Människor är utgångspunkten, inte partier!

Inledningen på den här artikeln i Dagens Nyheter avslöjar grunden till de politiska partiernas problem: Perspektivet är alltid partiets perspektiv.

”En politisk geografiläxa hamrades in i svenska partier efter Brexit och valet av Donald Trump: Sluta att försumma de delar av landet där jobb gått förlorade och befolkningen minskat!
Nu anstränger de sig. Men vallöften om utlokaliseringar, bredband och servicecenter räcker inte långt när klyftorna växer allt snabbare.”

Ewa Stenberg i DN: Partierna pluggar en ny politisk geografiläxa

Lägg märke till att partierna ska

  • sluta försumma
  • anstränga sig
  • ge vallöften

Allt handlar om vad partierna ska göra. Ursäkta men jag måste dra in internet i det här. Partiernas beteende följer ett mönster som vi sett många gånger på nätet. Det mest kända exemplet är på nittiotalet när det fanns kanske tio stora sökmotorer, tio webbsajter som vardera hade 100 miljoner besök i månaden och som alla försökte bli portalen dit alla skulle gå. Alla försökte erbjuda så många tjänster och funktioner som möjligt så att alla användare skulle vistas på deras sida hela dagarna och de skulle tjäna en massa annonspengar.

Ingen ägnade sig åt det självklara, att ta reda på vad folk behövde hjälp med och sen hjälpa dem med det. Ingen förutom Larry och Sergey. De löste ett problem, rätt problem visade det sig, och såg till att hjälpa människor med något de behövde hjälp med.

På samma sätt måste partipolitiken anpassa sig till internet och på internet utgår vi ifrån den enskilda användaren, eller människan för att inte bli för teknisk. Partier måste ställa frågor till människor, frågor som

  • Vad behöver du hjälp med
  • Hur vill du ha hjälp
  • I vilka situationer vill du ha hjälp

Partierna måste också fråga människor i grupp

  • Vad behöver ni hjälp med
  • Hur vill ni ha hjälp
  • I vilka situationer vill ni ha hjälp

och utgå ifrån svaren de får. Att börja med snack om fackförbund, skattesänkningar eller vinster i välfärden är att börja i fel ände. Ni kanske hamnar där till slut men sannolikt inte. Sannolikt får ni svar som är något helt annat än det ni ägnar er åt nu. Och då, plötsligt, kan ni och vi börja bygga en demokrati som fungerar 2018 och kanske även 2019.

Fotografier i politisk kommunikation

Hur ska ett parti använda fotografier i sin kommunikation? Jag upprörs av att de politiska partierna är så galet dåliga på att använda bilder i sin kommunikation. Undantaget är Sverigedemokraterna. Till Miljöpartiet och ni andra, kolla era Twitterflöden och bedöm hur stor andel av era bilder som följer mina två, enkla regler.

2 regler

  1. Vad vill ni ha mer av? Framställ det i positiv dager (glada människor och färger, ljus, lösningar)
  2. Vad ser ni för problem? Framställ dem i negativ dager (mörker, skador, ledsna människor och djur, problem)
  3. (Inofficiell regel nr 3) Förbjudet, se längst ner på sidan vad som är helt förbjudet.

1. Framställ det ni vill ha mer av i positiv dager

Till exempel en satsning på cykelvägar för barn. Vad innebär det? Visa en positiv bild av målet. Upprepa motivet många gånger, olika bilder men samma motiv.

eller en satsning på laddstolpar för elbilar. Återigen, visa en positiv bild av målet. Upprepa motivet många gånger, olika bilder men samma motiv.
Ett problem är att laddstolpar inte framkallar speciellt starka känslor men oavsett så gäller regel nummer 1) Vad vill ni ha mer av? Framställ det i positiv dager. Att ha med människor i bilden är nästan alltid bättre än att inte ha det.

2. Framställ problem i negativ dager

Framställ problem i negativ dager. Till exempel skogsskövling. Vad innebär det? Visa en negativ bild av problemet. Upprepa motivet många gånger, olika bilder men samma motiv.

3) Förbjudet!!

Det är vanligt att partierna visar bilder av sina politiker. Varför? Är det så målbilden ser ut? Allvarliga administratörer som pratar till en trött publik? Så ser väl inte framtiden ut, eller? Sluta genast upp med det och ta upp verkligheten istället, visa lösningarna och problemen!!!

Hur är det att bli utbränd

Solen sken och våren var på väg mot sommar. Vi skulle till Almedalen om en månad och jag försökte kombinera dubbla arbetsuppgifter med småbarnsliv och politiskt engagemang. Ett år tidigare hade min bror fått en cancerdiagnos och jag hade separerat.

