Sverigemakten

Bildkälla

Sverigedemokraterna skapar ett auktoritärt ”samhälle” där varje människa kämpar mot varje annan människa. Politiken skapar en hierarkisk maktkultur som är motsatsen till demokrati. Partiets namn är propaganda (en manipulativ inramning) som syftar till att skyla över partiets stora svaghet,  att deras politik försvagar demokratin!

Sverigemakten

Ett mer passande namn på partiet än Sverigedemokraterna är Sverigemakten. Partiet vill centralisera makt, etablera hierarkier och använda bestraffning som metod.

Partiledningen beskriver media som fiende och hänvisar till sin egen informationsapparat. Syftet med denna är att konsolidera makt över samhällets informationsflöden.

Partiets huvudspår, att stänga gränsen och stoppa invandringen till Sverige, beskriver ett mycket komplext fenomen som om det vore enkelt, som ett rör med vatten, antingen kommer fler invandrare eller färre, vilket öppnar för en maktfullkomlig hantering av människor.

Moralisk hierarki

Partiet beskriver även ett maktförhållande där vissa människor (svenskarna) ska ha makt över andra människor (invandrare och flyktingar). Ursprunget till denna idé är en strikt moral och en moralisk hierarki. Auktoritet rättfärdigas av den strikta moralen som säger att det ska finnas en hierarki där de som tidigare har dominerat ska fortsätta dominera.

  • Människa över natur
  • Disciplinerade över svaga (odisciplinerade)
  • Rika över fattiga
  • Arbetsgivare över arbetstagare
  • Vuxna över barn
  • Män över kvinnor
  • Heterosexuella över homosexuella
  • och så vidare

I stort följer Sverigemaktens politik denna hierarki och dess moraliska grund.

Vi kommer se partiet agera i linje med denna moral för en starkare och centralt styrd makt i Sverige.

Sverigemakten!

Kan en kvinna gå fram till altaret och överlämna mannen till en annan kvinna

Vad är normalt? Detta att vi växer upp med idén om giftermål på det sätt Moa beskriver är ett praktexempel på hur framing fungerar.

Hur en idé är utformad avgör vad som känns normalt. Idén om vigsel inbegriper roller, rum och beteenden. När vi sett vigslar tusen gånger på TV, och i 999 fall leder en man en kvinna till altaret och lämnar över henne till en annan man, ja då är vi tämligen övertygade om att det är så en vigsel ska vara. Om någon ifrågasätter detta, till exempel genom att föreslå att en kvinna ska överlämna mannen, då rycker vi till och undrar vad det skulle vara bra för.

 

Är fem snuvor fler än fyra cancertumörer (tänk inte på en vårdkö)

Moderaterna skriver om metoder för att korta vårdköerna och Svenska Dagbladet faktagranskar om det faktiskt stämmer att köerna blivit längre som SD hävdar. Dagens Nyheter skriver spaltmeter efter spaltmeter om kö- frågan. Men är det bättre att sjukvården botar hundra influensor än två cancerpatienter? Ja köerna blir ju kortare och enligt kö-inramningens logik är det bättre att behandla hundra patienter än två.

Men svaret ska vara nej, vårddebatten borde inte handla om köer utan om patienternas sjukdomar och behov.

En kö uppfattas i tanken som något linjärt och kvantitativt. Antingen är kön längre eller kortare. I en kö är alla lika och det är just det som är problemet. Sjukdomar är inte lika. Vissa sjukdomar är dödliga medan andra är smått besvärande. Idén om en kö till vården behandlar alla patienter lika. Kö- inramningen får det att låta som att all vård är lika viktig, ungefär som i korvkön. Men vård är ett brett begrepp som omfattar ett enormt spann av verksamheter. Att ställa alla patienter i en kö är fullkomligt vansinnigt ur ett vårdperspektiv. Idén om vårdkö ignorerar faktumet att läkare gör bedömningar och ställer diagnoser, att de kan mer om vård än du och jag. Vi fattar hur kön till korvkiosken funkar men har ingen aning om vad neuroendokrinologi är för något. Idén om vårdköer placerar alla patienter i en lång linjär kö oavsett vad de har för sjukdom eller behov. Döende cancerpatienter bredvid förkylda och inbillade sjuka. Lika för alla.

