Jämställdhetsrapporten

För att få fart på bloggandet tänkte jag göra ett inlägg varje dag med iakttagelser om jämställdhet. Såg jag en man på ett typiskt kvinnojobb, läste jag om löneskillnader i tidningen eller hörde jag någon använda hen? Jag tänkte kalla det Jämställdhetsrapporten och använda hashtaggen #Jämställdhetsrapporten.

Häng på så kan vi ta del av varandras upplevelser och kanske jämföra.

Produktivitet i en folkrörelse

I en folkrörelse är vi många som arbetar i samma riktning. Men varje person behöver bestämma sig (medvetet eller omedvetet) varför hen är en del av rörelsen och vad som är vettigast att ägna sig åt. Det fina med en bloggrörelse är att svaret på de frågorna kommer inifrån. Du som är med och bloggar uttrycker dina känslor och tankar, du väljer vad som är viktigast för dig. Samtidigt bygger vi något tillsammans 🙂

WHAT YOU WORK ON

It doesn’t matter how fast you move if it’s in a worthless direction. Picking the right thing to work on is the most important element of productivity and usually almost ignored. So think about it more! Independent thought is hard but it’s something you can get better at with practice.
Sam Altman: Productivity

 

Vi bryr oss om varandra

Vi skapar ett samhälle! Vi beskriver livet med värderingar. Vi formar och kopplar samman idéer. Vi upprepar det vi tycker är viktigt. Vi är hoppfulla men inte naiva. När vi får kritik använder vi den för att utveckla vårt arbete. Vi uppmärksammar rädslor och problem. Vi samarbetar, skapar och bryr oss om varandra.

Vi bryr oss om varandra är en bloggrörelse. Vi bloggar för kärlek, glädje och gemenskap. Vi ger näring åt demokratin.

Det handlar om medborgare som pekar ut samhällets riktning. Utifrån värderingar som jämställdhet, rättvisa, frihet och ansvar beskriver vi livet och verkligheten som vi uppfattar den. När vi ser kvinnor och män arbeta på lika villkor uppmärksammar vi det. När vi upplever orättvisor så diskuterar vi hur vi når ett mer rättvist samhälle. När någon sopar problem under mattan visar vi hur det faktiskt ser ut att ta ansvar för sina handlingar.

Vi samarbetar och bygger på varandras insatser. Vi kopplar ihop idéer och visar hur något kan bli bättre. Vi utvecklar idéerna tillsammans.

Vi upprepar det vi tycker är viktigt och uppmärksammar varandras förslag med länkar och retweets, som ett sätt att säga ”det här, det här är viktigt”.

Vi är hoppfulla men inte naiva. Vi tar upp rädslor och problem men låter rädslan ge energi åt hoppet istället för att ta över våra sinnen.

När vi får kritik tar vi emot den och använder den som ett sätt att utveckla idéerna. Vi svarar med att måla upp den värld som vi vill leva i, som vi håller på att skapa.

Vi formulerar en bättre framtid, för oss själva och för varandra. Vi bryr oss om varandra!

Demokrati eller autokrati – hjärnans 2 synsätt

Det demokratiska synsättet handlar om att människor bryr sig om varandra och arbetar genom sin stat för att tillhandahålla offentliga resurser som möjliggör frihet för alla.

Det autokratiska synsättet betonar det enskilda ansvaret: ”friheten” att driva egna intressen utan hjälp från eller ansvar för andra. Hjälp och socialt ansvar gör (enligt detta synsätt) människor beroende och svaga.

Twitter- och Facebookknappar som inte förföljer dina läsare

Det här är för dig som har en blogg och vill ha dela-knappar som inte automatiskt följer dina läsare. I princip alla verktyg och tillägg för sociala medie-knappar har kod som samlar information om läsaren och skickar den till företagen. I en tråd om sociala medie-knappar skrev jag så här och det kanske är läge att upprepa det:

Bygg dina egna dela-knappar

Idén är alltså att bygga egna dela-knappar och det är lättare än det låter. Så här ser koden ut för WordPress. Klipp och klistra in i ditt tema. Andra bloggverktyg kan sannolikt använda detta utan större justeringar.

Twitter-knapp

<a href="https://twitter.com/share?url=<?php the_permalink(); ?>&text=<?php the_title(); ?>"><img src="http://rikardlinde.se/wp-content/uploads/2018/03/twitter-knapp.jpg" /></a>    

Facebook-knapp

<a href="http://www.facebook.com/sharer.php?u=<?php the_permalink(); ?>&t=<?php the_title(); ?>"><img src="http://rikardlinde.se/wp-content/uploads/2018/03/facebook-knapp.jpg" /></a>

Bilder

Du får gärna använda mina knappar. Ladda ner bilderna och lägg dem på din bloggserver eller kör direkt från min, det är lugnt.

Tadaa! Nu har du dela-knappar som inte automatiskt överför en massa information om dina läsare till de sociala medie-jättarna. Det här minskar Facebooks och Twitters  kontroll och ökar din.

