Socialdemokraternas skola handlar om elevernas självbestämmande

Stefan Löfven och Ibrahim Baylan skriver om socialdemokraternas vision för skolan. I det avslutande stycket beskriver de skolans roll, att stärka människors rätt och förmåga till självbestämmande. Det är alltså värdegrunden som skolan ska bygga på och den är diametralt motsatt Jan Björklunds, och den borgerliga regeringens, syn på skolan. Likheterna mellan S och Fps skola är faktiskt ytliga.

En socialdemokratisk regering kommer att välja skolinvesteringar framför nya skattesänkningar. Genom att stärka hjärtat i det jämlika samhället kommer vi inte bara säkra framtidens kunskapsintensiva jobb och tillväxt – utan även bygga ett samhälle där våra barn och barnbarn kan bli de vuxna människor de vill vara.

Stefan Löfvens tal i Almedalen 7 juli 2012

När Stefan Löfven talade igår i Almedalen handlade talet om frihet.

Socialdemokraternas partiledare introducerade ett nytt begrepp, hållbar frihet, som han beskriver som en överenskommelse mellan medborgarna och staten, ett handslag kallade han det. Hållbar frihet fångar den progressiva bilden av samhället, att var och en ska göra sitt bästa, bidra till det gemensamma och därmed bidra till sin egen frihet, att var och en tar ansvar både för sig själv och för andra. Ni som följt den här bloggen känner säkert igen formuleringarna. Resultatet blir att allas frihet kan växa och gå i arv till nästa generation.

För ett par år sedan föreslog jag lite skämtsamt att Socialdemokraterna borde lansera sig som det nya frihetspartiet, men konstaterade att det skulle kännas alldeles för beräknat, inte äkta. Men det jag hörde ikväll kändes äkta, beräknat javisst men ärligt och klassisk socialdemokrati. Han imponerar, Stefan Löfven.

Utöver den hållbara friheten fick vi höra ett antal progressiva ingångar. “Ingen kan stå för den här utvecklingen ensam” låter nästan som Elisabeth Warren när hon säger att ingen är self-made, att alla företag kör på vägar vi alla betalt för och så vidare

Samhällets roll är att stärka och skydda medborgarna vilket Stefan Löfven uttryckte närmast poetiskt:

Vi vill bygga ett samhälle både för förskolebarnet, företagaren och förvärvsarbetaren. Och vi gör det tillsammans, därför att vi vet att din svaghet, den blir vår svaghet – men din framgång blir vår gemensamma styrka.

och han slog flera slag för politikens roll

Det är vi som formar vår samtid, det är vi som formar vår framtid

Min favoritpassage var när Löfven synade Moderaternas giv om att börja valkampanjen 2014 redan nu.

Återigen skjuts reformer på framtiden, och det visar att moderaterna inte ser arbetslösheten som ett samhällsproblem – utan en valfråga.

Jag tror, tack och lov, att Moderaterna kommer få svårt att driva sin extralånga valkampanj, förutsatt att Socialdemokraterna fortsätter på detta sätt, samhället måste ju faktiskt fungera, både i valtider och dagarna däremellan:-)

Stefan Löfven framstår mer och mer som ledare för en folkrörelse och förhoppningsvis får vi se mer av denna närande inriktning på Socialdemokraternas politik istället för den strikta konservativa politik de fört under en längre tid.

Relaterat

Ulf Bjereld – Stefan Löfvens debut i Almedalen

Martin Mobergs betraktelser – Löfvens Almedalstal 2012 – hållbar frihet ett visionärt, grönt och socialdemokratiskt begrepp

Stefan Löfven i Svenska Dagbladet – Vi satsar på småföretagens export

Stefan Löfvens tal i Almedalen i text

Vad gjorde de rödgröna fel i valet 2010?

I valet 2010 gick Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samman i ett valsamarbete, de rödgröna, för att möta den borgerliga Alliansen.
De borgerliga partierna vann valet, de fick inte majoritet i riksdagen men bildade på talmannens uppdrag en minoritetsregering.

Varför förlorade de rödgröna?

Alliansen hade en fantastisk inramning av sin politik och genomförde en mycket skicklig kampanj.

Men de rödgröna gjorde många misstag. I stort handlade det om två saker, man:

  1. använde motståndarens inramning
  2. talade sakfrågor istället för värderingar

Alliansens inramning handlar om auktoritet och kontroll, om en farlig värld som behöver starka män för att skydda människorna. Att tala om regeringsalternativ handlar just om detta, att Sverige inte kan ledas av små partier utan endast av en stor, stabil allians. Hela frågan om regeringsalternativ är alltså konservativ politik! Att bilda de rödgröna var det största misstaget.

