Hur är det att bli utbränd

Solen sken och våren var på väg mot sommar. Vi skulle till Almedalen om en månad och jag försökte kombinera dubbla arbetsuppgifter med småbarnsliv och politiskt engagemang. Ett år tidigare hade min bror fått en cancerdiagnos och jag hade separerat.

Vardagen hade blivit svår att hantera, att planera och prioritera. Min enda tydliga målsättning var att klara av Almedalsveckan och sen ta semester, då skulle jag vila och allt skulle bli bra. Och jag tog mig faktiskt igenom Almedalen och gick på semester och det blev en riktig lugn och skön sommar. Chocken kom i augusti när jag började jobba och märkte att känslorna fanns kvar. Förvirringen och stressen dök upp och fortsatte som om jag inte hade vilat en enda dag. Då gick jag till en läkare som förklarade att jag var på väg att bränna ut mig och att om jag fortsatte så skulle jag inte orka ta mig till nästa läkarbesök.

Utbrändhet känns oklart och förvirrande. Den som drabbas förstår det oftast inte. Upplevelsen är överväldigande, som att tusen idéer och känslor händer på samma gång. Det kan vara svårt att agera, eller som det heter att få någonting gjort. För många är problemet att det finns så mycket som känns kul och stimulerande.

I ett halvår ägnade jag mig åt ungefär 10 !! stora livsprojekt parallellt utan att ett enda fungerade men jag förstod ändå inte problemet. När det blev krångligt att få ihop kalender och planering tenderade jag att hoppa på något nytt och spännande, vilket gav mig energi temporärt men som självklart inte löste det stora problemet.

Varje dag blev som en blanding av små och stora ”projekt”:

Vad ska jag göra först? Ta fram frukosten och ät. Sen duscha, kanske kolla mejlen. Vad ska jag göra idag, börjar skriva en lista på telefonen, sen på papper för det känns inte bra på mobilen. Okej, ska se om jag kan rensa lite ogräs senare. Först måste jag ägna mig åt det viktigaste, få tag på en politiker till en panel och skriva på debattinlägget och kanske en artikel till medlemstidningen. Jag borde läsa om hur vi kan öka transparensen i sociala medier. Undrar vad brorsan gör idag, gulp. Stream of conciousness utan någon som helst styrsel, stream of randomness. Jag kollar reddit och sen mediterar jag, heh ja jag vet hur det blir. Men iaf, jag kollar reddit, det känns skönt. Börjar skriva artikel samtidigt, växlar mellan flikarna, läs, skriv, läs, skriv, tio flikar att läsa och två inlägg jag vill skriva. Men vad handlar de om egentligen. Shit. Måste få klart planeringen till Almedalen. Och beställa hotellrum till mig och barnen. Borde prata med syrran om landet, vad som är prioriterat i sommar. Da capo al fine.

En miljon känslor och intryck samtidigt!

Planeringen kom ofta i vägen för genomförandet. På något märkligt sätt kändes all planering abstrakt och svårgripbar, aldrig som konkreta, fysiska handlingar. Hjärnan nådde inte fram till det konkreta utan svävade omkring i ovisshet. Många dagar gick jag hem med känslan att inte ha fått någonting gjort.

Kanske är det mest märkliga att jag ägnade mig åt sånt som är kul och inspirerande. Anledningen till att jag höll på med tio jätteprojekt var att de alla kändes viktiga och meningsfulla. Trädgården, barnens sommarlov, politisk aktivism, en chefsposition på jobbet, programmering som bidrog till öppen källkod och spännande läsning om ämnen jag gillar.  Jag höll på att gå in i väggen på grund av att jag hade för kul, inte för att jag var deprimerad eller kände mig understimulerad. I efterhand är det fullt begripligt men mitt inne i det så kunde jag inte förstå hur något så lustfyllt kunde vara skadligt och begränsande.

Utbrändhet känns motsägelsefullt och dyker upp bakom ryggen på en. Du ser inte stress och utmattning komma, inte som ett tåg som kommer körande mot dig, trots att det kan bero på de tusen saker som du fäster uppmärksamheten vid. Du planerar och planerar och planerar…och planerar. På ytan har du ett roligt, glatt liv fyllt med medryckande aktiviteter och just därför känns det så avlägset att detta skulle kunna vara ett problem.


Vårdguiden skriver bra och sakligt om utmattningssyndrom och stress.

2 reaktioner till “Hur är det att bli utbränd”

  1. Intressant att du beskriver det att du har för kul. Jag känner igen mig i att ha för mycket i tanken och att vara en mångsysslare som vill göra allt som låter roligt att göra. Jag är slöjdare och jag kan inte begränsa mig i någon speciell teknik, utan jag vill göra allt och också vara duktig på allt. Men jag vet att för att kunna vara duktig i ett hantverk krävs tid till övning och fördjupning. Då går det inte att vara bäst i alla tekniker.
    I mitt fall har det lätt till att jag har gett upp med att göra de roliga grejerna för att jag måste ta hand om mina barn i första hand. Och jag måste jobba för att försörja mig, men också som en uppgift jag har som medmänniska. Jag kan inte ta hand om barn och familj och samtidigt ha roligt med att göra alla kreativa saker jag vill göra, för det kräver att jag får vara ensam med alla mina idéer och tankar som kommer.
    Jag går hos en arbetsterapeut som hjälper mig att styra upp mina tankar och träna mig i att prioritera. När jag har lärt mig att prioritera ska jag lära mig att vara nöjd med mitt beslut och göra klart det jag påbörjat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *