Etikettarkiv: länkar

Facebooks börsintroduktion och chansen att de lyckas

Facebook börsintroduceras i morgon den 18 maj. I tidningarna kan man läsa om företagets värdering och hur många miljarder som Mark Zuckerberg kammar hem. Vi läser även om webbtjänstens overkliga storlek och hur det kan hota samhället.

I det nya numret av tidningen Wired skriver Steven Johnson om Facebook och berör glappet mellan ambitionen att bidra till en mer öppen och kopplad värld och de begränsningar som finns i systemets utformning, till exempel att länkar till externa dokument leder till en installationssida som sen ska kunna ta dig till dokumentet.

The problem is that for all his talk of connectedness, Zuckerberg and his company have displayed an increasingly reluctant attitude toward connecting with the rest of the web. The new “seamless sharing” updates make it much harder to follow a link from within Facebook to an outside page. If you see an interesting headline from, say, The Guardian that’s been shared by one of your friends, clicking on the link doesn’t take you to the Guardian website; instead, an “intercept” message pops up, asking you to install the Guardian Facebook app, which will then ensure that all of your favorite Guardian articles flow through Open Graph to your friends.

Att begränsa spridningen av webblänkar är ett stort problem men min gissning är att Facebook själva kommer tvingas korrigera det, webben är mycket större än Facebook och webben brukar inte acceptera censur.

Det verkligt stora problemet är restriktioner i de kopplingar vi användare kan skapa.

  • Hur kan vi koppla ihop webbtjänster?
  • Vilka kontakter kan människor göra?

Om jag inte kan koppla min Facebookprofil till mina foton i Flickr eller mina tweets så klipps min identitet av, varken mina kontakter i Facebook eller i Flickr får en vettig bild. När en webbtjänst (eller en lagstiftning för den delen) inskränker möjligheten till kontakt mellan människor så skadar man nätets samarbetskultur och utveckling.

Både Facebook, Google, många svenska politiker och partier samt auktoritära regimer runtom i världen genomför den här typen av inskränkningar, inte alltid medvetet och många gånger med goda avsikter. Av olika skäl begränsar de människors frihet.

Men varför gör företag så här? När webbtjänster blir riktigt stora får de för sig att de konkurrerar med andra. De får svårare att tro på den samarbetskultur som fört dem till toppen. Men det är webbsidan som bäst samverkar med webben som får mest tillbaka. Craigslist är ett udda men bra exempel på detta. Där arbetar man fortfarande som en liten startup.

Lösningen är att öka kontakten mellan människor

Målet måste vara att öka kontakten mellan oss, mellan alla tänkbara konstellationer. Det är precis det som nätet gör, det ökar kontakten. Det som minskar kontakten mellan oss bidrar per definition till att isolera oss och tar ifrån oss friheten att vara oss själva, att bestämma över våra liv. Det tar ifrån oss vår frihet men inte på det sätt många nyliberaler tror, frihet i bemärkelsen frånvaro av hinder, utan friheten att göra kopplingar.

 

Andra bloggar om Facebook

Jinge – Facebookaktien = en Ballong!

酩酊老翁 – Facebook är en fluga

Det Progressiva USA – Facebook börsintroduceras, dess ifrågasatta affärsmodell , är det en aktie för dig?

2 anledningar till att Facebooks dagar är räknade

Facebook och Google+ kommer misslyckas. De gör ett kardinalfel i sin hantering av webbsidor och människors identitet. De hanterar varje person som om den har endast en identitet och som en följd av detta begränsar de länkning mellan information. På webben bestämmer dock den som tar emot information, inte den som publicerar och därför kommer båda tjänsterna ersättas av bättre grejer.

moot, som skapade 4chan (webbens största och kanske friaste bildbaserade community), beskriver identitetens roll på nätet och förklarar hur både Google och Facebook missförstår människors identitet.

  • Människor har många identiteter, inte en
  • Identitet är en prismatisk egenskap

Att försöka få in en människas alla identiteter i en form är dömt att misslyckas.

Min identitet manifesteras på många sätt, bland annat genom de webbtjänster jag använder. Facebook låtsas dock att allt som är viktigt om Rikard Linde finns att hämta i min profil på Facebook. Så torftig är jag dock oftast inte.

Istället för att bygga en sluten anstalt där varje person har en cell med alla sina tillhörigheter skulle Facebook kunna ta del av alla de miljöer och kulturer som människor lever i. De skulle kunna hjälpa mig att koppla ihop alla webbtjänster jag använder utan att försöka kontrollera mig eller tjänsterna.

Twitter förstår detta något bättre, jag kan skapa en Twitteridentitet för politikernörden, en annan för mitt arbete och en tredje för förnybar energi. Men precis som Facebook har Twitter tyvärr skapat en egen länkstruktur som gör om en del länkar och skickar användaren in i en återvändsgränd.

Sociala medier handlar i många fall om att begränsa tillgången på information, du matar in bilder i Facebook som bara dina kompisar får se och som det alltså inte går att länka till utifrån.
Som moot påpekar i sitt korta anförande har Google misslyckats med Google+ genom att kopiera denna begränsning och när de kopplar sin sökfunktion till Plus så kan man ju undra vad de håller på med.

Denna begränsning är Facebooks kanske viktigaste funktion men alltså även dess största svaghet och webben är skoningslös mot den här sortens avvikande beteende.

Det finns egentligen bara en idé som är viktig för att skapa bra webbtjänster, stöd webbens länkstruktur. Nätverk belönar de tjänster och funktioner som stärker helheten, framförallt länkar mellan information.

Bonuslänk
Cory Doctorow analyserar Google Plus