Jag älskar Sverige

men Sverige behöver gå i terapi. Vår nation har alla symtom på en person som har dålig självkänsla, framförallt vårt behov av att visa hur duktiga vi är och hur bra vi presterar.

När våra idrottsmän och kvinnor vinner VM eller OS så pustar vi ut och nämner att det är fantastiskt att vi, trots att vi bara har nio miljoner invånare, kan vinna VM.

När vi pratar om oss själva så handlar det ofta om att vi väntar på vår plats i kön, att vi håller ordning och reda på deklarationsblanketterna och alla komplimanger vi får för vår engelska, no no I’m from Sweden and we learn english in school from the third grade.

Till skillnad från de duktiga svenskarna ser vi de slöa danskarna, som får oss att må bra, vi är alltså ett högpresterande folk, och alla länder med krångliga och plottriga registreringsskyltar på bilarna och så alla de som tränger sig före i kön till korvmojjen, vad håller de på med? Och så lite jobbigt att tänka på alla hårt arbetande invandrare.

Vi skulle behöva höra att vi duger som vi är, oavsett vad vi presterar. Vi skulle behöva lugna ner prestationsfixeringen och ta bort alla kändisar från Arlanda.

Vi behöver säga till oss själva att vi duger som vi är, trots att vi fegade ut mot nazisterna och lät dem åka med tåget genom Sverige. Vi behöver uttala att vi skäms över vår feghet, att vi önskar att vi var lika modiga som danskarna och norrmännen, att vi hade vågat stå upp för det som var rätt men att trots att vi fegade så duger vi som vi är.
Det är märkligt med människors känslor, vi kan få mycket kraftfullare känsloupplevelser av små, till synes obetydliga händelser, än av ett “stort” livsögonblick. Känslorna bryr sig inte om hur omfattande en händelse var, till exempel skamkänslor kan framkallas av enkla handlingar som säger något fundamentalt om hur vi är som människor. Att inte våga stå för det man tror på är en vanlig orsak till varför människor ser ner på och tycker illa om sig själva.

Nationalkänslan är en del av en människas självkänsla, en del av varje människas identitet (som för övrigt har många delar). Om du tycker illa om ditt land så tycker du illa om en del av dig själv. Du kan ha goda skäl att tycka så men om du inte förlikar dig med känslan och tanken att ditt hemland är bra, helt enkelt för att det är en del av dig, så kommer du inte tycka om Sverige förrän vi vinner en hockeymatch eller får bra betyg i nån mätning och hur du mår kommer delvis bero på hur Sverige presterar. Känslan av mindervärde kommer kontinuerligt gnaga i dig.

Vi måste lära oss att tycka om vårt land och oss själva. Vi måste sluta säga att Sverige är fantastiskt och istället säga att vi älskar Sverige.

Jag älskar Sverige!

Bloggar om nationalkänsla

Wredénblogg – Lästips: Biskopsbiografier – och en krönika om en ledande antinazist

Benjamin Juhlin – Om begreppet den svenska modellen

(M)ichaela’s – Mitt tal på Nationaldagen 2011 i Skärgårdskommunen Österåker

En mer blandad skola


I gårdagens partiledardebatt
introducerade Stefan Löfven en ny inramning av åtgärder mot segregation i skolan, baserad på ekonomisk ojämlikhet:

Vi behöver ha en mycket mer integrerad skola där grupper med olika socioekonomisk bakgrund möts över gränserna. Jag gick själv i en sån skola, juristens barn tillsammans med platschefens barn tillsammans med arbetarbarnet tillsammans med tjänstemannabarnet. Det var väldigt bra för samhället. Jo då menar vi så här. Där ligger statens ansvar. Att se till att vi får en mer blandad skola.

Oj, vad säger han?

  • grupper möts över gränserna
  • olika bakgrund möts över gränserna
  • väldigt bra för samhället
  • statens ansvar
  • att se till att vi får en mer blandad skola

Jag skrev igår att han inte nämnde några värderingar på hela debatten men det var fel. Att ta upp statens ansvar på det här sättet, kopplat till människors empati för varandra, att betona att barn mår bra av att möta barn med annan bakgrund än den egna, är en fantastisk insats.

Det här är debattens mest intressanta händelse, Stefan Löfven introducerar ett helt nytt synsätt, en ny inramning av integration som socioekonomisk fråga. Jag tror att det här även kan få effekt på frågor om invandring och integration. Man aktiverar lösningar som bygger på kontakt mellan människor och gör det med en ram som styr uppmärksamheten mot andra faktorer än var man är född.