Hur är det att bli utbränd

Solen sken och våren var på väg mot sommar. Vi skulle till Almedalen om en månad och jag försökte kombinera dubbla arbetsuppgifter med småbarnsliv och politiskt engagemang. Ett år tidigare hade min bror fått en cancerdiagnos och jag hade separerat.

Vardagen hade blivit svår att hantera, att planera och prioritera. Min enda tydliga målsättning var att klara av Almedalsveckan och sen ta semester, då skulle jag vila och allt skulle bli bra. Och jag tog mig faktiskt igenom Almedalen och gick på semester och det blev en riktig lugn och skön sommar. Chocken kom i augusti när jag började jobba och märkte att känslorna fanns kvar. Förvirringen och stressen dök upp och fortsatte som om jag inte hade vilat en enda dag. Då gick jag till en läkare som förklarade att jag var på väg att bränna ut mig och att om jag fortsatte så skulle jag inte orka ta mig till nästa läkarbesök.

Utbrändhet känns oklart och förvirrande. Den som drabbas förstår det oftast inte. Upplevelsen är överväldigande, som att tusen idéer och känslor händer på samma gång. Det kan vara svårt att agera, eller som det heter att få någonting gjort. För många är problemet att det finns så mycket som känns kul och stimulerande.

I ett halvår ägnade jag mig åt ungefär 10 !! stora livsprojekt parallellt utan att ett enda fungerade men jag förstod ändå inte problemet. När det blev krångligt att få ihop kalender och planering tenderade jag att hoppa på något nytt och spännande, vilket gav mig energi temporärt men som självklart inte löste det stora problemet.

Varje dag blev som en blanding av små och stora ”projekt”:

Vad ska jag göra först? Ta fram frukosten och ät. Sen duscha, kanske kolla mejlen. Vad ska jag göra idag, börjar skriva en lista på telefonen, sen på papper för det känns inte bra på mobilen. Okej, ska se om jag kan rensa lite ogräs senare. Först måste jag ägna mig åt det viktigaste, få tag på en politiker till en panel och skriva på debattinlägget och kanske en artikel till medlemstidningen. Jag borde läsa om hur vi kan öka transparensen i sociala medier. Undrar vad brorsan gör idag, gulp. Stream of conciousness utan någon som helst styrsel, stream of randomness. Jag kollar reddit och sen mediterar jag, heh ja jag vet hur det blir. Men iaf, jag kollar reddit, det känns skönt. Börjar skriva artikel samtidigt, växlar mellan flikarna, läs, skriv, läs, skriv, tio flikar att läsa och två inlägg jag vill skriva. Men vad handlar de om egentligen. Shit. Måste få klart planeringen till Almedalen. Och beställa hotellrum till mig och barnen. Borde prata med syrran om landet, vad som är prioriterat i sommar. Da capo al fine.

En miljon känslor och intryck samtidigt!

Planeringen kom ofta i vägen för genomförandet. På något märkligt sätt kändes all planering abstrakt och svårgripbar, aldrig som konkreta, fysiska handlingar. Hjärnan nådde inte fram till det konkreta utan svävade omkring i ovisshet. Många dagar gick jag hem med känslan att inte ha fått någonting gjort.

Kanske är det mest märkliga att jag ägnade mig åt sånt som är kul och inspirerande. Anledningen till att jag höll på med tio jätteprojekt var att de alla kändes viktiga och meningsfulla. Trädgården, barnens sommarlov, politisk aktivism, en chefsposition på jobbet, programmering som bidrog till öppen källkod och spännande läsning om ämnen jag gillar.  Jag höll på att gå in i väggen på grund av att jag hade för kul, inte för att jag var deprimerad eller kände mig understimulerad. I efterhand är det fullt begripligt men mitt inne i det så kunde jag inte förstå hur något så lustfyllt kunde vara skadligt och begränsande.

Utbrändhet känns motsägelsefullt och dyker upp bakom ryggen på en. Du ser inte stress och utmattning komma, inte som ett tåg som kommer körande mot dig, trots att det kan bero på de tusen saker som du fäster uppmärksamheten vid. Du planerar och planerar och planerar…och planerar. På ytan har du ett roligt, glatt liv fyllt med medryckande aktiviteter och just därför känns det så avlägset att detta skulle kunna vara ett problem.


Vårdguiden skriver bra och sakligt om utmattningssyndrom och stress.

Feynmanmetoden: ett bra sätt att lära sig något

Jag har återupptäckt min lust att lära. Härom veckan bad min trettonåriga dotter mig om hjälp med ett mattetal och jag blev så inspirerad att jag knappt kunde sluta ägna mig åt det. Att lära ut kan vara ett jättebra sätt att själv lära sig något.

Fysikern Richard Feynman utformade en metod, i fyra steg, för att lära sig något. Välj vad du ska lära dig. Förklara för ett barn. Gå tillbaka till källan. Förenkla.

Steg 1. Bestäm vad du ska lära dig

Ta fram ett vitt papper. Skriv en rubrik som beskriver det du ska lära dig.

