Nätet utvecklas mot ökad öppenhet, från webbsidor till bloggar och wikipedia. Men det är lättare att förstå nätet om man byter ut ökad öppenhet mot mottagaren bestämmer. Skillnaden från den fysiska informationsvärlden är framförallt att mottagaren har den tekniska kontrollen över informationen och den skillnaden får stora följdverkningar.

De flesta nätrelaterade konflikter i Sverige 2012 utgår ifrån att den som publicerar något även har rätt att kontrollera det den publicerat. Filmbolag ska till exempel ha rätt att kontrollera filmerna de publicerat.
Men om vi vänder på steken och utgår ifrån det omvända, att mottagaren har rätt att kontrollera det som publiceras. Allt som publiceras tillhör dig… och alla andra! Mottagaren har kontrollen.

Ur det perspektivet får man leta efter andra affärsmodeller än att sälja låtar eller annonser, mottagaren har ju redan kontrollen över låtarna och utrymmet på webbsidorna. Föreställ dig vad det innebär för kinesiska webbsurfare eller småföretag som konkurrerar med branschjättar.

Och det är ju så nätet fungerar. Det ger mottagaren teknisk kontroll över information. Glappet mellan full kontroll för mottagaren och det Internet vi har idag handlar om normer och befintliga samhällsstrukturer, inte teknik.

Läget förändras hela tiden och jag ser inga övertygande tecken på att nätet kommer bli mer slutet, faktiskt. Jag vet att regeringar inför övervakningssystem och företag försöker kontrollera användarna. Men webbsidor bygger i ökad omfattning på återanvänding av information och nätets verkliga makt finns där, hos de enskilda webbplatserna. Att försöka kontrollera information blir alltmer en belastning och både företag och individer ser istället värdet av att informationen sprids, att folk tar del av ens idéer. Utvecklingen går alltså mot ökad kontroll för mottagaren men många stretar emot, stater och företag kommer tvingas till stora förändringar för att fungera i denna nya värld. Men tro mig, det är inte nätet som kommer tvingas att kapitulera.

Vi ser revolutioner i Nordafrika och Mellanöstern med stöd från Internet. Vi ser hur regimer försöker kontrollera informationsspridningen. Varje steg stater tar för att styra och påverka nätet leder snabbt till politikens återvändsgränd, se på utvecklingen i Iran som ett exempel på vad som krävs politiskt för att stävja nätet. För första gången tvingades mullorna öppet bekänna färg och för första gången blev befolkningen som helhet medveten om att de lever i en diktatur.

Skillnaden mellan länder som Iran och Syrien och den västerländska världen är ur detta perspektiv liten. Åtgärder, för att kontrollera Internet, som genomförts i Sverige, USA och andra västerländska länder för att stoppa diverse hot är precis samma som Assad gör i Syrien för att sitta kvar vid makten, som Mubarak gjorde i Egypten och Ben Ali i Tunisien. Det finns bara ett sätt att kontrollera informationsspridning och effekten blir densamma, oavsett om det görs mot galna araber eller ordningssamma svenskar.

Alternativet till Internet är diktatur.

Schlaug.se – Syrien – och våldet
Mikael Clemens’ blogg – Yttrandefrihet vill vi ha

Sergey Brin intervjuas i Guardian

Sergey Brin kommenterar intervjun