerna och Svenska Dagbladet faktagranskar om det faktiskt stämmer att köerna blivit längre som SD hävdar. Dagens Nyheter skriver spaltmeter efter spaltmeter om kö- frågan. Men är det bättre att sjukvården botar hundra influensor än två cancerpatienter? Ja köerna blir ju kortare och enligt kö-inramningens logik är det bättre att behandla hundra patienter än två.

Men svaret ska vara nej, vårddebatten borde inte handla om köer utan om patienternas sjukdomar och behov.

En kö uppfattas i tanken som något linjärt och kvantitativt. Antingen är kön längre eller kortare. I en kö är alla lika och det är just det som är problemet. Sjukdomar är inte lika. Vissa sjukdomar är dödliga medan andra är smått besvärande. Idén om en kö till vården behandlar alla patienter lika. Kö- inramningen får det att låta som att all vård är lika viktig, ungefär som i korvkön. Men vård är ett brett begrepp som omfattar ett enormt spann av verksamheter. Att ställa alla patienter i en kö är fullkomligt vansinnigt ur ett vårdperspektiv. Idén om vårdkö ignorerar faktumet att läkare gör bedömningar och ställer diagnoser, att de kan mer om vård än du och jag. Vi fattar hur kön till korvkiosken funkar men har ingen aning om vad neuroendokrinologi är för något. Idén om vårdköer placerar alla patienter i en lång linjär kö oavsett vad de har för sjukdom eller behov. Döende cancerpatienter bredvid förkylda och inbillade sjuka. Lika för alla.

Problemet är frågan, vårdköer är fel fråga. Vad är då rätt fråga? Ja vi måste ha klart för oss varför vi har vård, vad som är vårdens syfte.

Som jag förstår vård går det ut på att skydda och stärka människor så att vi kan leva fria liv. Vården skyddar från död och lidande och stärker oss så att vi kan förverkliga oss själva och leva utan att kroppen begränsar och gör oss svaga.

Alltså borde vårddebatten fokusera på hur vården bäst kan förebygga sjukdom, hur den kan behandla patienter så att de blir friska och hur den kan stärka människor med sjukdomar så att de kan leva så fritt som möjligt från kroppsliga begränsningar.

Ett fungerande vårdsystem är en mängd olika verksamheter med olika syften och behov och med väldigt olika förutsättningar. Att dra alla vårdavdelningar och sjukdomar över en kam hjälper inte allmänheten att förstå vad som ger människor bäst vård. Vi behöver en vårddebatt som ser till vårdens grundläggande syften, inte missriktade kampanjer som den om vårdköer.