Etikettarkiv: arbetslinjen

Arbetslinjen

Arbetslinjen handlar inte om ett visst antal arbeten. Det insåg jag idag när jag funderade över vad som är ramens huvudpoäng. Arbetslinjen kan metaforiskt ses som en tallinje där vi antingen har fler arbetande eller färre.

Inbyggt, men dolt, i denna ram är ett synsätt, en logik:

  1. Antalet arbetande är det som är betydelsefullt.
  2. Samhället ska ägna sig åt antalet arbetande, inte något annat!
  3. Allt annat än antalet arbetande, till exempel god arbetsmiljö och hög lön är belöningar.
  4. Den som disciplinerar sig och arbetar blir belönad.
  5. Varje individ har ansvar för att arbeta och disciplinera sig.
  6. Individer får själva ta konsekvenserna av sina prestationer, både positiva och negativa konsekvenser.
  7. Om samhället till exempel lägger sig i hur arbetsmiljön ska utformas eller sköter löneförhandling åt en individ så tappar personen incitament att anstränga sig.

Allt detta är införstått!! När Anders Borg säger att arbetslinjen är framgångsrik så är det detta han syftar på, inte att den minskat arbetslösheten, det har den inte. När Fredrik Reinfeldt hävdar att vi inte har massarbetslöshet så bygger även han sitt resonemang på denna logik.

De menar att samhällets utveckling går i rätt riktning, att vi rör oss mot en arbetsmarknad där varje människa konkurrerar med alla andra om att göra karriär, att samhället ska bygga på prestation och belöning eller frånvaron av båda.

Av dessa anledningar ska vi, enligt den konservativa logiken, bara bry oss om antalet arbeten och undvika att utforma det samhälle och den arbetsmarknad vi tror är bäst. Utformningen av arbetsmarknaden ska ske via en marknad där det råder konkurrens.

Arbetslinjen liknar Förbifart Stockholm. Staten ska inte ägna sig åt stadsplanering utan endast se till att människor kan ta sig dit de vill. Sedan är det medborgarnas ansvar att välja var de bor och att ta konsekvenserna av det valet.

Arbetslinjen innebär att staten/medborgarna endast ska se till att det finns vägar till arbete men inte ägna sig åt utformningen av arbetet. Arbetsmiljö, arbetsvillkor, facklig representation, löneförhandling och arbetsskador är exempel på sånt arbetslinjen utelämnar och det är poängen.

Arbetslinjen är konservativ politik!

Gröna bloggar om arbetslinjen

SCHLAUG.SE – Grön revolt – eller kanske snarare ärofyllt återtåg till grön politik…?

Hållplats Hådén – Vad säger karln?

Hållplats Hådén – Miljölinjen vs arbetslinjen

Hur fungerar kontraster i politik?

I media gillar man kontraster och partier jobbar hårt med att framhäva skillnader mellan de egna idéerna och politiker och motståndarnas.

Det finns kontraster som partierna framhäver utan skam, som Moderaternas arbetslinje och bidragslinje eller Jan Björklunds ordning och reda kontra sjuttiotalets flumskola.

Det finns kontraster som ramar in en hel debatt, till exempel papperslösa och illegal invandring, två ramar som berör samma ämne men ur olika perspektiv, människans och myndighetens. Ju mer debatten handlar om papperslösa desto svårare blir det att argumentera för hårda gränskontroller och att sjukvård endast är för svenskar. När vi förstår en fråga som huvudsakligen en fråga om människor i nöd så styr det vilken politik som når framgång. Om vi däremot tar upp illegal invandring så verkar statens utmaningar mer begripliga, vi får lättare att tänka på hur systemet ska utformas än hur vi behandlar den enskilda människan.

Ett annat exempel hörde vi häromveckan när Mats Knutsson intervjuade Fredrik Reinfeldt som uttryckte att det är positivt att arbetsutbudet ökat! Arbetsutbud är i princip synonymt med arbetslöshet ur ett företagsperspektiv.

Men vad är motsatsen till välfärdens kärna? Välfärdens frukter? Välfärdsäpplet?
Ordet kärna aktiverar ett komponentperspektiv, att delarna är det viktiga när man diskuterar välfärd. Inramningen för in diskussionen på kostnadsfrågor och vilka delar som hör hemma i välfärdssamhället, ett samtal om kvantiteter.

Motsatsen till välfärdens kärna är att tala om varför vi har välfärd.

  • “Vi tror på ökad kontakt mellan vårdpersonal och patienter”
  • “I ett friskare Sverige är människor gladare och lever lyckligare liv”
  • “Utbildade medborgare stärker både sig själva och alla andra”

Motsatsen måste handla om något annat än komponenter, kvantitet och hur välfärden ska byggas.

