Varför växer inte Socialdemokraterna och vad ska de göra åt det?

Orsaken till Socialdemokraternas kräftgång i opinionen är att de försöker kombinera två moraliska kompasser som är varandras motsatser. Partiet borde istället anamma sin samtid, som handlar om rörelse och förändring, och göra den till sin.

Ulf Bjereld skriver om läget i svensk partipolitik och om Socialdemokraternas opinionssiffror som trots mycket goda resultat inte vill lyfta. Han ställer två frågor till läsaren och jag kan inte hålla mig 🙂

Denna analys siktar längre fram än valet om ett år men jag tror partiet vinner även kortsiktigt på att följa dessa rekommendationer.

1.) Varför växer inte Socialdemokraterna, när den borgerliga oppositionen ju är så svag?

Socialdemokraternas opposition är inte de fyra borgerliga partierna, det är Sverigedemokraterna.

För väljarna handlar politiken om upplevelsen av idéer och hur vi ser på oss själva. Frågan en väljare undermedvetet ställer till sig är- vem är jag och vem vill jag vara?

Kampen, i väljarnas huvuden, står mellan två idéer och vilket parti som bäst representerar dessa.

De flesta människor har varianter av båda idéerna. En demokratisk, närande idé. Att människor är empatiska och ansvarstagande och ska vara fria att bestämma över sig själva. Den andra idén är en strikt, centraliserad auktoritet som utövar disciplin och kontroll.

En person kan till exempel se på arbetsmiljöfrågor ur ett närande perspektiv, tycka att det är rätt att den som arbetar är skyddad från skador, att relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är i balans och att den som arbetar ska kunna leva på sin lön. Samtidigt kan hen ha en strikt idé om hur familjelivet ska fungera, att barnen ska lyda föräldrarna och att pappan alltid har sista ordet.

Om ett parti är otydligt med vad det representerar så är det svårt för människor att identifiera sig med partiet.

SD representerar det strikta, autokratiska synsättet fullt ut och blir därmed begripligt för väljarna. Om jag tror på centraliserade, storskaliga metoder så är SD det uppenbara valet.

Socialdemokraterna försöker kombinera de två moraliska kompasserna som är varandras motsatser.

När Stefan Löfvén ibland vill låta bestämd, när han pratar om att göra rätt för sig, då låter det som att människor får vara med i samhällsgemenskapen endast om vi presterar, till exempel om vi så snabbt som möjligt kommer tillbaka till arbetsplatsen efter en sjukdom. Då aktiverar han värden som auktoritetstro, kontroll och disciplin.

Men när Stefan pratar från sitt hjärta, när han berättar om sin uppväxt och hur styvföräldrarna tog hand om honom, att livet och samhället handlar om villkorslös kärlek, då aktiverar han den solidariska sidan i människor, den som ställer upp för andra utan förväntningar på motprestation.

De här idéerna står i motsats till varandra. När Socialdemokraterna försöker kombinera dem så är det svårare att förstå vad partiet står för.

Men var det inte precis så Socialdemokraterna gjorde på nittonhundratalet? De byggde folkhemmet med solidaritet och disciplin och det gick ju helt okej, eller?

Jo men problemet är att det var nittonhundratal och stora delar av Sverige fungerade centraliserat och hierarkiskt. Så är det inte längre.

Samhället har förändrats

Svenska samhället är inte längre hierarkiskt organiserat. Vi rör oss bort ifrån centraliserade strukturer mot distribuerade lösningar. Människor blir självbestämmande på allt fler områden. Vi kommunicerar och samarbetar direkt med varandra. Könsroller bestämmer vi själva över. Ekonomiska marknader följer det distribuerade nätverkets logik. Energiproduktionen går från att vara en servicemarknad till en produktmarknad och kontrollen över energin distribueras. Och så vidare.

Om jag ska beskriva samhällsutvecklingen med ett ord skulle jag säga att den är progressiv.

Politiken har inte förändrats

Vi har levt med denna utveckling i decennier men politiken har svårt att anpassa sig. Tydligast ser vi det i försöken att återskapa ett industrisamhälle och en arbetsmarknad i samklang med nationella behov. Nya Moderaterna lyckades formulera denna konservativa dröm som något modernt, nästan progressivt. Sverigedemokraterna gör samma sak men försöker inte dölja sin bakåtsträvande ambition utan stoltserar med den. Båda dessa partier tror på centraliserade lösningar och det gör även deras största motståndare Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas framgång på nittonhundratalet berodde på att partiet förstod sin samtid och utvecklades med den. Industrisamhället fungerade bäst när det styrdes och organiserades från en stark central.

