Idag skriver jag i Dagens Arena, en omarbetning av mitt tidigare blogginlägg om hur man lyfter progressiv skolpolitik och stoppar dagens konservativa inriktning.
Etikettarkiv: konservativ
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson tal i Almedalen 1 juli 2012
Sverigedemokraterna är ett konservativt parti. När Jimmie Åkesson talade i Almedalen (talet i text – pdf) idag och i partiets debattinlägg om skattesänkningar låter det stundvis som att de försöker sig på en omdaning av partiets image, Aftonbladet beskriver det “Jimmie Åkesson har gjort en helomvändning” och själv tar Åkesson upp att “alla ska med”.
Men det är ingen helomvändning som SD gör, det är en omvändning i sak men partiets politik handlar fortfarande om vad som tjänar oss själva bäst, om den konservativa egennyttan, och som Jimmie Åkesson nämner handlar det om att experter nu anser att ett jobbskatteavdrag kunde vara bra för jobben och ekonomin.
Jimmie Åkessons tal bygger på det konservativa synsättets logik:
Vi lever i en farlig värld
Han nämner “oroligheter i vår omvärld”, “ett litet land, en liten nation”, “krisen i sydeuropa ger anledning till oro”, “Samhället trasas sönder”, “mer splittring och segregation”, “Vi ser hur det brinner i förorterna, ständiga massbråk, stenkastning och våld mot polis och brandkår. Vi ser hur grov, organiserad brottslighet breder ut sig – inte bara i Malmö. Vi ser hur gamla, arbetslösa och sjuka faller mellan samhällets stolar”, “Sverige slits isär”
Vi behöver en stark auktoritet för att skydda oss
Någon (eller något) som står med båda fötterna på jorden. Jimmie Åkesson säger “en återgång till de fria, självständiga nationernas Europa – där varje folk är herrar i eget hus!” Det krävs alltså en herre i huset för att skydda familjen.
En stark auktoritet måste vara disciplinerad
Staten, i dess nuvarande tappning, klarar inte av att skydda oss, Sverige slits isär, och problemet är alltså bristande disciplin.
Bestraffning är metoden för att utveckla människors disciplin
För att utveckla landets disciplin krävs en starkare ordningsmakt.
“Sverigedemokraterna ska vara partiet för lag och ordning!”
Idag ägnar sig polisen åt byråkrati och krafs:
“Polisen inspekterar istappar”, “hanterar hittegods”
Det polisen borde ägna sig åt är att “bekämpa brott och skapa trygghet på gator och torg“ vilket är den oomtvistade delen av vad polisarbetet går ut på. Däremot skiljer sig synen på hur detta ska gå till, på vilka sätt polisen ska bidra till detta mål. I talet nämner Jimmie Åkesson detta på ett övergripande sätt “en effektivitetsreform, som tar ett helhetsgrepp om polisens samhällsuppdrag”
Hur som helst, en förändring av polisens uppdrag är steg ett för att disciplinera Sverige.
Därefter kommer Jimmie Åkesson in på en till synes mer human sida av partiets politik.
“Vår berättelse handlar om familjen. I en fungerande familj finns man till för varandra, stöttar varandra villkorslöst. Där finns vare sig kelgrisar eller styvbarn. Ingen lämnas utanför.”
Familjen är en metafor för Sverige. I Sverige ställer vi upp för varandra villkorslöst, en hederskodex som närmast påminner om kustjägarnas credo men Jimmie Åkesson får det att låta varmt och inkluderande. Att “ingen lämnas utanför” handlar om just detta, att världen är farlig, att var och en riskerar att lämnas, att överges, att vi tar hand om våra egna, eller att vi borde ta hand om våra egna. Men det låter givetvis som att man syftar på alla människor överallt. Metaforiskt, och därmed i människors tankar och känslor, handlar det om egennytta. Man skulle lika gärna kunna säga “ingen svensk lämnas utanför”.
Senare i talet återgår Jimmie Åkesson till att ta upp samhällets sönderfall och vikten av ordning:
“Därför är det så viktigt att politiken är ansvarsfull och vilar på idén om sans och balans. För att vi ska kunna hålla ihop samhället. För att vi ska kunna undvika att bygga in spänningar och motsättningar som leder till konflikter och splittring. För att ingen ska lämnas utanför.”
och han kritiserar språkbruket i de politiskt korrekta kretsarna:
“Häromdagen presenterade socialminister Göran Hägglund sin reform för vård till så kallade ”papperslösa”, som alltså är nyspråk för illegala invandrare.”, “människor som uppehåller sig illegalt i vårt land”
vilket bekräftar den konservativa synsättet, att det är statens (och därmed svenskarnas) perspektiv som är betydelsefullt när vi talar om att hjälpa människor.
