Ser du den brittiska elefanten i rummet?

Labours problem med anti-semitism är en droppe i havet jämfört med Tories syn på människor.  Andreas Gustavsson jämför Labour och Tories i relation till anti-semitism och drar slutsatsen att båda har problem men att bara Labour erkänt sina problem offentligt.
I likhet med många andra progressiva debattörer utgår hans resonemang från tanken att båda partierna har samma målsättning med sina förslag, att behandla människor lika. Så är inte fallet.
I strikt moral (som Tories lever efter) är det naturligt med hierarkier. Vissa grupper klarar sig bättre och hamnar högt upp i hierarkierna. De som inte tar sig upp i hierarkierna har inte gjort det de borde, de har inte disciplinerat sig tillräckligt. Inbyggt i detta synsätt finns en rangordning av människor, vita över svarta, män över kvinnor, rika över fattiga, vuxna över barn och såklart kristna över judar. Synsättet följer en logik och när den ställs på sin spets blir resultatet sånt som anti-semitism, det är en logisk och naturlig följd.
I motsats till detta synsätt finns det demokratiska synsättet. Alla människor är lika, vi bryr oss om varandra, vi hjälper och ställer upp för varandra och alla ska behandlas lika. Med detta synsätt är anti-semitism ett problem och ett hot, det gör skillnad på människor och innebär att en grupp människor får det sämre än andra.
När Labour rannsakar sin verksamhet och söker efter anti-semitiskt beteende bland medlemmarna så gör de det för att de inte tror på att göra skillnad på människor. Tories däremot, kommer aldrig kunna göra en liknande insats därför att de tror på samma moral som den som är anti-semit. Obs! det innnebär alltså inte att Tories är anti-semiter men att de faktiskt delar samma moraliska synsätt som anti-semiter.
Att brittisk media och allmänhet fortfarande fokuserar på Labours problem med anti-semitism är ett bra exempel på när människor inte ser elefanten i rummet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *