Att straffa de som skött sig

Fredrik Reinfeldt uttalar sig idag om euron och hur den kan räddas. Han varnar för att det kan skada Sveriges egennytta att hjälpa till.

Så här skriver Dagens Nyheter:

Reinfeldt menar att förslag på en gemensam insättningsgaranti för europeiska banker och euroobligationer bygger på idén att utjämna skuld och räntenivåer över Europa.

– Det är att straffa de som skött sig.

De som skött sig? Vad menar han med det? Finns det en auktoritet, en mamma eller pappa, som länder sköter sig för? Vem är i så fall det?

Statsministerns uttalande handlar om marknaden, om att sköta sig gentemot marknaden. Ur hans perspektiv så har vissa skött sig, disciplinerat sig och hållit fast i sina pengar, och då förtjänar de marknadens belöning. Belöningen kan man inte ta ifrån dem, då har de ju inte längre någon anledning att sköta sig och då går allt åt helvete.

I konservativ moral är marknaden den yttersta auktoriteten, den som alla har att lyda. Om alla följer marknadslogiken så kommer de som disciplinerar sig och arbetar att bli belönade medan de som slöar och ägnar sig åt fel saker att bestraffas. Det handlar om konservativ rättvisa (vilket är något helt annat än progressiv rättvisa). På det sättet skapar vi ett fungerande, konservativt, samhälle.

Enligt samma logik är skatter en bestraffning. Den som arbetat förtjänar en belöning och beskattning tar bort från det som människor förtjänat. Om staten höjer en skatt så minskar man människors incitament att anstränga sig och arbeta vilket undergräver både arbetsmarknad och ekonomi.

Vad är den progressiva synen på detta?

Idag skriver George Lakoff om ekonomin och Paul Krugman och beskriver den progressiva synen på samhällsbyggande väl:

Most Democrats, consciously or mostly unconsciously, use a moral view deriving from an idealized notion of nurturant parenting, a morality based on caring about their fellow citizens, and acting responsibly both for themselves and others with what President Obama has called “an ethic of excellence” — doing one’s best not just for oneself, but for one’s family, community, and country, and for the world. Government on this view has two moral missions: to protect and empower everyone equally.

The means is The Public, which provides infrastructure, public education, and regulations to maximize health, protection and justice, a sustainable environment, systems for information and transportation, and so forth. The Public is necessary for The Private, especially private enterprise, which relies on all of the above. The liberal market economy maximizes overall freedom by serving public needs: providing needed products at reasonable prices for reasonable profits, paying workers fairly and treating them well, and serving the communities to which they belong. In short, “the people the economy is supposed to serve” are ordinary citizens. This has been the basis of American democracy from the beginning.

Där finns förklaringen till varför vi har ett samhälle och anledningen till att vi betalar skatter, att det ska finnas förutsättningar för människor att leva och företag att fungera. Utan en allmänning har vi ingen möjlighet  att bedriva verksamhet överhuvudtaget, vi har inte ens något samhälle!

Brottsprovokation handlar om individens disciplin

Magnus Ljungqvist nämner regeringens förslag att poliser ska få utföra brottsprovokationer. För oss som ser världen ur ett progressivt perspektiv är detta förslag helt absurt. Vår syn på rättssamhället bygger på rättvisa och att alla människor är lika inför lagen.

Brott handlar först och främst om systemeffekter, till exempel att ökad brottslighet beror på hög arbetslöshet och svaga skyddsnät för medborgare. För att minska brottsligheten måste vi alltså få ner arbetslösheten och förbättra skyddsnäten för alla medborgare.

Ur ett konservativt perspektiv är brott en fråga om individens disciplin. Om du inte skärper dig och tränar dig stark, ja då förtjänar du inte framgång. Om du inte kan motstå att utföra ett brott så förtjänar du en bestraffning, oavsett omständigheterna kring brottet. Sakfrågan handlar om att få fram bevis för brott som begåtts tidigare men bygger på en moral som gäller oavsett när brottet utförs. Man tror att det bästa samhället bygger på individens disciplin och att bestraffning och hot om bestraffning är de bästa metoderna för att få folk att skärpa sig.

Moralen är densamma som i frågan om utanförskap, om du inte anstränger dig och skaffar ett jobb så förtjänar du att hamna utanför samhället. Utanförskap presenteras som en insats för att hjälpa människor till arbete, och därmed välfärd, men handlar moraliskt om att du förtjänar din lott i livet. Om du inte jobbar så förtjänar du ingenting, oavsett vilka omständigheter du lever under.

En sak som överraskade mig är den svaga inramningen. Jag hade förväntat mig något i stil med utökad brottsundersökning, men tydligen är inte ens den moderata propagandaorganisationen perfekt.
Ordet brottsprovokation aktiverar negativa känslor hos de flesta, det låter som att polisen kommer provocera fram fler brott, punkt. I den gemensamma oomtvistade inramningen av brottsbekämpning ska polisen bekämpa, inte skapa fler brott. Opinionsstödet för frågan kommer vara svagt så länge man använder denna inramning.

Hur debatterar man frågan som progressiv politiker? Som vanligt är det viktigaste att aktivera det egna synsättet och den egna inramningen. Den progressiva ramen handlar om fungerande system, inte om individuella synder. Betona frågor och värderingar som bidrar till ett fungerande rättssystem.

Grunden för ett fritt samhälle med låg brottslighet är ett rättssystem som medborgarna förstår och som är förutsägbart. Ett rättssystem som behandlar alla människor lika skapar tillit.
Att polisen provocerar fram brott skapar ett oförutsägbart rättssystem som minskar människors frihet. Det får många skadliga följder, inte minst att människor slutar tro på rättssystemet, och leder både på kort och lång sikt till ökad brottslighet.