Jag skrev om det härom veckan:

Att göra skillnad på människor är grundproblemet med främlingsfientlighet. Att öka kontakten mellan människor är en ram som inte gör skillnad på människor, det är införstått att detta gäller alla. Ramen styr till och med bort uppmärksamheten från tankar om olikhet. Att aktivera empati och gemenskap är det mest effektiva sättet att se människor som människor istället för raser och nationer.

Jag kommer följa Socialdemokraternas idéarbete noggrannt och med intresse. Det bästa är att de kan ha fått en partiledning som förstår inramningens betydelse.
Andra bloggar om partiledardebatten

Löfven gav Reinfeldt en match

Partiledardebatten går vidare

En aggressiv Sjöstedt i Agenda

SVTs partiledardebatt 6 maj 2012

Partiledardebatt 6 maj 2012En ganska sömnig tillställning tyckte jag. Att oppositionens kritik mot regeringen inte gick fram och att borgerliga tjuvnyp fungerande är ett underkännande av både Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets debattstrategier.

Stefan Löfven är oförfalskad som person, vilket är jättebra, men han verkar inte förstå alls hur man anger en riktning i politisk debatt, jag tror inte han nämnde en värdering under hela debatten. Hans bästa insats var resonemanget om vilken sorts regering vi får se efter nästa val.

Update 8 maj: Jag misstog mig här. Han tog upp den socioekonomiska segregationen i skolan och statens ansvar gentemot medborgarna, väldigt intressant.

Jonas Sjöstedt agerade ärligt och starkt, han är ett lyft från Lars Ohly, men han har inte formulerat några svar på den kritik som han vet är på gång, som de borgerliga partiledarna säger- han lovar allt till alla, det måste han formulera ett bättre svar på.

Gustav Fridolin var skarp i en del växlingar, han är en skicklig debattör, men han skulle behöva bättre formuerade idéer. Som ett exempel har jag tidigare nämnt vapenexporten. Skälet att inte exportera vapen till Saudiarabien är att inte medvetet skada människor, att vi bryr oss om varandra. Att skada människor för att skapa fler jobb är inte moraliskt försvarbart.

Något som oppositionen borde slå mycket hårdare mot är det borgerliga hyckleriet och deras ständiga hån. Beteendet är fräckt, oansvarigt och när oppositionen inte bemöter det på ett bra sätt så undergräver det förtroendet för oppositionspolitiken. Frågan människor ställer sig är varför man ska rösta på någon som inte försvarar sig, som inte stoppar de som försöker mobba, hur man ska lita på ett parti som inte står upp för den egna politiken och visar att den är värd att försvara.

Andra bloggar om debatten

Människor tänker visuellt

I morgon kväll anordnar Sveriges Television partiledardebatt. Formen för TV-debatter har diskuterats en del sedan Håkan Juholt och Lars Ohly tackade nej på grund av deras placering i TV-studion. De ville inte förknippas med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Många har kritiserat och skrattat åt deras handlande. En vanlig kommentar har varit att om de inte vill associeras med Jimmie Åkesson så kan de väl visa det i debatten och förklara den stora skillnaden mellan den egna politiken och Sverigedemokraternas.

Den som säger så förstår inte hur människor fungerar. Vi tar mycket starkare intryck, undermedvetet, av bilder och visuella grupperingar än logisk argumentation för något. Att tydligt förmedla sin position för att övertyga bygger på en idé som formulerades under renässansen och som vetenskapen förkastat. Det är fel

  • att vi tänker abstrakt
  • att tankar och känslor är separata
  • att vi är medvetna om det vi tänker

Men hur tänker människor då?

Människor som saknar känslor vet till exempel inte vad de vill eller hur en annan människa känner, de förstår inte människors beteende och kan därför inte fungera speciellt väl i samhället. Känslor är en avgörande del av vårt tänkande.

Av dessa anledningar är det viktigt för oppositionen att i morgondagens debatt visa varför man tycker på ett visst sätt. Gustav Fridolin borde förmedla att klimatet ska räddas för att vi bryr oss om varandra, inte bara för att rädda vårt eget skinn. Stefan Löfvén borde visa att en skola som stärker alla är att ta ansvar, för oss själva och för varandra. Jonas Sjöstedt borde fråga Jimmie Åkesson och Fredrik Reinfeldt om de tror mer på folkstyret eller på en stark auktoritet som leder landet.

