Etikett: folkrörelse

Hej vänner, jag kandiderar till partisekreterare för Miljöpartiet!

Vi lever i en rörlig värld där gränser suddas ut och där gemenskap har fått en ny innebörd. Vi ser konturerna av ett nytt samhälle. Människor som deltar aktivt i utformningen av ny infrastruktur, av nya tjänster och ett nytt arbetsliv.  Via sociala medier möter vi dagligen vänner från andra länder. Kol, olja och uran ersätts av rörlig förnybar energi. Jämställdheten ökar och könsgränser får minskad betydelse. Värderingar som friheten att bestämma över sitt eget liv, öppenhet och samarbete får ökad betydelse.

Sverige 2016 har lika lite gemensamt med industrisamhället som folkhemmet hade med sin föregångare.

Samtidigt har vi svårt att få samarbeten att fungera och människors självbestämmande begränsas allt oftare med hänvisning till en vagt definierad säkerhet. Och när vi inte klarar av att samarbeta överlåter vi makten över våra liv till någon annan. Det blir svårare att agera ansvarsfullt och vi låter denna utveckling fortsätta trots magkänslan som säger nej.
Och trots att snabbhet och flexiblilitet har mycket större betydelse i nätverkssamhället försöker partierna hantera dagens utmaningar med rå styrka.

Jag tror att lösningen är att vi är fler som deltar i samhällsarbetet. Jag tror att du kan bidra med något! Du har förmågor som vi andra kan bygga vidare på och det är så vi får demokratin att fungera, genom att samarbeta och ta många små steg tillsammans. Vi kan sänka trösklarna för deltagande, testa nya lösningar och omforma samhället så att det rör sig framåt istället för att vänta på att någon annan ska lösa problemen.

Så min ambition är att få dig som läser det här att ägna lite mer av din tid åt vår gemensamma framtid. Givetvis är du välkommen i den gröna rörelsen och jag ska göra vad jag kan för att sänka trösklarna dit. Men viktigare är att du utgår ifrån dina passioner och gör något där dina bästa sidor kommer till sin rätt. För inget rör sig så snabbt som människor med ett engagemang, människor som drivs av inre motivation, av empati för andra och en känsla av ansvar.

Var går gränsen mellan politiska partier och folkrörelser som feminismen?

Feministiskt forum 2016Årets tema på Feministiskt forum är Gränser och Miljöpartiet borde delta och bidra till samtalen. Gränsen mellan politiska partier och folkrörelser får alldeles för lite uppmärksamhet och det hänger väl ihop med att partierna är försiktiga med all aktivism (ja bortsett från F!).

Så här beskrivs gränstemat:
”Vi vill prata om och undersöka vad gränser gör med oss. Vi tänker på de fysiska gränserna, och på de mer osynliga men ändå lika närvarande. På landgränser och villkor på arbetsmarknaden. På stämplar i pass och rätten till sin egen kropp. På gränser som borde sprängas och på gränser som överträds.”

Vi gör vad vi kanHär är några frågor jag skulle vilja att forumet diskuterar:

  • Hur kan partier samverka med folkrörelser och aktivister?
  • När medborgare samlas och gör insatser, som flyktingarbetet i höstas, vad borde partier göra? Vilket stöd borde partier ge?
  • Vad gör folkrörelser som partier kan bygga vidare på?
  • Hur kan ett politiskt parti som Miljöpartiet stärka människors engagemang?

Mer information

 

Vad gjorde de rödgröna fel i valet 2010?

I valet 2010 gick Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samman i ett valsamarbete, de rödgröna, för att möta den borgerliga Alliansen.
De borgerliga partierna vann valet, de fick inte majoritet i riksdagen men bildade på talmannens uppdrag en minoritetsregering.

Varför förlorade de rödgröna?

Alliansen hade en fantastisk inramning av sin politik och genomförde en mycket skicklig kampanj.

Men de rödgröna gjorde många misstag. I stort handlade det om två saker, man:

  1. använde motståndarens inramning
  2. talade sakfrågor istället för värderingar

Alliansens inramning handlar om auktoritet och kontroll, om en farlig värld som behöver starka män för att skydda människorna. Att tala om regeringsalternativ handlar just om detta, att Sverige inte kan ledas av små partier utan endast av en stor, stabil allians. Hela frågan om regeringsalternativ är alltså konservativ politik! Att bilda de rödgröna var det största misstaget.

Vad skulle man ha gjort istället? Man skulle ha synat den borgerliga bluffen:

  • Vi tror att svenska folkets röst är viktigare än din makt Fredrik.
  • I Sverige har vi folkstyre, inte elitstyre!
  • Är det väljarna eller politikerna som ska rösta?
  • Ska politikerna ta medborgarnas röst ifrån dem?
  • Varför tar ni medborgarnas frihet ifrån dem?
  • Varför ska du bestämma vem människor röstar på Fredrik?
  • Vi värnar den svenska demokratin och medborgarnas rätt att rösta i fria val.

De rödgröna borde ha framställt sig som en folkrörelse, där partiledare och språkrör är vanligt folk, som rör sig bland vanliga människor och lyfter en rörelse genom solidaritet och samarbete.

