I vilken riktning åker tågen?

Vad är skillnaden på en borgerlig satsning på tåg och Miljöpartiets satsning på tåg?

När Alliansen häromdagen gjorde sitt utspel om en satsning på tåg så hamnade Miljöpartiet i en bekant situation. Precis som med kollektivtrafiksatsningar i Stockholm har man salufört tåget som en sakfråga utan koppling till värderingar eller ideologisk riktning. Man har inte angett varför man vill satsa på tåg. Det enda Alliansen behövde göra, för att desarmera kritiken om dåligt fungerande tågtrafik, var ett utspel där man lägger en summa pengar på tåg. Fait accompli.

Hur undviker Miljöpartiet att hamna i denna återvändsgränd nästa gång? Jag har sagt det förut, de kopplar sakfrågan till värderingar

  • Tåg för människor närmare varandra och ökar gemenskapen.
  • Vi stärks genom att smidigt kunna färdas till landets olika delar.
  • Vi skyddar vår älskade natur och vi skyddar kommande generationer.
  • Vi skapar möjligheter genom att knyta orter till varandra.

Åt det hållet, exakt vilka värderingar man ska använda och hur det förmedlas är inte helt lätt men grundprincipen är enkel, koppla sakfrågan till dina värderingar och ditt synsätt. Visa vart satsningen på tåg leder någonstans. Hur ser det samhället ser ut?

Vad gjorde de rödgröna fel i valet 2010?

I valet 2010 gick Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samman i ett valsamarbete, de rödgröna, för att möta den borgerliga Alliansen.
De borgerliga partierna vann valet, de fick inte majoritet i riksdagen men bildade på talmannens uppdrag en minoritetsregering.

Varför förlorade de rödgröna?

Alliansen hade en fantastisk inramning av sin politik och genomförde en mycket skicklig kampanj.

Men de rödgröna gjorde många misstag. I stort handlade det om två saker, man:

  1. använde motståndarens inramning
  2. talade sakfrågor istället för värderingar

Alliansens inramning handlar om auktoritet och kontroll, om en farlig värld som behöver starka män för att skydda människorna. Att tala om regeringsalternativ handlar just om detta, att Sverige inte kan ledas av små partier utan endast av en stor, stabil allians. Hela frågan om regeringsalternativ är alltså konservativ politik! Att bilda de rödgröna var det största misstaget.

Vad skulle man ha gjort istället? Man skulle ha synat den borgerliga bluffen:

  • Vi tror att svenska folkets röst är viktigare än din makt Fredrik.
  • I Sverige har vi folkstyre, inte elitstyre!
  • Är det väljarna eller politikerna som ska rösta?
  • Ska politikerna ta medborgarnas röst ifrån dem?
  • Varför tar ni medborgarnas frihet ifrån dem?
  • Varför ska du bestämma vem människor röstar på Fredrik?
  • Vi värnar den svenska demokratin och medborgarnas rätt att rösta i fria val.

De rödgröna borde ha framställt sig som en folkrörelse, där partiledare och språkrör är vanligt folk, som rör sig bland vanliga människor och lyfter en rörelse genom solidaritet och samarbete.

Det var alldeles för mycket sånt här

och på tok för lite sånt här

Med en folkrörelse som tema hade man kunnat trycka på kontrasten mellan folkstyre och elitstyre och betona att svenska folket värnar om varandra.

Att ta upp skattesänkningar, som pensionsskatten, bygger på ett konservativt perspektiv att alla sorters statliga regleringar och styrningar av företag är ett problem. Det är inte en av de fem viktigaste frågorna för en vänsterpolitik.

Att investera i tågen är en bra sak men idén måste förmedlas med värderingar, inte antalet personer som får möjlighet att ta tåget. Modern och väl fungerande tågtrafik

  • stärker människor
  • skyddar oss mot klimatutsläpp
  • ger oss frihet att göra annat när vi reser
  • ökar kontakten mellan människor

Vilken typ av frågor skulle man ha tagit upp?
Frågor som aktiverar empati och solidaritet, till exempel sjukförsäkringen (vilket man gjorde) och en frisk natur för våra barn och barnbarn.