Sammanfattningsvis, Jimmie Åkesson överraskar nog några när han talar om solidaritet och gemenskap, när han tar upp det femte jobbskatteavdraget och när bandrollen bakom honom säger “Ingen lämnas utanför”. Det krävs dock ingen djup analys för att konstatera att Sverigedemokraterna fortfarande är konservativa, att deras politik fortfarande går ut på att tjäna svenskarna på andras bekostnad och att de i grunden gör skillnad på människa och människa.
Frågan är väl hur mycket deras politik skiljer sig från annan svensk politik.
Gröna bloggare om SD
Ringborgs blogg – SD fiskar i grumliga vatten!
Hur man stoppar Jan Björklund
Jan Björklund dominerar skolpolitiken i Sverige. För många är han likafullt ett obegripligt fenomen. Trots att han använder de enklaste argumenten och trots att nästan all pedagogisk forskning visar att han har fel och trots att vi lever i ett utvecklat samhälle där sånt som jämställdhet står högt på agendan så kan han obehindrat driva en stock-konservativ politik för skolan. Han hade kunnat vara skolminister 1910.
Så vad gör vi? Hur stoppar vi Jan Björklund? Jo vi gör som med all politik, vi aktiverar ett annat synsätt!
I politisk diskurs är synsätt och värderingar viktigare än sakfrågor. En politiker som kan kommunicera sitt synsätt till människor kommer alltid att vinna över en som bara förmedlar sakpolitik! Varför? Jo den får folk att tänka på samma sätt som den själv, att göra samma antaganden och att betona samma frågor.
Ronald Reagan är ett exempel på detta. När man gjorde mätningar om hans politik så visade de att få höll med honom i sak men att de flesta ändå ville rösta på honom. Man kände tillit till honom, han var sig själv och uttryckte sina värderingar tydligt.
Jan Björklund är på vissa sätt lik Reagan. Han uttrycker ett synsätt väldigt väl och han tror på det han säger. Skolan ska, ur ett konservativt perspektiv, handla om
- auktoritet
- disciplin
- kontroll
Om man läser sina läxor, det vill säga om man disciplinerar sig, så förtjänar man en belöning, ett högre betyg. Bestraffning och belöning är centrala i Björklunds syn på skolan.
I motsats till den konservativa skolan finns ett progressivt synsätt. Elevers förmåga och möjlighet till
- självbestämmande
- samarbete
- kommunikation
är tre värderingar som den progressiva skolan bygger på. En metafor för att beskriva detta, som jag lekt lite med, är tågluffning. På tågluffningen sätter man upp mål, planerar för resan dit och kommunicerar med människor.
Men för att återgå till saken, hur stoppar man Björklund? I en debatt brukar han kritisera all diskussion som inte berör ordningsfrågor. Han säger att det är frågor för experterna, för lärarna. Så här svarar man då:
”Det är inte en fråga om expertis, det handlar om värderingar! Om man tycker att auktoritet, disciplin och kontroll är det som ska prägla skolpolitiken ja då ska man ta upp betyg och ordningsfrågor. Men om man värderar elevens självbestämmande, samarbets- och kommunikationsförmåga, ja då är det helt andra frågor som behöver lyftas i skoldebatten. Då ska vi prata, inte om vår betygsättning av elever utan om elevers förmåga att utvärdera sitt eget arbete, att lära sig av sina misstag. Då ska vi prata om träning i samarbetsfärdigheter så att grupparbeten en gång för alla verkligen är ett arbete som hela gruppen deltar i. Och då ska vi prata om vad skolan kan göra för att stärka elevernas förmåga att kommunicera med varandra och med omvärlden. Vad är viktigt för att klara sig i dagens samhälle och vad kommer bli viktigt i framtiden? Låt det avgöra vad vi ska diskutera och vad vi ska överlåta till experter.”
När han tar upp betyg i fyran kan vi kontra så här:
“De flesta är nog överens om att vi har alldeles tillräckligt med betyg i svenska skolan, det är det enda vi pratat om i snart tio år. Det finns andra frågor som är mycket viktigare för att utveckla skolan men det finns faktiskt ett betyg som skulle bidra till en bättre skola.
Förmågan att utvärdera och bedöma egna insatser är något som värderas högt i arbetslivet och som hjälper människor både på jobbet, hemma och när vi deltar i samhällsaktiviteter. Skolans uppgift är att stärka eleverna så att de är fria att bestämma över sig själva och Folkpartiets skola klarar inte av det. Den fostrar en hel generation att ta order från en överhet, lyda blint och inte tänka själva. Vi vill införa ett nytt betyg, där eleven bedömer sina egna insatser, dokumenterar utförligt, analyserar sitt arbete, konstaterar vad som gick bra och dåligt och funderar kontinuerligt över förbättringar.”