Steg 2. Förklara för ett barn

Låtsas sen att du lär ut idén till skolelever. Skriv och förklara frågan så att texten blir begriplig för ett barn, typ en sjuåring. Använd ord som en sjuåring förstår, inte krångliga ord för experter.

De delar av förklaringen som är svåra att förstå visar var din egen förståelse brister.

Steg 3. Gå tillbaka till källan

Gå igenom de delar som du har svårt att förstå. Kolla källmaterialet, läs det igen. Lär dig på nytt. Upprepa steg 2 tills du kan förklara idén i sin helhet.

Steg 4. Förenkla

Förenkla ditt språk i texten. Använd enkla analogier om det går.

Källor

Vad är framing?

Ramar är ett av hjärnans verktyg för att förstå världen. Allt tänkande sker i ramar. En ram knyter ihop personer, skeenden, miljöer och andra element till en meningsfull helhet.

En vän kommenterade min vurm för George Lakoff och nämnde att Per Schlingmann har läst Lakoff. Jag skrev ett svar:

Jo Schlingmann har läst Lakoff och Luntz, men M har en stor organisation som arbetar med kommunikationen, Schlingmann frontar och har uppenbarligen talang, men det är en mindre industri som slipar till och för ut budskapen.

Artikelförfattaren Torbjörn missförstår framing. Han verkar uppfatta det som en marknadsföringsmetod, något man klistrar ovanpå en sakfråga eller en produkt, och att det ofta handlar om att bedra folk

Strunt samma vad det egentligen betyder, bara det skapar rätt känslor hos mottagaren.

Det är möjligt att även Per Schlingmann uppfattar det så, det är i alla fall ett missförstånd.

Ramar (frames)

Ramar (frames) är ett av hjärnans verktyg för att förstå världen. Allt tänkande sker i ramar. En ram knyter ihop personer, skeenden, miljöer och andra element till en meningsfull helhet.

Ett exempel, sjukhusramen. När vi tänker på sjukhus ingår ett antal roller

  • doktor, sjuksköterska, receptionist med flera

I sjukhusramen finns ett antal miljöer

  • operationsrum med operationsbord, reception med receptionsdisk och väntrum, patientrum med några sängar etcetera

Sjukhusramen innehåller även ett antal handlingar

  • en operation, receptionisten ropar ut namn, sjuksköterska som sätter dropp på en patient och liknande.

Sammantaget förklarar sjukhusramen vad vi avser när vi talar om sjukhus eller när något aktiverar tankar på sjukhus. Det handlar om vad vi uppfattar som normalt. Ett sätt att veta vad som inte platsar i en ram är att bryta den.

  • “Patienten gick fram till receptionen och började operera kirurgen som låg på disken och väntade på hjälp”.

Nope! Det är inte så ett sjukhus fungerar.

Allmänt

  1. Alla ord aktiverar en ram, när du läser ordet banan så aktiveras en banan-ram i ditt huvud vilket framkallar en bild av en banan
  2. Ord som är definierade inom en ram aktiverar ramen, ordet “skalpell” i meningen “han la ner skalpellen efter det sista lyckade snittet” aktiverar Operationsramen och antyder att “han” är kirurg.
  3. Att bestrida/negera en ram aktiverar ramen, “tänk inte på en elefant”
  4. Ramar förstärks när de aktiveras
  5. Ramar vinner över fakta! För att hjärnan ska förstå några fakta måste de passa in i befintliga ramar. Om fakta motsäger ramarna, ser hjärnan ramarna men ignorerar fakta.

Ramar är alltså något som finns i vår biologi, i våra hjärnor, de styr vad vi tänker och de förändras baserat på intryck, i synnerhet emotionellt starka intryck och upprepade intryck (vilket reklamvärlden använder men oftast inte förstår).

Så när Mona Sahlin pratar om utanförskap aktiverar hon en ram som gör skillnad på människor, tvärtemot vad hon egentligen vill, och det hjälper inte att hon kritiserar eller avfärdar utanförskapet- typ “tänk inte på utanförskap”. Så länge hon fortsätter att använda ordet utanförskap så aktiveras och stärks den moderata världsbilden, utanförskap bygger på ett konservativt synsätt, effekten blir att hon får svårare att få genomslag med s-politiken.

Håkan Juholt har använt termen “innanförskap” vilket jag är tveksam till eftersom även det aktiverar utanförskapsramen!

I politik är det viktigare att aktivera det moraliska synsätt man tror på än att argumentera logiskt sammanhängande utifrån motståndarens inramning. Varje gång utanförskapsramen aktiveras så försvagas S progressiva positioner.

Inramning (framing)

Med inramning aktiverar vi ramar. En inramning förmedlar verkligheten och det vi tycker och tror.

Inramning kan användas för att förmedla något så bra som möjligt men även för att ljuga och bedra, på samma sätt som språket eller andra kommunikationsverktyg.

I politiken bygger alla ramar på en moral, en tanke om vad som är rätt och fel. Det är moralen som ger argument kraft och genomslag. Moderaterna har lyckats enastående väl med att förmedla sin moral.

PR och framing är alltså olika saker och det är en ganska viktig skillnad som får omfattande och långtgående konsekvenser.