Auktoriteten eller folket, debatten om regeringsfrågan har fått nytt bränsle

Riksdagsval

I debatten om regeringsfrågan inför valet 2014, som aktualiserades av Stefan Löfvéns debattinlägg i DN häromdagen, använder Socialdemokraterna en inramning som svenskarna inte hört på många år. I kvällens Agenda intervjuas Löfvén (10 minuter in i programmet) om vilka partier han vill bilda regering med efter valet. Löfvén talar om regeringsfrågan ur ett progressivt perspektiv,

att valet framförallt handlar om folkets röst och vilja

och jag tycker han uttrycker det bättre än någon svensk politiker gjort det senaste decenniet.

I ett antal år har den borgerliga fyrpartiregeringen titulerat sig Alliansen och talat om det rödgröna regeringsalternativet. Alliansramen är ett praktexempel på politik ur ett konservativt perspektiv, att fokusera på en stark ledare, en auktoritet som står stabilt när det blåser kallt.

Om Stefan Löfvéns perspektiv känns konstigt och inte riktigt rätt så innebär det att den konservativa ramen är starkare i dig än den progressiva. Denna ram har fått fäste i dig genom upprepning, inte bara i denna fråga utan genom upprepning av konservativa perspektiv i många frågor. Läs det här igen om ett halvår så kan jag nästan garantera att du känner annorlunda. Anledningen är helt enkelt att Löfvén och andra socialdemokrater kommer upprepa det progressiva perspektivet så ofta och mycket de kan.

Jag upplevde att regeringsfrågan var oppositionspartiernas största miss i förra valrörelsen och är väldigt glad för Löfvéns sätt att hantera frågan nu. Det svenska riksdagsvalet 2014 och medföljande samhällsdebatt kommer inte bygga på låsta ställningar som för fyra år sedan och det är bra för oss alla.

2 Kommentarer

Skriv kommentar →

  1. Visst, Löfcven är klok och kompetent. Men jag är inte alldeles säker på att det är meningsfullt att analysera läget och dragen i termer som ”progressivt” och ”konservativt”. Jag erindrar mig en opponent som skulle sammanfatta sin kritik av en avhandling. ”Det som är bra är inte nytt. Det som är nytt är inte bra”. Efter 2014 gäller det nog närmast att rätta till de obalanser som uppstått i samhället i perioden efter 2006.

Kommentera