Samhällsförändringen som skett de senaste decennierna har partiet inte förstått. Därför ägnar man sig åt sånt man känner igen och har lösningar för, de storskaliga centraliserade systemen. Problemet är att SD och M också ägnar sig åt detta och deras politik passar bättre ihop med hierarkiska, centraliserade strukturer.

Partierna slåss om samma kaka.

2. Vad ska Socialdemokraterna göra för att växa åtminstone upp till 35 procent inför valrörelsen 2018?

Vår tid handlar om rörelse och förändring, inte stabilitet eller ordning och reda.

Här finns ett mentalt utrymme i svenskarnas hjärtan och huvuden som inte fylls av något parti och bara ligger och väntar på att någon ska ta sig an det. Socialdemokraterna verkar intresserade men samtidigt rädda för förändringen som krävs om de ska ta sig an det.

Socialdemokraterna kan anamma sin samtid och göra den till sin. De kan ta tydlig ställning för solidaritet och humanism. Utgångspunkten är den enskilda människan. Internet är en nyckelkomponent. Feministiskt initiativ och Miljöpartiet uttrycker delar av idén. Socialdemokraterna borde agera folkrörelse fullt ut.

9 steg bort från den ömkliga alkoholisten till strukturerna som styr honom

Fokus på individer hindrar människor från att se orsaker på systemnivå. Genomtänkt inramning kan styra samtalet mot samhällsproblemens underliggande orsaker och strukturella lösningar.

Individen är huvudperson i många samhällsdebatter. Problem, orsaker och lösningar är inriktade på den enskilda människan. När vi diskuterar en fråga, till exempel hemlöshet, är det vanligt med berättelser om den hemlöse, om individens vedermödor och utmaningar. På grund av detta är lösningsförslag ofta inriktade på den enskildes handlingar.

Fokus på individer hindrar människor från att se fenomen på systemnivå. När blicken är riktad mot en enskild människas karaktär har vi svårt att se strukturer som orsak till problemen. Att brister i bostadssystem utgör en grogrund för hemlöshet överskuggas lätt av en alkoholiserad mans vandring mot kaos och otrygghet.

Brittiska tankesmedjan Frameworks Institute har gett ut en rapport med flera insikter om samhällsdebattens individfokus (pdf). Forskarna som skrivit rapporten ger flera rekommendationer om hur vi kan styra samtalet mot hemlöshetens underliggande orsaker och hur vi kan hantera problemen med hjälp av systemförändringar.

…individualism prevents people from seeing the systemic causes of homelessness. When people narrowly focus on individual – level factors, including personal character and circumstance, they cannot see how broader systems structure and perpetuate this social issue.

Individualism ultimately undermines calls for coherent social policy to address homelessness, and obscures the importance of the contextual factors that cause and exacerbate homelessness.

Systemtänkande behövs överallt

Rapportens rekommendationer gäller inte bara frågor om hemlöshet. Idéerna som presenteras kan tillämpas i många sammanhang. Processen är ett perspektivskifte, från individ till system.

  1. Definiera frågan ur ett systemperspektiv
  2. Undvik att tala om individuella val och motivationer
  3. Undvik bilder som förstärker stereotyper med individfokus
  4. Berätta om sammanhang och villkor som utsätter människor för risker
  5. Betona samhällseffekter
  6. Förklara förebyggande åtgärder
  7. Formulera en berättelse som människor utanför branschen kan berätta
  8. Motverka fatalism genom att ta upp kollektiva lösningar
  9. Prata om hur systemen är utformade och kan omformas
Läs rapporten och de exempel som tas upp, se hur du kan applicera insikterna i dina sammanhang.

Varför eldar Donald Trump på konflikten med Kina?

Varför eldar Donald Trump på konflikten med Kina? Redan innan den nyvalde presidenten börjat sin ämbetsperiod har han provocerat den kinesiska regimen flera gånger. Beteendet verkar fullkomligt vansinnigt om man tänker att syftet är att nå lugna och trevliga relationer mellan länderna.

