Stockholm++

Mats Berglund skriver idag om bristen på it- kunnigt folk i Stockholm och om ett seminarium som frågade sig vad Stockholmspolitiker kan göra åt saken. Han efterfrågar bättre förslag än de som nämndes på seminariet, vilket i stora drag handlade om utbildning och arbetsmarknadsmatchning. Frågan Mats ställer påminner mig om det Paul Graham brukar skriva om, hur ställen som Silicon Valley funkar och hur man kan återskapa en sån miljö.

För att skapa ett nytt Silicon Valley är det avgörande, enligt Paul Graham, att samla två grupper på samma plats, nämligen rika människor och nördar.

Eftersom Stockholm har en hel del rika investerare men inte så många nördar så tänker jag att man även har näringspolitiska skäl att locka hit den senare gruppen. Och då snackar vi om nördar, inte geeks som kan skämta om tekniken utan att fastna i det, nej riktiga nördar som verkligen inte bryr sig om något annat än sin kodning.

Hur får vi nördarna att älska Stockholm? Jag tror att det kan bli svårt. Stan är fylld med sånt som nördar ogillar, utseende- och prestationsfixering, folk har svårt att le ärligt mot varandra, få samtal bygger på genuint intresse för saken som avhandlas och man bor i för små bostäder med mycket oljud på gatan utanför till vansinniga priser.

Nej det kanske är bättre att satsa på ett område en bit utanför stan, ett ställe som har det nördar gillar men som inte dras med Stockholms laster. Vad är det för en plats?

Man ska kunna promenera omkring, det ska finnas massor av fik och coffee shops och många bokhandlar. Bra skolor och universitet är avgörande. Avvikande beteende måste tolereras, ja uppskattas och områdena ska vara lugna. Stället ska ha karaktär, som Gamla Stan, så att man kan glida runt och må bra när man inte kodar. Hmm.

Kista har allt detta förutom karaktär. Uppsala är bättre men ligger lite långt bort. Kanske kan vi knyta ihop Stockholm och Uppsala med snabba och flexibla transporter. Men det blir inte nån riktig Silicon Valley-känsla. Det är svårt att hitta ett bra område, kanske något i Söderförort?

En satsning som skulle locka både nördar och andra kreativa är att genomföra det som Google planerade för San Francisco häromåret, ett öppet, heltäckande trådlöst nätverk som ger alla i Stockholm tillgång till Internet gratis. Förutom att varenda it-tidning i världen skulle uppmärksamma det och nördar världen över skulle fascineras av de tekniska utmaningarna så skulle det ändra synen på digital utveckling. När nätet finns överallt, ungefär som luft, kommer många anmärkningsvärda idéer kläckas. Den typen av infrastruktur stimulerar ofta innovationsklimatet på oväntade sätt. Många it-kunniga skulle vilja leva här bara för att känna hur det känns.

Sveriges mest konservativa debattör har mage att kalla sig liberal

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Hans Bergström, skriver på DN Debatt om den svenska skolan. Jag tror inte man kan komma så mycket närmare en helt konservativ skola än den han förespråkar i debattinlägget:

“Viktigast av allt i skolan är dock rektorerna och lärarna. Hela inriktningen från 1968 och framåt blev att sänka deras auktoritet, status och löner. I det nya samhället skulle alla vara ”du”. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas. Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas.”

Denna utveckling drevs, enligt Hans Bergström, på av Socialdemokraterna trots att 68-rörelsen på många sätt faktiskt var en reaktion MOT partiets politik (tack till Martin Moberg för länken). Skolpolitiken är fortfarande ett exempel på Socialdemokraternas konservativa sida.

Hur skulle en progressiv skolpolitik se ut?

Alfie Kohn, en känd amerikansk pedagog har skrivit mängder om detta. I korthet skulle skolan handla mer om elevernas förmåga och möjlighet till självbestämmande, deras samarbetsförmåga och om öppen kommunikation mellan elever, lärare och samhället i stort. Betyg skulle nog inte diskuteras speciellt ofta, möjligen elevernas förmåga att bedöma och utvärdera sitt arbete.

Avslutningsvis

Att en så konservativ person som Hans Bergström kunnat arbeta som chefredaktör för en ledarredaktion och tidning som kallar sig oberoende liberal säger en del om tidningens inflytande över folks tänkande. Att han undertecknar inlägget med epitetet “liberal debattör”  bekräftar och understryker hyckleriet som Dagens Nyheter ägnar sig åt.

