Etikettarkiv: individ

Vård är en rättighet, både för människor och samhälle

Alla medborgare har rätt till vård. Vård ger medborgare liv och frihet. Men syftet med vården är även att stärka och skydda samhället.

När en människa skyddas av vården räddas liv vilket är vår gemensamma uppgift gentemot varandra. När en människa stärks av vården ökar friheten, man kan göra saker som är omöjliga som sjuk, och det är givetvis även bra för samhället, både funktionellt och socialt.

Vi måste visa, i debatten, vilken sorts vård som stärker och skyddar människor bäst. Ett exempel på när privatiseringen misslyckades var då svininfluensan snabbt blev ett samhällshot. Många människor besökte vårdinstititutioner och möttes av kaos och rädsla. Då borde oppositionen ha lyft problemet i debatten:

Vården ska se till att vaccination mot svininfluensa sker ordnat och efter behov. Då stärks och skyddas både människor och samhälle. Istället skräms nu människor av en vård som inte fungerar och samhället försvagas.”

Vi måste visa varför vården är avgörande för samhället, att den är en förutsättning för

  • det fria samhället
  • låg brottslighet
  • en dynamisk arbetsmarknad
  • en växande ekonomi
  • att kunna skydda varandra
  • med mera

När vi överlåter ansvaret för vården till individen ifrågasätter vi vårdens roll för det gemensamma, för samhället. Ansvaret ska inte vila på den enskilde, en implicit följd av att man gör ett val.

Vård är inte en kommersiell tjänst. Vård är inte något man tjänar ihop pengar till och handlar på affären. Vård som tjänst är en metafor. Metaforen antyder att ett företag kan utföra vården lika bra som staten. Metaforen signalerar även att vårdföretagets uppgift är avgränsad till ett antal handlingar och om någon går hem därifrån sjuk, då är det personens eget ansvar att välja en bättre leverantör eller köpa fler tjänster.
Företaget har inget moraliskt ansvar gentemot den sjuke. Det handlar endast om en transaktion.
Medborgare är en del av staten och har en roll i dess utformning. Ett företag är inget som medborgare är delaktiga i att utforma, tvärtom ska man akta sig för inblandning i företagets privata angelägenheter.

När man tar upp vård ur ett progressivt perspektiv får man direkt frågor om hur denna förändring ska gå till, “kommer vården återförstatligas” och andra konservativa frågeställningar. Genom att formulera ramarna och frågeställningar proaktivt kan man skapa en parallell debatt som stärker progressiv politik och försvagar det konservativa synsättet.

Undvik

  • ramar om vård som en marknad
  • ramar som ser på vård som en fråga för individen

Rekommenderas

  • tala om vårdens betydelse både för människor och samhälle

Arbetslinjen

Arbetslinjen handlar inte om ett visst antal arbeten. Det insåg jag idag när jag funderade över vad som är ramens huvudpoäng. Arbetslinjen kan metaforiskt ses som en tallinje där vi antingen har fler arbetande eller färre.

Inbyggt, men dolt, i denna ram är ett synsätt, en logik:

  1. Antalet arbetande är det som är betydelsefullt.
  2. Samhället ska ägna sig åt antalet arbetande, inte något annat!
  3. Allt annat än antalet arbetande, till exempel god arbetsmiljö och hög lön är belöningar.
  4. Den som disciplinerar sig och arbetar blir belönad.
  5. Varje individ har ansvar för att arbeta och disciplinera sig.
  6. Individer får själva ta konsekvenserna av sina prestationer, både positiva och negativa konsekvenser.
  7. Om samhället till exempel lägger sig i hur arbetsmiljön ska utformas eller sköter löneförhandling åt en individ så tappar personen incitament att anstränga sig.

Allt detta är införstått!! När Anders Borg säger att arbetslinjen är framgångsrik så är det detta han syftar på, inte att den minskat arbetslösheten, det har den inte. När Fredrik Reinfeldt hävdar att vi inte har massarbetslöshet så bygger även han sitt resonemang på denna logik.

De menar att samhällets utveckling går i rätt riktning, att vi rör oss mot en arbetsmarknad där varje människa konkurrerar med alla andra om att göra karriär, att samhället ska bygga på prestation och belöning eller frånvaron av båda.

Av dessa anledningar ska vi, enligt den konservativa logiken, bara bry oss om antalet arbeten och undvika att utforma det samhälle och den arbetsmarknad vi tror är bäst. Utformningen av arbetsmarknaden ska ske via en marknad där det råder konkurrens.

Arbetslinjen liknar Förbifart Stockholm. Staten ska inte ägna sig åt stadsplanering utan endast se till att människor kan ta sig dit de vill. Sedan är det medborgarnas ansvar att välja var de bor och att ta konsekvenserna av det valet.

Arbetslinjen innebär att staten/medborgarna endast ska se till att det finns vägar till arbete men inte ägna sig åt utformningen av arbetet. Arbetsmiljö, arbetsvillkor, facklig representation, löneförhandling och arbetsskador är exempel på sånt arbetslinjen utelämnar och det är poängen.

Arbetslinjen är konservativ politik!

Gröna bloggar om arbetslinjen

SCHLAUG.SE – Grön revolt – eller kanske snarare ärofyllt återtåg till grön politik…?

Hållplats Hådén – Vad säger karln?

Hållplats Hådén – Miljölinjen vs arbetslinjen

Människor är individer kopplade till varandra

I ett tidigare inlägg, om public relations, ställer Gabriel några frågor och jag svarar så här:

Finns det värden som verkligen är helt och hållet “intrinsic”, enligt definitionen där?

Det gör det absolut. Denna värdegrund vilar på empati, att vi ser och känner tillvaron genom oss själva och andra. Via spegelneuroner upplever vi andras känslor och tankar som om de är våra egna, och i praktisk bemärkelse är de också våra egna. Ur våra kroppars perspektiv så är de egna känslorna samma som andras känslor, de kan variera i intensitet och form men vi hänger alltså ihop på riktigt, inte bara i någon esoterisk bemärkelse.

Följden av det är att en mängd värden är egna trots att de berör annat än det egna och vi är individer som en del av en grupp, inte i någon diskret bemärkelse som fristående enheter. Däremot fungerar vi fritt. Självbestämmande är en viktig del av att vara människa vilket alltså inte strider mot att vi är en del av en gemenskap.

Allt man gör innehåller någon typ av extern bekräftelse, om inte direkt så åtminstone indirekt genom att man internaliserat ett gäng sociala koder om önskvärt beteende.

Inte med det synsätt som jag beskriver ovan, dock kan man ha andra synsätt som fungerar på detta sätt.

Men, om vi antar att det ändå finns två olika typer belöningar, så är jag något skeptisk till just den indelningen de gör där. Social Justice och Connection with Nature är väl socialt konstruerade värderingar om något.

Nej jag tror att de har en koppling men är inte riktigt klar över hur. Common Cause har gjort en mer detaljerad studie om det (pdf), finns nog ett svar där.

T ex, att jag känner tillfredsställelse när jag lär mig något nytt eller förstår något komplicerat har väl mycket att göra med att jag är uppväxt och lever i sammanhang där sådant premieras och uppskattas.

Det finns olika synsätt, till exempel att prestationer ska utgöra grunden för samhället och med den synen blir fokus på extern belöning större. De flesta har åtminstone något område där detta synsätt dominerar, exempelvis synen på arbete. Common Cause- rapporten (pdf) tar upp just detta, att vi har olika synsätt och värdegrund på olika områden.