Att svara på ett politiskt budskap handlar om att använda en ram som bygger på det egna synsättet och de egna värderingarna, och att undvika motståndarens inramning, synsätt och värderingar.

 

Gröna bloggar om kontraster

SCHLAUG.SE – Så är det då utrett: Mindre klasser ger bättre kunskap och större intresse för utbildning

Hans lilla gröna – Religionsfriheten – ifrågasatt och ofta misstänkliggjord i humanismens namn

Hur kontrar man Arbetslinjen?

Ofta är det svåraste i politisk kommunikation att ta sig ur motståndarens inramning. Hur svarar man till exempel på den borgerliga Arbetslinjen?

När Arbetslinjen ramar in ett samtal så handlar det om antalet sysselsatta och arbetslösa. Anställningsförhållanden, arbetsmiljö, fackfrågor och andra arbetsmarknadsfrågor stängs ute ur samtalet genom denna inramning. Ramen använder direktkausalitet, antingen finns det fler jobb eller färre. Arbetslinjen utgår ifrån idén att man ska göra rätt för sig, arbeta, och om man gör det så förtjänar man en belöning. Om man inte jobbar, eller inte skaffar sig ett jobb, så förtjänar man att leva med följderna, till exempel att man inte kan betala för en sjukförsäkring. Arbetslinjen bygger på konservativa värderingar, framförallt disciplin och individuellt ansvar.

För att svara på Arbetslinjen måste du aktivera en annan ram i människor.

Värderingar är en bra startpunkt. Men vilka värderingar är relevanta? Fundera över vad som präglar livet på en arbetsplats. Vad finns det för problem? Möjligheter? Om du inte har ett jobb?

Förslagsvis handlar arbete om:

  • Frihet
  • Självbestämmande
  • Gemenskap
  • Samarbete

Jag fastnar för självbestämmande. En person som är i händerna på andra, som arbetar under hårda villkor, som någon annan kontrollerar, kan inte bestämma över sig själv. Det är ett problem.

För att kunna ta upp arbetets komplexitet, alla aspekter på arbete som inte får plats på Arbetslinjen, ska ramen bygga på systemkausalitet – liknelser och metaforer som rymmer komplexa berättelser och komplex logik.

Arbetet är en process, inte en sak, ett verb, inte ett substantiv.

Några exempel på metaforer vi kan använda:

  • Resor
  • Kontakt med okända miljöer
  • Utforskning

Att utforska något kan göras enskilt eller i grupp, det finns en frihet i att utforska, ett självbestämmande, potentiellt en gemenskap och samarbete. Utforskande följer inte en rät linje men inbjuder till systemtänkande. Det är dock svårt att veta om metaforen fungerar innan man provat och sett om det går att formulera argument med den. Jag tänker högt

“Gårdagens karriär var enkelspårig. Man började jobba när man var tjugo och gick i pension vid 65 från samma arbetsplats.
Idag byter människor jobb oftare. Vi utvecklas med våra uppgifter. Vi utforskar vårt gebit och lär oss nya saker hela tiden. Rollerna är ombytliga och vi fungerar allt oftare både som projektledare och som anställd. En modern arbetsgivare stödjer alla på arbetsplatsen i deras utveckling, utformar arbetsmiljön i samarbete med dem och fungerar mer som en kollega än en chef. Arbetet liknar en resa, en expedition, som utforskar okända världar och inte den transportsträcka som många arbetade längs på nittonhundratalet.”

“Vi tänker utforma arbetsmarknaden för att stödja människors utveckling och utforskande av arbetsförmågan. Vi tänker skapa ett arbetsliv som utgår ifrån att alla ska kunna fungera både i hemmet och på jobbet och inte begränsas av villkor som man själv inte kan påverka.”

“Ingen ska behöva fastna i ett arbete och bli stående utan möjlighet att utveckla sin person och sin förmåga till självbestämmande.”

Utforskande är en metafor som påminner om Socialdemokraternas kunskapslyft. Den väver dock in sakfrågorna i ett mer begripligt och tilltalande sammanhang.

Tycker vi kom en bra bit; utforskande, självbestämmande, gemenskap och ett nyanserat arbetsliv. Fortsättning följer…

 

Andra bloggar

Huddingeperspektiv – Ett arbetsliv som går att leva med?

Livet, Politiken och Världen! – Soppkön i Stockholm!

schlaug.se – Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 1: Människors strävan efter bättre liv gav oss också tillväxt

Hans lilla gröna – Bevare Finland för arbetslinjen

Hans lilla gröna – ARBETSLINJEN FÖR UTRIKES FÖDDA KVINNOR?