Rum för empati och tillit

Man kan tänka på en ram som ett rum. Sedan Moderaternas omvandling 2005 har svensk politik utspelats i något som kan liknas vid en brittisk pub. Fast istället för mörkt trä, mässing och rökdoft har vi ordning och reda, kriser, ansvar och stabilitet

Gå in i en brittisk pub så känns det väldigt annorlunda än om du går till en fruktmarknad. Om du beställer två glas mörk lager till dig och din vän så begriper sannolikt både du, din vän och de andra i baren vad ni håller på med. På en del pubar kan du även köpa ett äpple men det känns lite konstigt, det är inte det pubar är till för.

Alliansens ramar gör att vissa saker känns naturliga att prata om, vårdformer, skolbetyg och skattefrågor. Andra saker känns däremot inte lika naturliga att prata om, till exempel energisamarbeten, arbetsmiljöfrågor och att ta ansvar för andra människor.

För att kunna diskutera annat än rent konservativa frågor så måste samtalet bygga på andra synsätt än de Alliansen etablerat.

Vi kan ta upp empati och ansvar, för oss själva och för andra. Vi kan tala om en värld där vi ställer upp för varandra, där människor samarbetar och litar på varandra. Vi kan lyfta alla de exempel på när vi tillsammans lyfter samhället och då vår strävan efter en bättre värld faktiskt blir verklighet. Det är en samtalsmiljö, lite som en fruktmarknad, där vi kan diskutera frågor som helt enkelt inte är möjliga på dagens rökiga och självsäkert berusade utskänkningsplats.

Klart privata företag ska ha frihet från insyn, de är ju privata!

Ord och ramar styr vårt tänkande. En man som förstod hur man kan använda detta var Edward Bernays, Sigmund Freuds systerson. Det är Edward Bernays som är skyldig till att omvandla ordet propaganda till public relations, att människor under flera decennier associerat cigaretter med potens och att USA har haft folkligt stöd för en mängd invasioner och attacker. Det är hans verk som ligger till grund för att företag verkar i just den privata sektorn, inte den utvecklade, den fristående eller den slutna sektorn.

Att associera företag med ett ordet privat får omfattande konsekvenser för hur människor tänker. Privatramen aktiverar bland annat tankar på

  • att få vara för sig själv, frihet från insyn
  • att få vara sig själv
  • lugn och ro
  • något man gör på egen hand, inte med andra
  • att detta är positiva kvaliteter

Följden blir att när vi talar om privata företag så aktiveras alla dessa tankar och känslor och de kopplas till företag. De flesta människor känner då undermedvetet att det är normalt att företag ska

  • ha frihet från insyn
  • skötas utan inblandning från andra
  • konkurrera, inte samarbeta

vilket alltså är 100% konservativ moral. Varje gång någon talar om privata företag förstärks denna bild i människor och det känns mer och mer normalt att det är så företag ska fungera.

Andra inlägg om privat:

Framing

“Brandmannen tände eld på huset, satte sig i brandbilen och åkte hem för att äta middag.

Que? Vad håller han på med?

Varför känns inte meningen logisk? Kan inte en brandman vara pyroman? Äter inte brandmän middag? Kan de inte köra en bil?

För att få svar på detta och förstå varför vissa argument når fram till människor så ska vi göra en liten övning. Gör så här:

Tänk inte på en banan!

Har du gjort det? Inte tänkt på en banan? Helt säkert? Ingen gul banan? Okej, bra!

Meh… det går ju inte, du tänkte ju på en banan. Varför kan du inte inte tänka på en banan?

Jo, brandmän och bananer har en sak gemensamt. Orden aktiverar en ram.

Ramar

Alla ord aktiverar en ram.

En ram är en konceptuell struktur som används vid tänkande. Ordet diskborste aktiverar till exempel bilden av en diskborste och ett antal assocationer:

  • att en diskborste är ett verktyg som oftast används i köket
  • att den består av ett handtag och en borste
  • att den används tillsammans med vatten och diskmedel i en diskho
  • att den används till att skrubba bort smuts

Ett annat sätt att förstå en ram är som ett nätverk av associationer. När du läser diskborste aktiveras en nätverk av associationer i din hjärna; ord, bilder, händelser och känslor:

Hur vet man vad som ingår i en ram?

Vad som ingår i en ram tar man enklast reda på genom att bryta mot ramens logik.

Hon tog diskborsten, satte på tandkräm och började borsta ksina tänder.