”Torbjörn Petersson: Trumps telefonsamtal kan starta diplomatisk kris”

Men Donald Trump har knappast som mål att minska internationella konflikter. Precis som tidigare presidenter kommer hans utrikespolitik vara inriktad på att stimulera den amerikanska vapenindustrins försäljning. Det som händer nu är ett försök att skrämma den amerikanska allmänheten för att legitimera en ökning av USAs vapenarsenal och investeringar i den amerikanska vapenindustrin. Så  fungerar det militärindustriella komplexet. Vapenförsäljning är kärnan i USAs utrikespolitik.

Varför?

Vitmp_22429-hands-63743_6401574867842 bryr oss om och tar ansvar både för oss själva och för varandra.

Vi gör det genom att arbeta tillsammans som rörelse.

Vi hjälper varandra över hinder och står på varandras axlar för att nå längre.

Vi är den gröna rörelsen.

Donald Trump agerar genomtänkt och förutsägbart

Den röda tråden i Donald Trumps beteende är konservativ moral. Precis som George W Bush är Donald Trump mer förutsägbar än han verkar. Både Bush och Trump ser på världen med ett konservativt synsätt som utgår ifrån konservativ moral.

The Conservative Agenda

Conservative philosophy has three fundamental tenets: individual initiative, that is, government’s positive role in people’s lives outside of the military and police should be minimized; the President is the moral authority; and free markets are enough to foster freedom and opportunity.

The conservative vision for government is to shrink it – to “starve the beast” in Conservative Grover Norquist’s words. The conservative tagline for this rationale is that “you can spend your money better than the government can.” Social programs are considered unnecessary or “discretionary” since the primary role of government is to defend the country’s border and police its interior. Stewardship of the commons, such as allocation of healthcare or energy policy, is left to people’s own initiative within the free market. Where profits cannot be made — conservation, healthcare for the poor — charity is meant to replace justice and the government should not be involved.

Genomtänkt och begripligt

Både Donald Trumps och George W Bushs agerande är begripligt och genomtänkt, inte kaotiskt och oförutsägbart. Och ja Donald Trumps presidentskap kommer försvaga den amerikanska demokratin. Men även om det driver samhället i en odemokratisk riktning så syftar det inte till att instifta diktatur.

Donald Trump är en del av den konservativa rörelsen som har stora mål och utförliga planer. Att presentera sig som outsider, som folkets kandidat gentemot etablissemanget är en taktik för att öka stödet för konservativ politik. Det handlar till exempel om att ta bort hinder för de stora företagen, sånt som miljöskydd eller arbetarrättigheter, att genomföra stora skattesänkningar och satsa på militär upprustning. De planerna borde allmänheten känna till och fokusera på, inte idioten Donald Trump, hans galna frisyr eller vansinniga utspel.

För de som minns reagerade vi alla på samma sätt med George W. Bush, han läste inte tidningar, kunde inte stava, George W Bush falls off a Segwaysnubblade med en Segway och garvade som ett fån. Blicken riktades mot personliga detaljer och galna händelser. Samtidigt lyckades George W Bush erövra stora konservativa landvinningar:

    • Centralizing power within the executive branch to an unprecedented degree
    • Starting two major wars, one started with questionable intelligence and in a manner with which the military disagreed
    • Placing on the Supreme Court two far-right justices, and stacking the lower federal courts with many more
    • Cutting taxes during wartime, an unprecedented event
    • Passing a number of controversial bills such as the PATRIOT Act, the No Child Left Behind Act, the Medicare Drug bill, the Bankruptcy bill and a number of massive tax cuts
    • Rolling back and refusing to enforce a host of basic regulatory protections
    • Appointing industry officials to oversee regulatory agencies
    • Establishing a greater role for religion through faith-based initiatives
    • Passing Orwellian-titled legislation assaulting the environment — “The Healthy Forests Act” and the “Clear Skies Initiative” — to deforest public lands, and put more pollution in our skies
    • Winning re-election and solidifying his party’s grip on Congress

från George Bush Is Not Incompetent.

Vi kan förvänta oss liknande förändringar med Donald Trump som president. Därför har vi all anledning att  läsa mellan raderna i hans agerande och bättre förstå administrationens ambitioner.

Vad borde media uppmärksamma

Som många politiker spelar både George W Bush och Donald Trump teater inför journalister och allmänhet.