Andra bloggar om de rödgröna

Ringborgs blogg – Det kan bli komplicerat 2014!

Huddingeperspektiv – Grönare vänster manar till eftertanke

Benjamin Juhlin – Rödgrön reda

Valets hjärta

Den amerikanska valrörelsen är igång. Obamalägret har under hösten börjat etablera en bild av Mitt Romney som hjärtlös och osäker. Nu tar de upp den militära insatsen mot Usama Bin Laden. En sån film har många syften, bland annat att visa hur stabil Barack Obama är, att det är genom att Barack Obama har ett stort hjärta som han är kompetent, att det är såna kvaliteter som man vill att en president har och givetvis att Mitt Romney saknar dem. En detalj är hjärtslagen som hörs i bakgrunden, det aktiverar våra tankar och känslor om hjärtat och om stabilitet. Obamakampanjen kommer arbeta hårt för att valet ska stå mellan värme och empati å ena sidan och hjärtlöshet och falskhet å andra sidan.

Josh Marshall analyserar frågan väl och pekar på en taktisk poäng med videon, att tvinga Mitt Romney att svara och att det är nästan omöjligt för honom att svara kraftfullt och visa att han inte tänker låta sig attackeras.

Idag svarade dock Mitt Romney statsmannamässigt. Han berömde presidenten för sitt handlande men kritiserade att Barack Obama försökte göra en politisk poäng av det. Det är en svår balansgång men det här funkade, åtminstone på ytan.

I politiska kampanjer försöker man lyfta de egna styrkorna och motståndarens svagheter. En genomtänkt strategi med ett bra budskap gör båda sakerna samtidigt, det framhäver kontraster mellan kandidaterna. När Barack Obama tar upp Mitt Romneys hjärtlöshet riktar han också uppmärksamheten mot sig själv, sitt stora hjärta och sin empati.

I Sverige pågår en valrörelse, åtminstone om man lyssnat på Moderaterna de senaste veckorna. Anders Borg tog upp det i Rapportdebatten med Magdalena Andersson. Varför säger de så?
Alliansens framgång bygger på bilden av stabilitet och auktoritet. I valet 2010 lyckades de få oppositionen att gå samman i ett block och därmed svälja betet om att valet ska handla om regeringsalternativ, vilket innebär storskalighet och den starka auktoritetens betydelse. Allt detta bygger på konservativ moral och stärker Moderaterna, då handlar debatten och valet om deras synsätt, värderingar och politik.
Nu försöker de upprepa ett vinnande koncept. Skillnaden är att valet är mer än två år bort, de borgerliga partierna är i minoritet i riksdagen och Allianssamarbetet knakar i fogarna. Men syftet med att starta valrörelsen nu är alltså framförallt att styra debatten till områden där man är stark.

Magdalena Anderssons svar i debatten med Anders Borg är precis det som oppositionen ska upprepa, att landet behöver en ledning nu, som minskar arbetslösheten, som skapar en fungerande vård, som ser till att tågen åker och så vidare. Att tala om valet är att undvika verkligheten, vilket är helt ansvarslöst.
I detta budskap finns en del av den socialdemokratiska taktiken, att rikta in sig på fokuserade åtgärder som anger riktningen för den kommande politiken och där lyfter man även den borgerliga regeringens falskhet, att deras politik är en påklistrad fasad.

Jag har svårt att bedöma vad som kommer fungera men Löfven har inte gjort några stora misstag än och i sitt första maj-tal idag använde han hela den röda arsenalen av solidaritets- och rättviseperspektiv, om ett samhälle där hjärtat får styra lika mycket som hjärnan. Och precis som för deras motsvarighet i det amerikanska presidentvalet har det blivit svårt för de borgerliga partierna att låta trovärdiga och stabila. Allt fler svenskar frågar sig var det borgerliga hjärtat finns.

Ett konservativt synsätt

Svenskarnas syn på människan och samhället har förändrats.

Vi söker oftare än förut individuella lösningar på våra problem. Vi har lättare att förstå skattelättnader än skatteinvesteringar. Vi misstar stelhet för stabilitet. Kort sagt, vi har fastnat i ett konservativt synsätt.