Andra bloggar om debattformat

Björn Sundin – Tacka nej till debatt är rimligt men inte smart

Den slutna staten

Carema, privatiseringen av Apoteket, skolvalet och den avknoppade bilprovningen, det handlar om kontroll.

När ett företag tar över en tidigare offentlig verksamhet så får det en stor, negativ konsekvens för medborgare, man förlorar kontrollen över verksamheten. Skillnaden mellan privat eller offentlig verksamhet är skillnaden mellan att välja leverantör eller att aktivt utforma verksamheter.

Jag har funderat mycket över det här, varför reagerar jag så starkt negativt på privatiseringar av myndigheter och verk? Vad är egentligen problemet? Det är inte lätt att svara på men nu börjar jag närma mig en förklaring som åtminstone jag själv begriper. Enkelt uttryckt, vi förlorar kontrollen över våra liv.

När valet står mellan två saker, till exempel att välja en skola eller att inte välja den skolan, då har vi väldigt lite kontroll över situationen.

De privatiseringar som genomförts i Sverige de senaste åren präglas av att medborgarna blir av med kontrollen över viktiga delar av sina liv. Resultatet av privatiseringarna blir ironiskt nog inte en mindre stat, det blir en sluten stat, en stat som medborgare har liten kontroll över, en sluten anstalt som tjänar någon annan.

Man kan säga att statlig verksamhet är modern i den bemärkelsen att den utvecklar demokratin, den ger oss möjlighet att delta och bidra, den stärker och skyddar människor och gör oss fria att bestämma över oss själva.

Bloggar om privatisering

Begrundat och plitat – Konkurrensens konsekvenser (i skola och förskola) …

Pesto Silvestri – Sveriges sämsta hemtjänst

Pesto Silvestri – Privatisering ingen mirakelkur för välfärden

Valets hjärta

Den amerikanska valrörelsen är igång. Obamalägret har under hösten börjat etablera en bild av Mitt Romney som hjärtlös och osäker. Nu tar de upp den militära insatsen mot Usama Bin Laden. En sån film har många syften, bland annat att visa hur stabil Barack Obama är, att det är genom att Barack Obama har ett stort hjärta som han är kompetent, att det är såna kvaliteter som man vill att en president har och givetvis att Mitt Romney saknar dem. En detalj är hjärtslagen som hörs i bakgrunden, det aktiverar våra tankar och känslor om hjärtat och om stabilitet. Obamakampanjen kommer arbeta hårt för att valet ska stå mellan värme och empati å ena sidan och hjärtlöshet och falskhet å andra sidan.

Josh Marshall analyserar frågan väl och pekar på en taktisk poäng med videon, att tvinga Mitt Romney att svara och att det är nästan omöjligt för honom att svara kraftfullt och visa att han inte tänker låta sig attackeras.

Idag svarade dock Mitt Romney statsmannamässigt. Han berömde presidenten för sitt handlande men kritiserade att Barack Obama försökte göra en politisk poäng av det. Det är en svår balansgång men det här funkade, åtminstone på ytan.

I politiska kampanjer försöker man lyfta de egna styrkorna och motståndarens svagheter. En genomtänkt strategi med ett bra budskap gör båda sakerna samtidigt, det framhäver kontraster mellan kandidaterna. När Barack Obama tar upp Mitt Romneys hjärtlöshet riktar han också uppmärksamheten mot sig själv, sitt stora hjärta och sin empati.

I Sverige pågår en valrörelse, åtminstone om man lyssnat på Moderaterna de senaste veckorna. Anders Borg tog upp det i Rapportdebatten med Magdalena Andersson. Varför säger de så?
Alliansens framgång bygger på bilden av stabilitet och auktoritet. I valet 2010 lyckades de få oppositionen att gå samman i ett block och därmed svälja betet om att valet ska handla om regeringsalternativ, vilket innebär storskalighet och den starka auktoritetens betydelse. Allt detta bygger på konservativ moral och stärker Moderaterna, då handlar debatten och valet om deras synsätt, värderingar och politik.
Nu försöker de upprepa ett vinnande koncept. Skillnaden är att valet är mer än två år bort, de borgerliga partierna är i minoritet i riksdagen och Allianssamarbetet knakar i fogarna. Men syftet med att starta valrörelsen nu är alltså framförallt att styra debatten till områden där man är stark.

