Hej vänner, jag kandiderar till partisekreterare för Miljöpartiet!

Vi lever i en rörlig värld där gränser suddas ut och där gemenskap har fått en ny innebörd. Vi ser konturerna av ett nytt samhälle. Människor som deltar aktivt i utformningen av ny infrastruktur, av nya tjänster och ett nytt arbetsliv.  Via sociala medier möter vi dagligen vänner från andra länder. Kol, olja och uran ersätts av rörlig förnybar energi. Jämställdheten ökar och könsgränser får minskad betydelse. Värderingar som friheten att bestämma över sitt eget liv, öppenhet och samarbete får ökad betydelse.

Sverige 2016 har lika lite gemensamt med industrisamhället som folkhemmet hade med sin föregångare.

Samtidigt har vi svårt att få samarbeten att fungera och människors självbestämmande begränsas allt oftare med hänvisning till en vagt definierad säkerhet. Och när vi inte klarar av att samarbeta överlåter vi makten över våra liv till någon annan. Det blir svårare att agera ansvarsfullt och vi låter denna utveckling fortsätta trots magkänslan som säger nej.
Och trots att snabbhet och flexiblilitet har mycket större betydelse i nätverkssamhället försöker partierna hantera dagens utmaningar med rå styrka.

Jag tror att lösningen är att vi är fler som deltar i samhällsarbetet. Jag tror att du kan bidra med något! Du har förmågor som vi andra kan bygga vidare på och det är så vi får demokratin att fungera, genom att samarbeta och ta många små steg tillsammans. Vi kan sänka trösklarna för deltagande, testa nya lösningar och omforma samhället så att det rör sig framåt istället för att vänta på att någon annan ska lösa problemen.

Så min ambition är att få dig som läser det här att ägna lite mer av din tid åt vår gemensamma framtid. Givetvis är du välkommen i den gröna rörelsen och jag ska göra vad jag kan för att sänka trösklarna dit. Men viktigare är att du utgår ifrån dina passioner och gör något där dina bästa sidor kommer till sin rätt. För inget rör sig så snabbt som människor med ett engagemang, människor som drivs av inre motivation, av empati för andra och en känsla av ansvar.

Var går gränsen mellan politiska partier och folkrörelser som feminismen?

Feministiskt forum 2016Årets tema på Feministiskt forum är Gränser och Miljöpartiet borde delta och bidra till samtalen. Gränsen mellan politiska partier och folkrörelser får alldeles för lite uppmärksamhet och det hänger väl ihop med att partierna är försiktiga med all aktivism (ja bortsett från F!).

Så här beskrivs gränstemat:
”Vi vill prata om och undersöka vad gränser gör med oss. Vi tänker på de fysiska gränserna, och på de mer osynliga men ändå lika närvarande. På landgränser och villkor på arbetsmarknaden. På stämplar i pass och rätten till sin egen kropp. På gränser som borde sprängas och på gränser som överträds.”

Vi gör vad vi kanHär är några frågor jag skulle vilja att forumet diskuterar:

  • Hur kan partier samverka med folkrörelser och aktivister?
  • När medborgare samlas och gör insatser, som flyktingarbetet i höstas, vad borde partier göra? Vilket stöd borde partier ge?
  • Vad gör folkrörelser som partier kan bygga vidare på?
  • Hur kan ett politiskt parti som Miljöpartiet stärka människors engagemang?

Mer information

 

10 steg som remixar politik till ett spel

Den politiska koden är alldeles för sluten. Deltagande sker ofta på elitens villkor.

När ska vi utveckla samhället och politiken med öppna processer som alla kan delta i och bidra till? När kan vi bidra till ett bättre samhälle utan att först lära oss systemet och väljas in? När ska politiken lära sig  öppna utvecklingsprocesser och börja använda dem?

Idag krävs det en hel del för att delta i politiskt arbete. Framförallt måste man visa ambition och intresse att göra politisk karriär.

När någon kommer utifrån till ett partimöte så har den ofta något som behöver ändras, en fråga eller ett problem som den vill ta upp. Oftast möts den av en timme med formalia och ibland kan den komma till tals men endast för att sänkas av de erfarna och kunniga. “Det har vi prövat, funkar inte” får man höra.

Men jag har prövat den också, och den funkar” tänker jag då.

Det är fascinerande att delta i öppna utvecklingsprocesser, till exempel utvecklingen av Linux, och se hur stora grupper människor som oftast inte känner varandra kan samarbeta så produktivt och nå så långt i sin strävan efter något bättre.

Det som inte funkar i dagens politik är att vara ointresserad av att bli vald och ointresserad av att göra politisk karriär. Det kan vara riktigt SVÅRT att delta i politiken bara genom att känna passionerat för en fråga och vilja hjälpa till.