Som ung politiker var George W Bush en rapp debattör men förlorade val tills han lärde sig att agera ”folkligt”. Hans folklighet var en medveten insats, en taktik för att folk skulle kunna identifiera sig med honom och för att rikta medias uppmärksamhet åt fel håll. Man kan säga att den här videon visar Bush före och efter träning i folklighet.

Donald Trump agerar också folkligt och lösryckt när det behövs men han har tänkt igenom helheten mer än vad han ger sken av. Att vara enkel och folklig är en fördel i politiken, inte ett problem som många liberala kommentatorer tror. Att framstå som korkad eller simpel men med en tydlig moralisk agenda är ett effektivt verktyg för att vinna väljarnas stöd men även för att vilseleda allmänheten och styra uppmärksamheten bort från frågor och perspektiv som inte har stöd hos folket. Om något borde Donald Trumps beteende fungera som varningsflagg att han vet vad han håller på med, han agerar på sätt som döljer sånt han inte vill att folk ska tänka på och att media uppmärksammar.

Ett exempel är muren mellan USA och Mexiko. Vad tänker vi inte på när Trump twittrar om muren? Vi tänker inte på att USAs agerande i handelsrelationen med Mexiko har försvagat den mexikanska ekonomin, sänkt lönerna för mexikanska arbetare och gjort det svårare att leva i Mexiko. Översatt till konservativ moral: egennytta och fri konkurrens!

Mobilisering

Trump har redan gjort utspel som bekräftar bilden av beräknade och genomtänkta åtgärder.

En av de första offentliga åtgärderna som Donald Trump gjorde efter valet var att presentera sin stabschef Reince Preibus, en person stöpt i det republikanska etablissemanget. Preibus presenterades tillsammans med högerextremisten Steve Bannon som utnämndes till chefsstrateg. Att presentera de två utnämningarna samtidigt dämpar anhängarnas kritik för att ta in någon från etablissemanget samtidigt som Donald Trump rekryterar en person som kan realisera politik, som kan kohandla och bearbeta kongressen. Notera mediereaktionen, 100% fokus på utnämningen av Bannon.

Långt innan hans presidentskap har börjat tar Donald Trump upp en sakfråga, han föreslår ett stopp för lobbyister i Vita huset. Varför? Framförallt handlar det om att hålla ryggen fri, att hans egna företag och samarbeten ska undgå omfattande granskning, men det är även ett budskap till väljarna att han kommer agera för folket, mot etablissemanget. Förslaget innehåller en mängd luckor för att kunna ta in de personer som Donald Trump är intresserad av.

Update 2016-12-06: Trump’s Taiwan phone call was long planned, say people who were involved

Den röda tråden här är att Donald Trump vet att han behöver folkets mandat i framtiden, till exempel för att rättfärdiga tveksamt agerande gentemot press och rättssystem och givetvis för att bli omvald om fyra år.

Utrikespolitik

USAs utrikespolitik har fungerat på i stort sett samma sätt de senaste femtio åren och det har handlat om USAs egennytta, att kontrollera det som krävs för att skydda det amerikanska maktinnehavet och friheten att agera som man vill. Ur ett konservativt perspektiv är det moraliskt rätt.

Utan att bli för konspiratorisk, vapenindustrin verkar ha ett grepp om amerikansk utrikespolitik och det vore förvånande om Trump skulle agera annorlunda än tidigare presidenter.

2017-05-21: Trump agerar som sina föregångare med vapenhandeln, säljer vapen till Saudiarabien för 960 miljarder kronor

Sammanfattningsvis

Donald Trump agerar enligt en tydlig konservativ moral. Agerandet är genomtänkt men viktiga händelser sker ofta under radarn. Offentligt agerar Donald Trump utifrån USAs egennytta vilket kommer prägla hans presidentskap. Donald Trump vet vad han gör.

Referenser

George Lakoff: Understanding Trump

3 dimensions of power in the Sharing Economy – Yochai Benkler

Yochai Benkler brings up three dimensions of power that has the capacity to undermine the Commons and cooperative efforts. (These are my notes, not Benkler’s words, based on his speech.)

3 dimensions of power that has the capacity to undermine the Commons and cooperative efforts

  1. The Power of Hierarchy – concerned with positioning and the power within an organization to be controlling. Clashes with efforts to build a bossless organization and participatory governance.
  2. The Power of Property – property as an organizational force for oligarchy, of the recreation of power for ownership. Undermines cooperativism. Commoners accept individual property and try to redistribute it.
  3. The Tyranny of the Margin – the need to compete in the market, to increase economic margins. A context where you have to compete and survive and deliver returns on investment. This postpones the ethical commitment. Entreprenuers with an ethical commitment vs investors raising money.