Problemet är frågan, vårdköer är fel fråga. Vad är då rätt fråga? Ja vi måste ha klart för oss varför vi har vård, vad som är vårdens syfte.

Som jag förstår vård går det ut på att skydda och stärka människor så att vi kan leva fria liv. Vården skyddar från död och lidande och stärker oss så att vi kan förverkliga oss själva och leva utan att kroppen begränsar och gör oss svaga.

Alltså borde vårddebatten fokusera på hur vården bäst kan förebygga sjukdom, hur den kan behandla patienter så att de blir friska och hur den kan stärka människor med sjukdomar så att de kan leva så fritt som möjligt från kroppsliga begränsningar.

Ett fungerande vårdsystem är en mängd olika verksamheter med olika syften och behov och med väldigt olika förutsättningar. Att dra alla vårdavdelningar och sjukdomar över en kam hjälper inte allmänheten att förstå vad som ger människor bäst vård. Vi behöver en vårddebatt som ser till vårdens grundläggande syften, inte missriktade kampanjer som den om vårdköer.

Tillägg 21 augusti 2018

När en inramning etablerats i debatten används den av journalister som om den representerar en saklig och ”neutral” hållning. Här utfrågas till exempel Stefan Löfvén om vårdköer.

Hur fungerar kontraster i politik?

I media gillar man kontraster och partier jobbar hårt med att framhäva skillnader mellan de egna idéerna och politiker och motståndarnas.

Det finns kontraster som partierna framhäver utan skam, som Moderaternas arbetslinje och bidragslinje eller Jan Björklunds ordning och reda kontra sjuttiotalets flumskola.

Det finns kontraster som ramar in en hel debatt, till exempel papperslösa och illegal invandring, två ramar som berör samma ämne men ur olika perspektiv, människans och myndighetens. Ju mer debatten handlar om papperslösa desto svårare blir det att argumentera för hårda gränskontroller och att sjukvård endast är för svenskar. När vi förstår en fråga som huvudsakligen en fråga om människor i nöd så styr det vilken politik som når framgång. Om vi däremot tar upp illegal invandring så verkar statens utmaningar mer begripliga, vi får lättare att tänka på hur systemet ska utformas än hur vi behandlar den enskilda människan.

Ett annat exempel hörde vi häromveckan när Mats Knutsson intervjuade Fredrik Reinfeldt som uttryckte att det är positivt att arbetsutbudet ökat! Arbetsutbud är i princip synonymt med arbetslöshet ur ett företagsperspektiv.

Men vad är motsatsen till välfärdens kärna? Välfärdens frukter? Välfärdsäpplet?
Ordet kärna aktiverar ett komponentperspektiv, att delarna är det viktiga när man diskuterar välfärd. Inramningen för in diskussionen på kostnadsfrågor och vilka delar som hör hemma i välfärdssamhället, ett samtal om kvantiteter.

Motsatsen till välfärdens kärna är att tala om varför vi har välfärd.

  • “Vi tror på ökad kontakt mellan vårdpersonal och patienter”
  • “I ett friskare Sverige är människor gladare och lever lyckligare liv”
  • “Utbildade medborgare stärker både sig själva och alla andra”

Motsatsen måste handla om något annat än komponenter, kvantitet och hur välfärden ska byggas.

Att svara på ett politiskt budskap handlar om att använda en ram som bygger på det egna synsättet och de egna värderingarna, och att undvika motståndarens inramning, synsätt och värderingar.

 

Gröna bloggar om kontraster

SCHLAUG.SE – Så är det då utrett: Mindre klasser ger bättre kunskap och större intresse för utbildning

Hans lilla gröna – Religionsfriheten – ifrågasatt och ofta misstänkliggjord i humanismens namn

Mångfald, en funktion

Är mångfald en värdering? Nej. Det känns som en värdering men begreppet handlar mer om funktion än mening. Det kan till exempel betyda att vi vill ha många olika kulturer i vårt samhälle.  Jag tänker att mångfald är en inramning mer än en värdering och jag tror vi borde formulera andra ramar som bättre förmedlar det vi vill.  Inte minst för att mångfald låter byråkratiskt och känslokallt för många människor.

Varför vill vi ha mångfald?