Det var alldeles för mycket sånt här

och på tok för lite sånt här

Med en folkrörelse som tema hade man kunnat trycka på kontrasten mellan folkstyre och elitstyre och betona att svenska folket värnar om varandra.

Att ta upp skattesänkningar, som pensionsskatten, bygger på ett konservativt perspektiv att alla sorters statliga regleringar och styrningar av företag är ett problem. Det är inte en av de fem viktigaste frågorna för en vänsterpolitik.

Att investera i tågen är en bra sak men idén måste förmedlas med värderingar, inte antalet personer som får möjlighet att ta tåget. Modern och väl fungerande tågtrafik

  • stärker människor
  • skyddar oss mot klimatutsläpp
  • ger oss frihet att göra annat när vi reser
  • ökar kontakten mellan människor

Vilken typ av frågor skulle man ha tagit upp?
Frågor som aktiverar empati och solidaritet, till exempel sjukförsäkringen (vilket man gjorde) och en frisk natur för våra barn och barnbarn.

Andra bloggar om de rödgröna

Ringborgs blogg – Det kan bli komplicerat 2014!

Huddingeperspektiv – Grönare vänster manar till eftertanke

Benjamin Juhlin – Rödgrön reda

Människors drömmar och vilja till förändring

Occupy Wall StreetMänniskors deltagande är utgångspunkten för den progressiva synen på politik. Partiernas uppdrag är att skapa verktyg och system som hjälper människor att delta, och som gör det lättare för medborgare att bidra till det gemensamma. Hinder som människor möter när de försöker förverkliga sina idéer i politiken måste rivas.

Till min stora glädje uttrycker Gustav Fridolin, Anders Wallner och Helene Öberg det här väldigt väl idag på DN Debatt. Miljöpartiet har satt upp ambitiösa mål för arbetet att hjälpa människor till ökat deltagande och det jag skrev igår, att partierna ska fungera som en hävstång för medborgarna, genomsyrar hela debattinlägget:

Tror vi på att alla någon gång i sitt liv ska ha möjligheten att ta ett politiskt uppdrag ska ingen behöva välja bort politiken för att man har svårt att få barnpassning eller jobbar på oregelbundna tider. Vi måste upp ur källarlokalerna och in på lunchfiket. Mötet över nätet som man planerar in själv ska vara lika naturligt som kvällsmötet. Och när vi väl träffas ska lekhörnan vara ett lika naturligt inslag i mötesmiljön som talarlistan.
Det måste gå att förverkliga sina idéer i politiken, även om man just för stunden inte vill eller har möjlighet att ta ett politiskt förtroendeuppdrag. När vi människor engagerar oss förväntar vi oss att de särskilda erfarenheter vi bär på ska kunna diskuteras med andra som är insatta, och läggas till grund för politiken.

Skillnaden mellan ett folkstyre och ett elitstyre är, förutom moraliska olikheter, att folkstyret varseblir människor och samhälle på sätt som en elit aldrig kan klara av. Mängden deltagare i en demokrati avgör om medborgarna har en någorlunda klar bild av verkligheten eller om man går till val och fattar beslut utifrån en illusion av det som sker. Vi får leva med väldigt olika samhällen beroende på vilken modell vi använder.

Från oss alla, till oss alla

Politik handlar om samhället, om naturen och om oss människor, men ibland får jag intrycket att det handlar om partier och politiker. Ett typiskt politikersvar handlar om det egna partiet eller en motståndare. Istället för att tala om miljöpartiet, våra motioner och våra språkrör ska vi ta upp människors levnadsvillkor och samhällets förnyelse.

Miljöpartiet är en folkrörelse, vilket förkroppsligar värderingar som empati, ansvar, frihet och samarbete. Att vi människor bryr oss om varandra och att vi tar ansvar för varandra är en självklar utgångspunkt.

I Alliansens Sverige är det inte så. Efter fyra år och två valkampanjer med Moderaterna har konservativa värderingar tagit över det offentliga samtalet. I en tid då Sverige mer och mer liknar ett elitstyre är behovet av folkets deltagande i politiken stort och tydligt.

När de rödgröna partiledarna i valkampanjen 2010 tog plats i medierna på bekostnad av folkrörelsen gick vi miste om en unik möjlighet. Trots Maria Wetterstrands briljanta politiska förmågor, eller kanske på grund av dessa förmågor, så kämpade vi helt plötsligt på Alliansens planhalva, i fel match. Frågan om regeringsalternativ och inriktningen på det starka ledarskapet handlar om auktoritet och kontroll, klassiska konservativa värderingar. En politisk organisation med folkrörelsens rika undervegetation ser både insidan och utsidan av människor bättre än elitstyret. Vi har det och dessa styrkor ska vi markera.

Progressiv politik har bäst förutsättning att lyckas när vi kommunicerar utifrån progressiva värderingar. Därför uppmanar jag alla som deltar i partiets arbete, inte minst språkrören, att framhäva folkrörelsen.

När journalister vill framhäva starka ledaren visar vi folkrörelsen. När lobbyister återger industrins diktat tar vi upp folkets vilja. När Fredrik Reinfeldt hotar med ännu en kris visar vi hur ett bättre samhälle möjliggörs av människors deltagande och vi ger dem energi att bidra. Från oss alla, till oss alla.