De flesta människor har två oförenliga moralsystem, tillämpade på olika områden. Vi är progressiva i vissa frågor, konservativa i andra. Hjärnan möjliggör detta genom en sorts ömsesidig hämning- när ett moralsystem aktiveras stärks det. Samtidigt hämmas och försvagas det andra moralsystemet.

Det innebär att det inte finns någon politisk center utan en mängd moraliska blandningar. En person kan till exempel vara progressiv i synen på arbetsrätt och facklig verksamhet men konservativ i synen på familjen och uppfostran.

Olika syn på samarbete

Ett intressant exempel på dualism i svensk politik är Allianssamarbetet.

Centerpartiet har utgått ifrån en progressiv syn på samarbete, att deltagarna i ett samarbete gör det för gruppens bästa och att varje deltagare ställer upp för samarbetet även då det inte tjänar de egna syftena explicit. Energifrågan och öppenhetsfrågor är kända exempel på när Centern vikt sig för “Alliansens” vilja.

Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet har en konservativ syn på samarbete, att man deltar i ett samarbete för att det tjänar de egna syftena, punkt. Inget av dessa tre partier har offrat den egna politiken (de egna värderingarna) för samarbetet. 

I Centerpartiets valanalys klargörs dock att partiet bör ändra synen på samarbete. Så här formulerar analysgruppen det nya konservativa synsättet (s 44, pdf):

“Alliansen är medlet för att nå Centerpartiets mål, inte ett mål i sig”

Så ser det alltså ut när människor ändrar moral i en fråga, när de exponerats så mycket för ett synsätt att det till slut känns naturligt (men säkert obekvämt för många).

Läs mer om dualism/ bikonceptualism här ->