På vissa sätt har vi det redan. Världen är som en stor mångfald, nätet också, och i naturen så är mångfalden enorm.
Jag tror att för människor med en progressiv syn på samhället finns en koppling mellan samhället och den biologiska mångfalden. Man tänker att samhället utvecklas av en mångfald av idéer eller nåt åt det hållet.

Men det finns underliggande känslor och värderingar som är det verkliga skälet till varför vi gillar mångfald. Vi bryr oss om varandra, känner empati och ansvar, för oss själva och för varandra och vi agerar utifrån det ansvaret. Vi är alltså inte nöjda med att bara hjälpa oss själva, då tvingas vi konkurrera ut någon annan. Vi vill hjälpa alla; oss själva och andra människor och därför tycker vi att alla kulturer har betydelse och att vi hör ihop. Vi ser oss själva som del av en mångfald och att förneka den är att förneka oss själva.

Gröna bloggare om mångfald

Miljöpartister i Sundsvall – Koalitionen håller kursen trots tuffa tider

idéer & tankar; reflektioner – Remissvar – Borås 2025

SCHLAUG.SE – Grön revolt – eller kanske snarare ärofyllt återtåg till grön politik..?

Hans lilla gröna – Skolor med utbildningssyfte bättre än skolor med vinstsyfte

Akkomp’s blog – Ekoturism – om att färdas väl

Huddingeperspektiv – Låna inte ut Pride till intoleransen

Vad gjorde de rödgröna fel i valet 2010?

I valet 2010 gick Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samman i ett valsamarbete, de rödgröna, för att möta den borgerliga Alliansen.
De borgerliga partierna vann valet, de fick inte majoritet i riksdagen men bildade på talmannens uppdrag en minoritetsregering.

Varför förlorade de rödgröna?

Alliansen hade en fantastisk inramning av sin politik och genomförde en mycket skicklig kampanj.

Men de rödgröna gjorde många misstag. I stort handlade det om två saker, man:

  1. använde motståndarens inramning
  2. talade sakfrågor istället för värderingar

Alliansens inramning handlar om auktoritet och kontroll, om en farlig värld som behöver starka män för att skydda människorna. Att tala om regeringsalternativ handlar just om detta, att Sverige inte kan ledas av små partier utan endast av en stor, stabil allians. Hela frågan om regeringsalternativ är alltså konservativ politik! Att bilda de rödgröna var det största misstaget.

Vad skulle man ha gjort istället? Man skulle ha synat den borgerliga bluffen:

  • Vi tror att svenska folkets röst är viktigare än din makt Fredrik.
  • I Sverige har vi folkstyre, inte elitstyre!
  • Är det väljarna eller politikerna som ska rösta?
  • Ska politikerna ta medborgarnas röst ifrån dem?
  • Varför tar ni medborgarnas frihet ifrån dem?
  • Varför ska du bestämma vem människor röstar på Fredrik?
  • Vi värnar den svenska demokratin och medborgarnas rätt att rösta i fria val.

De rödgröna borde ha framställt sig som en folkrörelse, där partiledare och språkrör är vanligt folk, som rör sig bland vanliga människor och lyfter en rörelse genom solidaritet och samarbete.

Det var alldeles för mycket sånt här

och på tok för lite sånt här

Med en folkrörelse som tema hade man kunnat trycka på kontrasten mellan folkstyre och elitstyre och betona att svenska folket värnar om varandra.

Att ta upp skattesänkningar, som pensionsskatten, bygger på ett konservativt perspektiv att alla sorters statliga regleringar och styrningar av företag är ett problem. Det är inte en av de fem viktigaste frågorna för en vänsterpolitik.

Att investera i tågen är en bra sak men idén måste förmedlas med värderingar, inte antalet personer som får möjlighet att ta tåget. Modern och väl fungerande tågtrafik

  • stärker människor
  • skyddar oss mot klimatutsläpp
  • ger oss frihet att göra annat när vi reser
  • ökar kontakten mellan människor

Vilken typ av frågor skulle man ha tagit upp?
Frågor som aktiverar empati och solidaritet, till exempel sjukförsäkringen (vilket man gjorde) och en frisk natur för våra barn och barnbarn.

Andra bloggar om de rödgröna

Ringborgs blogg – Det kan bli komplicerat 2014!

Huddingeperspektiv – Grönare vänster manar till eftertanke

Benjamin Juhlin – Rödgrön reda

2 budskap som ingår i en framgångsrik kampanj

Det finns två sorters budskap som är betydelsefulla i politiska kampanjer, de som uttrycks explicit och de underliggande inramningarna som sätter tonen och agendan för debatten. En framgångsrik kampanj handlar om att formulera ett explict budskap som formar och riktar in den underliggande inramningen.

Jag har skrivit om presidentvalskampanjen i USA och hur Barack Obama framställs som mannen med hjärta i kontrast mot Mitt Romney, finanshajarnas och den hjärtlösa högerns osäkra kort. Budskapet hamras in för fullt just nu, hjärta och kärlek tas upp i varje framträdande som presidenten gör.

Det explicita syftet med budskapet är att driva Barack Obamas politiska agenda framåt, presentera hans framgångar och visa att ingen annan skulle gjort ett bättre jobb, vilket man för övrigt kan känna igen från den svenska valrörelsen 2010. Samtidigt för man in samhällsdebatten på frågor som samkönades rätt att gifta sig och ekonomin som “grows outward from the heart of the middle class”. Lyckas man aktivera ramen tillräckligt mycket och hos tillräckligt många så sätter sig debatten och handlar om just detta perspektiv fram till valdagen.

En effekt, som debattens inramning har, är att medborgare, bloggare och journalister börjar upprepa det man säger och på samma sätt som när en idé får spridning i sociala medier så sprids ett politiskt budskap i hela samhället, en sorts sociala medier deluxe där alla diskuterar politik ur samma perspektiv.

I Sverige lever vi med effekterna av att Moderaterna lyckats utforma och förmedla sina idéer så väl. Den svenska samhällsdiskursen skulle till exempel kunna handla om rörelse och dynamik men istället diskuterar vi stabilitet, ordning och reda.

Gröna bloggar om kampanjer

Ett grönare Solna – Enkla trafiklösningar – nyckeln till framgång

Stefan Nilsson – Ett halvår kvar till valet i USA och Obama har kopplat grepp

Öka kontakten mellan människor

Att öka kontakten mellan människor är en strategisk inramning som kan användas för att ärligt förmedla ett antal progressiva frågor.

Stockholmspolitik
Idag handlar väldigt mycket av Stockholmspolitiken om framkomlighet och individuellt ansvar. Stadsplaneringsfrågor och kopplingen mellan trafik, hälsa och natur har svårt att ta plats i diskursen. Förbifart Stockholm är en motorväg som diskuteras utifrån en direktkausalitet och metaforer som påminner om rör med vatten i. Mer vatten (bilar) kräver fler eller större rör (motorvägar). Allt annat är irrelevant.
Om samhällsdebatten om Stockholm istället ramas in som en fråga om att öka eller minska kontakten mellan människor aktiveras metaforer och ramar om mänskliga kontakter som bygger på systemkausalitet. En sådan inramning inbjuder till diskussion om hälsoaspekter, trafikens inverkan på lokalmiljön och kontakten mellan stadsdelar. Att argumentera för utökad kollektivtrafik blir mycket lättare och förståelsen för gemensamma trafiklösningar ökas.
Kritiken mot Förbifarten är att den isolerar människor från varandra.

Vård

Vårddebatten fokuserar på konservativa värden och ett strikt marknadsperspektiv. Att diskutera kontakten mellan läkare och patienter aktiverar människors empati och behov av större gemenskap. En slogan skulle kunna vara “Vi närmar oss varandra”. Ramen stärks genom att visa exempel på hur privatiseringen av vården minskar närhet mellan läkare och patienter, ökar avståndet mellan människor och isolerar oss från varandra, till exempel genom att vårdpersonalen inte har tid för patienter.

Invandring och migration

Att göra skillnad på människor är grundproblemet med främlingsfientlighet. Att öka kontakten mellan människor är en ram som inte gör skillnad på människor, det är införstått att detta gäller alla. Ramen styr till och med bort uppmärksamheten från tankar om olikhet. Att aktivera empati och gemenskap är det mest effektiva sättet att se människor som människor istället för raser och nationer.