Magdalena Anderssons svar i debatten med Anders Borg är precis det som oppositionen ska upprepa, att landet behöver en ledning nu, som minskar arbetslösheten, som skapar en fungerande vård, som ser till att tågen åker och så vidare. Att tala om valet är att undvika verkligheten, vilket är helt ansvarslöst.
I detta budskap finns en del av den socialdemokratiska taktiken, att rikta in sig på fokuserade åtgärder som anger riktningen för den kommande politiken och där lyfter man även den borgerliga regeringens falskhet, att deras politik är en påklistrad fasad.

Jag har svårt att bedöma vad som kommer fungera men Löfven har inte gjort några stora misstag än och i sitt första maj-tal idag använde han hela den röda arsenalen av solidaritets- och rättviseperspektiv, om ett samhälle där hjärtat får styra lika mycket som hjärnan. Och precis som för deras motsvarighet i det amerikanska presidentvalet har det blivit svårt för de borgerliga partierna att låta trovärdiga och stabila. Allt fler svenskar frågar sig var det borgerliga hjärtat finns.

Varför är Carl Bildt så jobbig?

Många gillade inlägget om Jan Björklund. Carl Bildt är en annan maktprofil som behöver granskas och ramas in. Jag tänker inte gå igenom svensk utrikespolitik och Bildt på samma sätt som jag gjorde med skolpolitiken, det tror jag inte jag klarar av, men jag har några tankar om utrikesminstern.

Carl Bildt ger intrycket av att vara en jobbig person. Varför är han så jobbig?

  • Han verkar bara tänka på egennytta, sin egen, sina uppdragsgivares eller Sveriges, ingen politik för att hjälpa de svaga och behövande där inte.
  • Han förvirrar både den som intervjuar honom och de som lyssnar. Han kan svara på frågor men alltid på ett sätt som han kontrollerar, han verkar spela ett maktspel och är fenomenal på att använda härskartekniker.
  • Han ger ofta intrycket av att veta mer och att han därför inte kan kritiseras, han skyddar sig själv och sin gärning med slutenhet. Att han är utrikesminister innebär för honom att han ska veta mer, få reda på statshemligheter, och fatta upplysta beslut. Det är Carl Bildt som ska känna till hemligheterna, ingen annan.
  • Han är stel i sitt sätt, följer en traditionellt konservativ mall för hur kontakt mellan människor ska fungera, allt enligt protokoll. Om någon ska improvisera så är det han, alla andra ska följa ett system som han förstår och kan manipulera.

Hur ska oppositionen hantera Carl Bildts utrikespolitik? Vilka värderingar och ramar kan desarmera den moderate gubben? Genom att vara motsatsen till alla hans svagheter så får människor en bild av hur svensk utrikespolitik skulle kunna fungera.

  • Samarbete
  • Öppenhet
  • Tillit
  • Empati
  • Förutsägbarhet
  • Kontakt med varandra


Man bör aktivera ett synsätt där länder samarbetar, där utrikespolitiken i ökande omfattning bygger på öppenhet, där tilliten mellan länder är ett av huvudmålen, där vi ställer upp för varandra och arbetar för att öka kontakten med andra länder och mellan alla länder.

Mittens riket som inte finns

Det finns ingen politisk mitt, ingen center att gå mot.

Det finns en mängd moraliska blandningar som utgörs av två moraliska synsätt som inte är förenliga på ett och samma område.

En person kan dock använda olika moral på olika frågor och ämnen. Som jag exemplifierat tidigare – en person kan vara progressiv i synen på arbetsrätt och facklig verksamhet men konservativ i synen på familjen och uppfostran.

En person kan se strikt på terrorism och terrorister, de ska fångas, straffas och man ska slänga bort nyckeln. Många kan nog känna åt det hållet när det gäller Breivik:

Samtidigt kan man värna om fattiga och vilja höja arbetslöshetsskydden, öka samhällets hjälp till de som inte har råd:

Samma person, till exempel du, kan alltså vilja ha hårda tag mot vissa och mer empatisk stil mot andra. Det finns ingen motsättning i detta, det är så vi fungerar:

och när vi tittar på politik med hjälp av denna insikt så blir en del nästan obegripliga saker ganska självklara. Det finns gott om personer i politiken som kombinerar till synes oförenliga ståndpunkter.