Så här kan vi börja fånga en del samhällsengagemang som går till spillo idag:

  1. Bygg en webbtjänst som tar emot problem som behöver lösas, typ seeclickfix.com
  2. Fråga den som skickar in problemet om den vill bli chef för problemet
  3. Be folk delta och skicka in lösningsförslag, tips om resurser, telefonnummer etcetera. Samla allt på problemets egen webbsida så att alla kan se vad som finns, vad som behövs och att arbetet går framåt. 
  4. Skapa ett lag som ansvarar för att lösa problemet, bjud in människor att delta på samma sätt som att Gilla något på Fejan, ett klick. Laget kan planera arbetet öppet. Ge alla som deltar en titel och en roll med uppgifter.
  5. Publicera en lista med behov, resurser och kunskaper som behövs för att lösa problemet. Alla kan bidra till listan. Alla kan bistå med resurser.
  6. Hjälp laget kommunicera med rätt personer, myndigheter, företag och organisationer.
  7. När man samlat resurser och skrivit en arbetsplan som alla är med på sätter man igång och löser problemet.
  8. Presentera lösningen och intervjua de som löste det, lyft deras insats och belöna dem med seniorstatus och andra spelmekaniska metoder -> http://gamification.org/wiki/Game_Mechanics
  9. Utvärdera arbetet med laget, på vilka sätt kan det göras bättre nästa gång och sånt.
  10. Fråga laget om de vill berätta om sitt arbete för andra och rekrytera fler problemlösare.

Människors drömmar och vilja till förändring

Occupy Wall StreetMänniskors deltagande är utgångspunkten för den progressiva synen på politik. Partiernas uppdrag är att skapa verktyg och system som hjälper människor att delta, och som gör det lättare för medborgare att bidra till det gemensamma. Hinder som människor möter när de försöker förverkliga sina idéer i politiken måste rivas.

Till min stora glädje uttrycker Gustav Fridolin, Anders Wallner och Helene Öberg det här väldigt väl idag på DN Debatt. Miljöpartiet har satt upp ambitiösa mål för arbetet att hjälpa människor till ökat deltagande och det jag skrev igår, att partierna ska fungera som en hävstång för medborgarna, genomsyrar hela debattinlägget:

Tror vi på att alla någon gång i sitt liv ska ha möjligheten att ta ett politiskt uppdrag ska ingen behöva välja bort politiken för att man har svårt att få barnpassning eller jobbar på oregelbundna tider. Vi måste upp ur källarlokalerna och in på lunchfiket. Mötet över nätet som man planerar in själv ska vara lika naturligt som kvällsmötet. Och när vi väl träffas ska lekhörnan vara ett lika naturligt inslag i mötesmiljön som talarlistan.
Det måste gå att förverkliga sina idéer i politiken, även om man just för stunden inte vill eller har möjlighet att ta ett politiskt förtroendeuppdrag. När vi människor engagerar oss förväntar vi oss att de särskilda erfarenheter vi bär på ska kunna diskuteras med andra som är insatta, och läggas till grund för politiken.

Skillnaden mellan ett folkstyre och ett elitstyre är, förutom moraliska olikheter, att folkstyret varseblir människor och samhälle på sätt som en elit aldrig kan klara av. Mängden deltagare i en demokrati avgör om medborgarna har en någorlunda klar bild av verkligheten eller om man går till val och fattar beslut utifrån en illusion av det som sker. Vi får leva med väldigt olika samhällen beroende på vilken modell vi använder.

Från oss alla, till oss alla

Politik handlar om samhället, om naturen och om oss människor, men ibland får jag intrycket att det handlar om partier och politiker. Ett typiskt politikersvar handlar om det egna partiet eller en motståndare. Istället för att tala om miljöpartiet, våra motioner och våra språkrör ska vi ta upp människors levnadsvillkor och samhällets förnyelse.

Miljöpartiet är en folkrörelse, vilket förkroppsligar värderingar som empati, ansvar, frihet och samarbete. Att vi människor bryr oss om varandra och att vi tar ansvar för varandra är en självklar utgångspunkt.

I Alliansens Sverige är det inte så. Efter fyra år och två valkampanjer med Moderaterna har konservativa värderingar tagit över det offentliga samtalet. I en tid då Sverige mer och mer liknar ett elitstyre är behovet av folkets deltagande i politiken stort och tydligt.

När de rödgröna partiledarna i valkampanjen 2010 tog plats i medierna på bekostnad av folkrörelsen gick vi miste om en unik möjlighet. Trots Maria Wetterstrands briljanta politiska förmågor, eller kanske på grund av dessa förmågor, så kämpade vi helt plötsligt på Alliansens planhalva, i fel match. Frågan om regeringsalternativ och inriktningen på det starka ledarskapet handlar om auktoritet och kontroll, klassiska konservativa värderingar. En politisk organisation med folkrörelsens rika undervegetation ser både insidan och utsidan av människor bättre än elitstyret. Vi har det och dessa styrkor ska vi markera.

Progressiv politik har bäst förutsättning att lyckas när vi kommunicerar utifrån progressiva värderingar. Därför uppmanar jag alla som deltar i partiets arbete, inte minst språkrören, att framhäva folkrörelsen.

När journalister vill framhäva starka ledaren visar vi folkrörelsen. När lobbyister återger industrins diktat tar vi upp folkets vilja. När Fredrik Reinfeldt hotar med ännu en kris visar vi hur ett bättre samhälle möjliggörs av människors deltagande och vi ger dem energi att bidra. Från oss alla, till oss alla.