Under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare för moderaterna har fler svenskar anammat partiets traditionella värderingar. Fler människor använder moderaternas språk och diskuterar deras frågor.

De främsta orsakerna till förändringen är att moderaterna lyckats så bra med sin politiska kommunikation och att man lyckats aktivera folkpartiets, centerns och kristdemokraternas konservativa sidor. Alliansens politik i allmänhet, och moderaternas politik i synnerhet, är inramad utifrån konservativa värderingar. Några exempel:

  • Utanförskap handlar om individens disciplin och att man hamnar utanför samhället och välfärden om man inte disciplinerar sig. Individen har ansvaret.
  • Ordning och reda i skolan handlar om auktoritet; om skolans och samhällets makt över eleverna.
  • Betygsfrågor handlar om vuxenvärldens kontroll av elevernas beteende.
  • Att värna de offentliga finanserna betyder att statliga utlägg är ett problem och att det behövs någon som skyddar pengarna.
  • Konservativ rättvisa innebär inte att alla som väntar på sin tur får del av kakan, utan att alla startar på samma plats i tävlingen.
  • Att rösta på regeringsalternativ istället för partier handlar om att makten ska finnas hos en stark auktoritet.
  • Att utge sig för att vara det statsbärande partiet kommunicerar den starka auktoritetens betydelse.

Inramningen av allianspolitiken utgår ifrån berättelser om individuellt ansvar, om en farlig värld som bör skötas av ordningsmän och om straffets avgörande roll för människors beteende.

Det konservativa synsättet följer en logik.

  • Vi lever i en farlig värld.
  • För att skydda oss behöver vi en stark auktoritet; någon (eller något) som står med båda fötterna på jorden.
  • För att bli en stark auktoritet krävs enligt detta synsätt disciplin; att man kan bemästra sina känslor och stå emot lockelser och påtryckningar.
  • Bestraffning, eller hot om bestraffning, är det viktigaste metoden för att utveckla människors disciplin.

Moderatpolitik, ny och gammal, följer den konservativa logiken och man har lyckats få med de andra allianspartierna på sitt synsätt. Alliansens profilfrågor utgår ifrån att en stark ledning avgör vad som är bra för folket och förser dem med detta. Kontrollen över systemet finns alltså hos en auktoritet, inte hos medborgarna. Exempel:

  • Sjukförsäkringen
  • FRA-lagen
  • Ordning och reda i skolan
  • Energifrågor

Frågorna symboliserar de värderingar man vill representera, framförallt tron på en stark ledning.

Fredrik Reinfeldts offentliga profil är utformad för att skicka rätt signaler. Hans person och beteende symboliserar stark svensk auktoritet. Han är intelligent och lyssnande, han verkar ganska vanlig, han tänker på Sverige först, han vet att han har rätt och han tappar inte fattningen. Om partimedlemmar ifrågasätter eller protesterar mot ledningens beslut så kanske Fredrik Reinfeldt lyssnar och tar del av kritiken. Men besluten är hans och det är han som avgör hur frågan hanteras.

Inom Alliansen är det partiledningarna som bestämmer hur politiken ska drivas, det sker inte på gräsrotsnivå eller genom medlemsomröstningar. (I Folkpartiet och Centern har partiledningens attitydförändring lett till en hel del frustration. Till exempel fick Maud Olofsson mycket kritik när hon fattade beslut över medlemmarnas huvuden i kärnkraftsfrågan och i FRA-frågan, medlemmar som såg Centern som ett folkrörelseparti.) Medlemsaktivitet handlar, ur ett konservativt perspektiv, om att genomföra ledningens direktiv, det handlar inte om medlemmarnas egna åsikter eller synsätt.

Individen är ny huvudperson i den svenska samhällsdiskursen. Vi hör ofta ord som rättvisa och utanförskap men orden har fått en ny innebörd. Moderaternas politik handlar om auktoritet, lydnad, disciplin och konkurrens. Under Fredrik Reinfeldts ledning har partiet fått stort genomslag med sin kommunikation och det svenska folket använder allt oftare det konservativa ramen när vi resonerar om världen och samhället.

Relaterat