Vardagen hade blivit svår att hantera, att planera och prioritera. Min enda tydliga målsättning var att klara av Almedalsveckan och sen ta semester, då skulle jag vila och allt skulle bli bra. Och jag tog mig faktiskt igenom Almedalen och gick på semester och det blev en riktig lugn och skön sommar. Chocken kom i augusti när jag började jobba och märkte att känslorna fanns kvar. Förvirringen och stressen dök upp och fortsatte som om jag inte hade vilat en enda dag. Då gick jag till en läkare som förklarade att jag var på väg att bränna ut mig och att om jag fortsatte så skulle jag inte orka ta mig till nästa läkarbesök.

Utbrändhet känns oklart och förvirrande. Den som drabbas förstår det oftast inte. Upplevelsen är överväldigande, som att tusen idéer och känslor händer på samma gång. Det kan vara svårt att agera, eller som det heter att få någonting gjort. För många är problemet att det finns så mycket som känns kul och stimulerande.

I ett halvår ägnade jag mig åt ungefär 10 !! stora livsprojekt parallellt utan att ett enda fungerade men jag förstod ändå inte problemet. När det blev krångligt att få ihop kalender och planering tenderade jag att hoppa på något nytt och spännande, vilket gav mig energi temporärt men som självklart inte löste det stora problemet.

Varje dag blev som en blanding av små och stora ”projekt”:

Vad ska jag göra först? Ta fram frukosten och ät. Sen duscha, kanske kolla mejlen. Vad ska jag göra idag, börjar skriva en lista på telefonen, sen på papper för det känns inte bra på mobilen. Okej, ska se om jag kan rensa lite ogräs senare. Först måste jag ägna mig åt det viktigaste, få tag på en politiker till en panel och skriva på debattinlägget och kanske en artikel till medlemstidningen. Jag borde läsa om hur vi kan öka transparensen i sociala medier. Undrar vad brorsan gör idag, gulp. Stream of conciousness utan någon som helst styrsel, stream of randomness. Jag kollar reddit och sen mediterar jag, heh ja jag vet hur det blir. Men iaf, jag kollar reddit, det känns skönt. Börjar skriva artikel samtidigt, växlar mellan flikarna, läs, skriv, läs, skriv, tio flikar att läsa och två inlägg jag vill skriva. Men vad handlar de om egentligen. Shit. Måste få klart planeringen till Almedalen. Och beställa hotellrum till mig och barnen. Borde prata med syrran om landet, vad som är prioriterat i sommar. Da capo al fine.

En miljon känslor och intryck samtidigt!

Planeringen kom ofta i vägen för genomförandet. På något märkligt sätt kändes all planering abstrakt och svårgripbar, aldrig som konkreta, fysiska handlingar. Hjärnan nådde inte fram till det konkreta utan svävade omkring i ovisshet. Många dagar gick jag hem med känslan att inte ha fått någonting gjort.

Kanske är det mest märkliga att jag ägnade mig åt sånt som är kul och inspirerande. Anledningen till att jag höll på med tio jätteprojekt var att de alla kändes viktiga och meningsfulla. Trädgården, barnens sommarlov, politisk aktivism, en chefsposition på jobbet, programmering som bidrog till öppen källkod och spännande läsning om ämnen jag gillar.  Jag höll på att gå in i väggen på grund av att jag hade för kul, inte för att jag var deprimerad eller kände mig understimulerad. I efterhand är det fullt begripligt men mitt inne i det så kunde jag inte förstå hur något så lustfyllt kunde vara skadligt och begränsande.

Utbrändhet känns motsägelsefullt och dyker upp bakom ryggen på en. Du ser inte stress och utmattning komma, inte som ett tåg som kommer körande mot dig, trots att det kan bero på de tusen saker som du fäster uppmärksamheten vid. Du planerar och planerar och planerar…och planerar. På ytan har du ett roligt, glatt liv fyllt med medryckande aktiviteter och just därför känns det så avlägset att detta skulle kunna vara ett problem.


Vårdguiden skriver bra och sakligt om utmattningssyndrom och stress.

Hur ser vi ut egentligen?

Så här såg Miljöpartiets bilder och affischer ut i valet 2014; problem, text och politiker:

Då är det sånt som människor associerar med Miljöpartiet. Och lösningen är lika enkel. Istället för problemen måste vi visualisera det samhälle vi vill skapa. Färre smältande isberg, mer frisk luft, frisk natur, människor, gemenskap, empati, förnybar energi

gronare-varld