Commitment to the commons is central to the ability to negotiate and reverse these three powers. It has happened in the Free and Open software movement, building Wikipedia, the free culture movement and in citizen journalismcore parts of  the industrial information and cultural economy that has turned into the social production economy.

you are producing something that has value, and in the process of giving you the ability to do it, the company is capturing the value in a way that doesn’t respect what you brought in to it — which is your social relations, your sense of identity and privacy

Yochai Benkler

Zipcar, Uber and the Blockchain are examples of systems vulnerable to these powers.

Zipcar

Zipcar turned into Avis because they were committed to the lowering of greenhouse gases but not to the commons of property, not committed to reverse the structure of hierarchy and how to manage the organization and they were not committed to the commons based model that resists the tyranny of the margin.

Uber

  1. Uses algorithms to control drivers (enables reemergence of hierarchy).
  2. Uses power of property to extract rents from drivers to maximize return to investors.
  3. Designed to force potential competitors to the margin.

Uber rides on a brutal hierarchy. Financiers are at the top, then investors and directors, then engineers and managers, then drivers and riders, and finally everyone else, those people known as “externalities”.
Uber doesn’t pay for the cars, maps, driver’s licenses, roads, or the health insurance plans of their drivers. Yet they can build a thin layer of software on top of all that value and use it to hoover as much wealth as possible towards the top of the pyramid.
Uber combines the efficiency of high technology with the leverage of high finance to strangle one marketplace after another. The global ecosystem of cooperative taxi companies is rapidly being replaced by a monoculture of precarious independent contractors. If they have an ethical commitment, it is delayed so far as to be invisible.

Building a Commons- based society means designing for resilience to these 3 dimensions of power.

Bitcoin and the Blockchain

The focus in the Bitcoin community is on Decentralization of Technology which is not enough to build a commons. It ignores that organizational re-concentration can happen at a higher level. You have to integrate resilience for all 3 dimensions of power. The Blockchain can be co-opted by changing the conceptual model around the technology towards a concentration of power, for example by building a hierarchy to manage the Blockchain infrastructure or by building Blockchain- based tools that assume competition to function.

How to Design for the Commons

The Commons- based Society thrives when we build tools that

  • add to the commons
  • organize in a distributed fashion
  • share ownership

We see examples of this in

  • Free and Open software
  • Wikipedia
  • the Free Culture movement
  • Citizen Journalism

Communicate Community

To establish the Commons as a Socitey we also need to focus our communications efforts on these issues, on the cooperative perspectives, on communal benefits, on building community and the power of re- use and remixing.

Related

Making Sense of the Emerging Economy with Yochai Benkler

Platform Cooperativism: What Is It?

Grönt: Visa vad Miljöpartiet står för

Idag skriver jag i medlemstidningen Grönt:

Miljöpartiet måste bli bättre på att visa vad vi står för. Vi kan förtydliga vad vi står för och vad vi vill genom att koppla värderingar till sakfrågor. Värderingar blir lätt luddiga när de står för sig själva och sakfrågor säger lite om politikens riktning när de inte placeras i ett större sammanhang. Men tillsammans ger värderingar och sakfrågor en tydlig bild av vad vi vill med den gröna politiken. Här följer ett par exempel.

Ansvar för varandra. Vi stoppar kärnkraften för att inte behöva gräva ner ännu mer gift i jorden. Det handlar om att lösa problemen som vi orsakar, att inte sopa problemen under mattan så att någon annan drabbas av dem. Av samma anledning exporterar vi inte vapen till diktaturer som Saudiarabien. Vapenexport kan ge oss bättre ekonomi eller fler arbetstillfällen men oavsett förtjänsten skadar vi inte andra människor, vi bryr oss om och tar ansvar för varandra. I flyktingmottagandet är det vårt långsiktiga mål att alla asylsökande ska få komma till Sverige och att vi har förmåga att hjälpa de som behöver vår hjälp, att vi tar ansvar både för oss själva och för varandra.