Internet

FRA, Ipred, Acta, Datalagringsdirektivet. Alla dessa integritetskränkande lagar har det gemensamt att de avskräcker människor från att kontakta varandra. Att förespråka en nätpolitik som vill öka kontakten mellan människor är helt naturligt eftersom nätet handlar om kontakt och samarbete. Att driva lagstiftning som ökar kontakten mellan människor, till exempel att göra internet till en mänsklig rättighet, aktiverar och stärker tron på att FRA-lagen är dålig. Argumenten för att ta bort övervakningen får starkare stöd hos befolkningen och det blir svårare för FRA-förespråkare att hävda sin sak.

 

Andra bloggar om kontakt

Henrik Alexandersson –Frihet, principer, politik, makt och människor

Hans lilla gröna – Sverigedemokraternas dröm är redan verklighet – svenska jobb åt svenskar

Slutet för privatisering av vården

Människor lider och dör. Vi attackeras av virus och sjukdomar, vi försvagas. Trots att vi lever med dessa monumentala problem, som berör alla människor, handlar vårddebatten i Sverige om privatiseringar och skattefrågor. Vad håller vi på med? Varför kan vi inte prata om rätt saker och lösa rätt problem?

I politiken är ett av de vanligaste misstagen att man argumenterar för sin sak utifrån motståndarens synsätt, motståndarens inramning. Vårddebatten är ett bra exempel. Dagligen läser jag om vårdval, om för- och nackdelar med privatiseringen av vården och om hur vården ska finansieras. Denna inramning gynnar den som vill privatisera och den som vill skapa opinion för sänkta skatter. Varför?

Vi tänker i ramar, ett av hjärnans verktyg för att förstå världen. En ram knyter ihop personer, skeenden och miljöer till en meningsfull helhet. För att hjärnan ska förstå några fakta måste de passa in i befintliga ramar. Ramar vinner över fakta! När fakta motsäger ramarna, ser hjärnan ramarna men ignorerar fakta.

Om du diskuterar vård i en privatiseringsram så stärks tilltron till privatisering, oavsett om du säger bu eller bä.

Så vad ska du göra om du tycker att privatisering är ett problem? Använd en annan inramning, som bygger på ditt synsätt och dina värderingar.

En ny inramning av vården

Hur kan vi formulera effektiva ramar för vården som bygger på ett progressivt synsätt? Idag tänkte jag bara nämna några utgångspunkter, några observationer att ta hänsyn till då vi skapar en ny inramning av vården.

  1. Samhällets roll är att stärka och skydda alla medborgare. Staten har alltså ett moraliskt ansvar att skydda sina medborgare och det klarar man inte av just nu.
  2. Empati, ansvar för oss själva och varandra, gemenskap, närhet, tillit och samarbete är den progressiva värderingsgrunden för vården. Vår ram ska aktivera dessa värderingar.
  3. En av vårddebattens skickligaste vändningar är att de borgerliga partierna säger att de är för samma saker som oppositionen, ett välfärdssamhälle med god vård och omsorg för alla etcetera. Om man accepterar detta, att alla partier vill åstadkomma ungefär samma sak (och det har oppositionen gjort) ja då handlar diskussionen plötsligt om hur det ska gå till. Då hamnar frågor om vårdformer och finansiering i centrum.
    Ett sätt att komma ur det är att omformulera vad vården är till för och varför. Då kan debatten skifta ifrån dagens privatiseringsfokus till något mer konstruktivt.
  4. All natur har inneboende värden som en marknad inte kan hantera, människan är inget undantag. Dessa värden måste framhävas.
  5. Vård handlar om ansvar. Ska läkare och vårdpersonal bedöma vilken sorts vård och skydd en människa behöver eller ska det ansvaret vila på den enskilde?
  6. Vård är en del i ett större sammanhang som påverkar och påverkas av människors hälsa, arbetsmiljö och förhållanden, luftkvalitet, motion, mat med mera.


Relaterat

Begrundat och plitat: Hönor och ägg… Och socialpolitik

Peter Andersson: Filippa Reinfeldt och en ojämlik sjukvård i Stockholm

Gunvor om hälsa, jämställdhet och politik: Alliansens sjukskrivningsreform en bolla runt kedja

Alliansfritt Sverige: Trenden har vänt – sjukskrivningarna ökar igen

Hans lilla gröna: Försäkringskassans nya (?) giv: Sparka på den som ligger

Dagens Arena om vård