Det stämde inte riktigt va? Det passar inte in i diskborste-ramen. En ram handlar om hur vi uppfattar något, vad som känns normalt och om den logik som är kopplad till ramen. En brandman kan givetvis elda upp ett hus, det kan även en revisor eller förskolefröken, men vi har svårare att ta till oss det eftersom handlingen inte matchar ramen och sammanhanget.

Om du läser meningen om brandmannen en gång till nu så ser du säkert vad som är fel, brandmans-ramen bryts på flera sätt.

En brandman

  • släcker bränder
  • åker till bränder
  • lämnar inte en brand
  • och så vidare

Det finns alltså en logik som beskriver hur vi uppfattar en ram. Följer man logiken så blir budskapet begripligt. Bryter man logiken så förvånar och förvirrar man mottagaren.

Bildlicens

Felet vi gör när vi tänker på välfärd

Vi mår bra, vi andas frisk luft och leker med våra barn. Vi skrattar tillsammans med vänner. Vi lagar och äter mat. Vi fiskar i en sjö. Vi vandrar i fjällen. Vi lär oss och utvecklas. Se där några exempel på välfärd.

Upplevelsen att må bra, att känna sig modig, djärv, pigg, frisk eller glad. Det är välfärd.

Samhällsdiskursen om välfärd är emellertid helt inriktad på maskineriet som ska ge oss känslorna, vilka komponenter (substantiv) välfärden består av. Välfärdens kärna är ett av många exempel på hur man försöker ändra välfärdens inramning.

Som tumregel kan den progressiva politikern börja med att prata om välfärdens verb och adjektiv innan du kommer in på substantiv och sakfrågor.

Vill vi ha Internet eller modererade nät?

Internet liknar vägar, det är one size fits all vilket medför att all sorts trafik kan använda det.

Men om mobil- och bredbandsoperatörer skulle koppla ihop distribution med tjänster får samhället problem. Internet fungerar bättre än modererade distributionskanaler, läs The Rise of the Stupid Network, en klockren analys, och World of Ends.

Dagens mobiloperatörer levererar två saker, tjänster och infrastruktur. Operatörerna tjänar mer på att blanda ihop dem.

Tidigare har ringsignaler sålts som en del av mobilabonnemanget och operatörerna har tagit betalt av tjänsteleverantörer som vill finnas med i operatörernas abonnemang. Nu försöker de omforma Internetdistribution till något som liknar mobiloperatörsmarknaden för tio år sedan. Men att hantera Internetdistribution som en tjänst (telefonsamtal, sms, Internetdistribution, svarare, ringsignaler) är alltså att blanda äpplen och päron.

För samhället är det viktigt att dessa hanteras separat. Vi vill själva styra över hur vi använder nätet men hur uppkopplingen sker är mindre relevant.

  1. infrastruktur (Internetdistribution)
  2. tjänster (telefoni/ www/ epost/ voicemail/ video)

Om vi byggde vägar på mobiloperatörernas sätt skulle vi få Volvovägar för Volvo-godkända fordon, Investorvägar och ABBvägar som bara släpper förbi sina samarbetspartners och så vidare. Det skulle uppenbarligen inte göra livet bättre för någon. Vi vet inte vad företagen heter som asfalterar och sköter vägarna och det vill vi heller inte veta, vi vill bara ha bra vägar, åkandet sköter vi själva.

Vad gäller kapacitetsfrågor så är det avgörande att lagen, och inte operatörernas egna bedömningar, avgör hur det ska hanteras. Operatörerna ska sköta distribution, inte filtrering! Filtrering = tjänster = att göra skillnad på bitar- torrentbitar, Skypebitar, wwwbitar, epostbitar, RikardLindebitar, kanal5bitar etcetera.

2012-03-28: Teleoperatörer vill blockera gratis telefoni

Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare

I en diskussion om vårdval och skolval skrev jag följande:

“Men jag vill inte välja, det är ingen frihet för mig att välja skola till min dotter, det är en stor belastning i ett läge där jag knappt hinner sköta vardagssysslor innan jag går och lägger mig. Dessutom är skolan så komplex att det är omöjligt för en lekman att bedöma, en uppgift som gjord för en myndighet faktiskt (vilket givetvis även gäller vården). Vad hände med att alla går i en skola med en viss grundnivå, ett system som stärker alla?”

> Menar du allvar Rikard, du vill inte välja? Det argumentet har jag faktiskt aldrig hört förr. Förklara?