Självbestämmande. Att varje människa ska vara fri att bestämma över sitt liv. Vi ser denna värdering i tågen som ökar människors frihet att röra sig, tåg ger människor ökad kontroll över sina liv. Samma sak med att kunna röra sig fritt över nationsgränser, det ökar människors möjlighet och förmåga att bestämma över sina liv. Självbestämmande är också kopplat till människors deltagande i politiken. Genom att delta i samhällsarbetet fattar vi beslut om våra egna liv, vi bestämmer över oss själva. Motsatsen är toppstyre, där några få bestämmer över andra, där medborgare inte själva skapar sitt samhälle. Här är kontrasten mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som tydligast.Självbestämmande handlar även om utbildning. För att kunna bestämma över sig själv krävs kunskap och bildning. Skolan är alltså avgörande för människors frihet att bestämma över sina liv.

Avslutningsvis ett par ord om den gröna synen på demokrati. Demokrati bygger på empati, att vi tar hand om varandra och tar ansvar inte bara för oss själva utan för våra familjer, för samhället och för vårt land. Statens roll är att tillämpa detta på två sätt, genom att skydda och stärka. Vi stärker varandra genom att skapa och underhålla vägar och broar, offentliga byggnader och parker, ett utbildningssystem, ett starkt ekonomiskt system, ett effektivt rättsväsende, dammar, avlopp och ett elnät, väderbevakning, ren luft och rent vatten, med mera.

Varför finns Miljöpartiet?

Miljöpartiets uppgift är att sänka trösklarna för människors deltagande, att fungera som ett verktyg för medborgarnas demokrati, inte som en megafon för de som redan har makt.

Vi lever i en rörlig värld där gränser suddas ut. Jämställdheten ökar och vi har större frihet att disponera vår tid.

Kultur och teknologi utvecklar vår identitet och vi möter dagligen vänner via sociala medier. Människor deltar aktivt i utformningen av ny infrastruktur, av nya tjänster och ett nytt arbetsliv. Friheten att bestämma över sitt eget liv, att samarbeta och kommunicera öppet värderas mycket högre än traditionella idéer om hierarki och kontroll.

En rörlig verklighet kräver snabbare beslutsfattande och lösningar som kan anpassas till ändrade förhållanden. Till exempel kan det som skyddar miljön i en storstad vara skadligt på landsbygden och ibland tar våra digitala liv skada av det som skyddar våra fysiska gränser.

Regler på arbetsplatsen är väsensskilda från de vi lever med som förälder eller som aktivist.

Så ser verkligheten ut som politiken har att hantera, utgångspunkten för vårt arbete.

Trots den uppenbara samhällsförändringen, från industrier till nätverkssamhälle, agerar alla riksdagspartier som om vi lever på 1950-talet. Problem ska lösas med ökad centralisering, med rejäla fabriker och storsatsningar på asfalt, köpcentrum och turism. Strålkastarljuset ska riktas mot ministrar och partiledning.

Till och med Miljöpartiet, den gröna rörelsens representanter, går i dessa konservativa fotspår. Vi pratar om regeringsinnehav och ansvar samtidigt som vi gör avkall på våra solidariteter, vilket skulle vara acceptabelt om vi samtidigt drev på opinionen för det vi tror på. Om vi också visade hur lokalsamhällen kan samverka med hjälp av modern teknologi och stärka människors möjligheter att leva tillsammans med naturen och med varandra.

Vi skulle kunna uppmärksamma all aktivitet som sker i vårt avlånga land, alla människor som ställer upp för att ta emot flyktingar, som går på föreningsmöten och som deltar i medborgardialoger för att skapa ett bättre samhälle.

Jag vet att vi kan bättre och jag tror att lösningen är att fler människor deltar i samhällsarbetet. Miljöpartiets uppgift är att sänka trösklarna för människors deltagande, att fungera som ett verktyg för medborgarnas demokrati, inte som en megafon för de som redan har makt.

På Dialogkonferensen kunde vi se engagemang, kunskap och potential sammanvävda och konturerna av Miljöpartiet som rörelse, där varje medlem bidrar, där vi återvinner varandras arbete och bygger en gemensam helhet.

Den gröna rörelsen är nyckeln till vår framgång. Vi är många och vi finns över hela landet vilket kan ge lokalavdelningar och regioner frihet och kapacitet att driva sin politik framåt samtidigt som det gör partiet snabbt och flexibelt.

Tillsammans kan vi arbeta för ett bättre samhälle, en samhällsgemenskap där vi bryr oss om och tar ansvar, både för oss själva och för varandra.

Publicerat i Norran