Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare

I en diskussion om vårdval och skolval skrev jag följande:

“Men jag vill inte välja, det är ingen frihet för mig att välja skola till min dotter, det är en stor belastning i ett läge där jag knappt hinner sköta vardagssysslor innan jag går och lägger mig. Dessutom är skolan så komplex att det är omöjligt för en lekman att bedöma, en uppgift som gjord för en myndighet faktiskt (vilket givetvis även gäller vården). Vad hände med att alla går i en skola med en viss grundnivå, ett system som stärker alla?”

> Menar du allvar Rikard, du vill inte välja? Det argumentet har jag faktiskt aldrig hört förr. Förklara?

Visst menar jag allvar.

Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare, om människor har god förmåga och möjlighet till samarbete och självbestämmande. Det krävs en enorm apparat för att få detta att fungera. Att bedöma det är helt omöjligt för en enskild, det krävs massor av olika expertis för att göra det.
Jag vill dessutom slippa risken att välja fel och att mina barn drabbas resten av livet. Oavsett var ett barn hamnar så ska skolan stärka och skydda dem, och det ska inte hänga på föräldrarna att barnen får uppleva och lära sig en massa i skolan.

Att det är ett stort och krävande arbete att bedöma en skola bidrar givetvis till min ovilja, varje skola marknadsför en aspekt (typ “vi är dramaskolan”) vilket gör att jag direkt vill veta hur de klarar av alla andra aspekter, och jag sover redan för få timmar varje natt.

Det är önskvärt att vi ska kunna påverka vilken skola barnen går i, det har man väl kunnat sen innan vi föddes, men det är långt ifrån den viktigaste delen av ett fungerande skolsystem.

Vårdens uppdrag är att skydda och stärka

Diskussionen om Carema och vården av gamla riskerar att handla uteslutande om ekonomi vilket leder till dåliga beslut och dålig vård.

Demokrati utgår ifrån empati, att människor bryr sig om varandra och agerar utifrån det, att vi tar ansvar inte bara för oss själva utan även för varandra. Statens uppdrag är att förverkliga dessa principer på två sätt, genom att stärka och skydda.

Den centrala frågan i detta fall är

  • Vilket system skyddar och stärker de gamla bäst?

Stockholms stad har ett moraliskt uppdrag att skydda och stärka alla medborgare och just nu klarar man inte av det. Samtalen och debatten om vården ska utgå ifrån hur man bäst skyddar och stärker medborgarna. Debatten om vårdföretagens ekonomi är en skendebatt.

Energi handlar om rörelse, inte stabilitet

Rörelse i New YorkDe senaste tjugo åren har Sverige utvecklats till ett rörligt nätverkssamhälle. Lokala förutsättningar avgör inte längre tillgången till kultur eller vilken sorts arbete vi kan utföra. Vi har jobbet med oss på nätet och mobiltelefonen fungerar ofta som mötesplats.

Vår energiförsörjning har dock fastnat i industrisamhällets hierarkier och centraliserade system. Dagens energisystem utgår från konservativa värderingar, om den starka auktoriteten som står stadigt i en farlig värld. “Kraftinramningen” framhäver fördelar med centraliserad kontroll och storskalighet.

En progressiv värdegrund för energi handlar om empati, samarbete och frihet. Vi bryr oss om varandra och varje människa ska vara fri att bestämma över sitt eget liv. Samarbete ökar alla människors förmåga och möjlighet till självbestämmande.

Framtidens energilösningar handlar om rörelse. Ju mer rörliga verktygen är desto mer ökar vår frihet. Allt som rör sig omvandlar vind till energi, allt som exponeras för ljus laddas upp. Energisamarbeten mellan små verktyg sker utan vår aktiva medverkan och ser till att energin hamnar där den gör störst nytta. Gränsen mellan konsument och producent suddas ut. Fortskaffningsmedel både använder och genererar energi. Bussar, tåg, människor och byggnader överför energi till varandra.

Att betala för energi blir mindre självklart eftersom mängder av energi samlas utan möjlighet att använda den, som parkerade bilar som fortsätter att ta emot ljus efter batteriet är laddat. Vi kommer inte ha samma anledning att hålla fast i varje kilowattimme när distributionen sker spontant och distribuerat. På framtidens energimarknad köper vi energiverktyg, till exempel solpaneler och vindtrummor, och får så att säga energin på köpet.

Utvecklingen från energi som tjänst till energi som produkt är bakgrunden till kraftjättarnas kamp för att bygga ut kärnenergin. Bolagen definierar energi som en tjänst, priset baseras på hur många kilowattimmar vi använder, och till skillnad från förnybar energi så fungerar kärnenergi, likt olja och kol, endast som tjänst. Ingen ondska alltså, utan marknadslogik och företagen har framgångsrikt fått med sig svensken i sin syn på energi. Men samtalet om stabilitet och kraftfullhet bör vi överlåta åt industrin.

Vårt jobb är att ändra människors syn på energi, att driva samhällsdiskursen om energi mot rörelse. Då öppnas dörrarna för förnybar energi och smartare energilösningar.