Visst menar jag allvar.

Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare, om människor har god förmåga och möjlighet till samarbete och självbestämmande. Det krävs en enorm apparat för att få detta att fungera. Att bedöma det är helt omöjligt för en enskild, det krävs massor av olika expertis för att göra det.
Jag vill dessutom slippa risken att välja fel och att mina barn drabbas resten av livet. Oavsett var ett barn hamnar så ska skolan stärka och skydda dem, och det ska inte hänga på föräldrarna att barnen får uppleva och lära sig en massa i skolan.

Att det är ett stort och krävande arbete att bedöma en skola bidrar givetvis till min ovilja, varje skola marknadsför en aspekt (typ “vi är dramaskolan”) vilket gör att jag direkt vill veta hur de klarar av alla andra aspekter, och jag sover redan för få timmar varje natt.

Det är önskvärt att vi ska kunna påverka vilken skola barnen går i, det har man väl kunnat sen innan vi föddes, men det är långt ifrån den viktigaste delen av ett fungerande skolsystem.

Vårdens uppdrag är att skydda och stärka

Diskussionen om Carema och vården av gamla riskerar att handla uteslutande om ekonomi vilket leder till dåliga beslut och dålig vård.

Demokrati utgår ifrån empati, att människor bryr sig om varandra och agerar utifrån det, att vi tar ansvar inte bara för oss själva utan även för varandra. Statens uppdrag är att förverkliga dessa principer på två sätt, genom att stärka och skydda.

Den centrala frågan i detta fall är

  • Vilket system skyddar och stärker de gamla bäst?

Stockholms stad har ett moraliskt uppdrag att skydda och stärka alla medborgare och just nu klarar man inte av det. Samtalen och debatten om vården ska utgå ifrån hur man bäst skyddar och stärker medborgarna. Debatten om vårdföretagens ekonomi är en skendebatt.

Energi handlar om rörelse, inte stabilitet

Rörelse i New YorkDe senaste tjugo åren har Sverige utvecklats till ett rörligt nätverkssamhälle. Lokala förutsättningar avgör inte längre tillgången till kultur eller vilken sorts arbete vi kan utföra. Vi har jobbet med oss på nätet och mobiltelefonen fungerar ofta som mötesplats.

Vår energiförsörjning har dock fastnat i industrisamhällets hierarkier och centraliserade system. Dagens energisystem utgår från konservativa värderingar, om den starka auktoriteten som står stadigt i en farlig värld. “Kraftinramningen” framhäver fördelar med centraliserad kontroll och storskalighet.

En progressiv värdegrund för energi handlar om empati, samarbete och frihet. Vi bryr oss om varandra och varje människa ska vara fri att bestämma över sitt eget liv. Samarbete ökar alla människors förmåga och möjlighet till självbestämmande.

Framtidens energilösningar handlar om rörelse. Ju mer rörliga verktygen är desto mer ökar vår frihet. Allt som rör sig omvandlar vind till energi, allt som exponeras för ljus laddas upp. Energisamarbeten mellan små verktyg sker utan vår aktiva medverkan och ser till att energin hamnar där den gör störst nytta. Gränsen mellan konsument och producent suddas ut. Fortskaffningsmedel både använder och genererar energi. Bussar, tåg, människor och byggnader överför energi till varandra.

Att betala för energi blir mindre självklart eftersom mängder av energi samlas utan möjlighet att använda den, som parkerade bilar som fortsätter att ta emot ljus efter batteriet är laddat. Vi kommer inte ha samma anledning att hålla fast i varje kilowattimme när distributionen sker spontant och distribuerat. På framtidens energimarknad köper vi energiverktyg, till exempel solpaneler och vindtrummor, och får så att säga energin på köpet.

Utvecklingen från energi som tjänst till energi som produkt är bakgrunden till kraftjättarnas kamp för att bygga ut kärnenergin. Bolagen definierar energi som en tjänst, priset baseras på hur många kilowattimmar vi använder, och till skillnad från förnybar energi så fungerar kärnenergi, likt olja och kol, endast som tjänst. Ingen ondska alltså, utan marknadslogik och företagen har framgångsrikt fått med sig svensken i sin syn på energi. Men samtalet om stabilitet och kraftfullhet bör vi överlåta åt industrin.

Vårt jobb är att ändra människors syn på energi, att driva samhällsdiskursen om energi mot rörelse. Då öppnas dörrarna för förnybar energi och smartare energilösningar.