Vad skulle man ha gjort istället? Man skulle ha synat den borgerliga bluffen:

  • Vi tror att svenska folkets röst är viktigare än din makt Fredrik.
  • I Sverige har vi folkstyre, inte elitstyre!
  • Är det väljarna eller politikerna som ska rösta?
  • Ska politikerna ta medborgarnas röst ifrån dem?
  • Varför tar ni medborgarnas frihet ifrån dem?
  • Varför ska du bestämma vem människor röstar på Fredrik?
  • Vi värnar den svenska demokratin och medborgarnas rätt att rösta i fria val.

De rödgröna borde ha framställt sig som en folkrörelse, där partiledare och språkrör är vanligt folk, som rör sig bland vanliga människor och lyfter en rörelse genom solidaritet och samarbete.

Det var alldeles för mycket sånt här

och på tok för lite sånt här

Med en folkrörelse som tema hade man kunnat trycka på kontrasten mellan folkstyre och elitstyre och betona att svenska folket värnar om varandra.

Att ta upp skattesänkningar, som pensionsskatten, bygger på ett konservativt perspektiv att alla sorters statliga regleringar och styrningar av företag är ett problem. Det är inte en av de fem viktigaste frågorna för en vänsterpolitik.

Att investera i tågen är en bra sak men idén måste förmedlas med värderingar, inte antalet personer som får möjlighet att ta tåget. Modern och väl fungerande tågtrafik

  • stärker människor
  • skyddar oss mot klimatutsläpp
  • ger oss frihet att göra annat när vi reser
  • ökar kontakten mellan människor

Vilken typ av frågor skulle man ha tagit upp?
Frågor som aktiverar empati och solidaritet, till exempel sjukförsäkringen (vilket man gjorde) och en frisk natur för våra barn och barnbarn.

Andra bloggar om de rödgröna

Ringborgs blogg – Det kan bli komplicerat 2014!

Huddingeperspektiv – Grönare vänster manar till eftertanke

Benjamin Juhlin – Rödgrön reda

Valets hjärta

Den amerikanska valrörelsen är igång. Obamalägret har under hösten börjat etablera en bild av Mitt Romney som hjärtlös och osäker. Nu tar de upp den militära insatsen mot Usama Bin Laden. En sån film har många syften, bland annat att visa hur stabil Barack Obama är, att det är genom att Barack Obama har ett stort hjärta som han är kompetent, att det är såna kvaliteter som man vill att en president har och givetvis att Mitt Romney saknar dem. En detalj är hjärtslagen som hörs i bakgrunden, det aktiverar våra tankar och känslor om hjärtat och om stabilitet. Obamakampanjen kommer arbeta hårt för att valet ska stå mellan värme och empati å ena sidan och hjärtlöshet och falskhet å andra sidan.

Josh Marshall analyserar frågan väl och pekar på en taktisk poäng med videon, att tvinga Mitt Romney att svara och att det är nästan omöjligt för honom att svara kraftfullt och visa att han inte tänker låta sig attackeras.

Idag svarade dock Mitt Romney statsmannamässigt. Han berömde presidenten för sitt handlande men kritiserade att Barack Obama försökte göra en politisk poäng av det. Det är en svår balansgång men det här funkade, åtminstone på ytan.

I politiska kampanjer försöker man lyfta de egna styrkorna och motståndarens svagheter. En genomtänkt strategi med ett bra budskap gör båda sakerna samtidigt, det framhäver kontraster mellan kandidaterna. När Barack Obama tar upp Mitt Romneys hjärtlöshet riktar han också uppmärksamheten mot sig själv, sitt stora hjärta och sin empati.

I Sverige pågår en valrörelse, åtminstone om man lyssnat på Moderaterna de senaste veckorna. Anders Borg tog upp det i Rapportdebatten med Magdalena Andersson. Varför säger de så?
Alliansens framgång bygger på bilden av stabilitet och auktoritet. I valet 2010 lyckades de få oppositionen att gå samman i ett block och därmed svälja betet om att valet ska handla om regeringsalternativ, vilket innebär storskalighet och den starka auktoritetens betydelse. Allt detta bygger på konservativ moral och stärker Moderaterna, då handlar debatten och valet om deras synsätt, värderingar och politik.
Nu försöker de upprepa ett vinnande koncept. Skillnaden är att valet är mer än två år bort, de borgerliga partierna är i minoritet i riksdagen och Allianssamarbetet knakar i fogarna. Men syftet med att starta valrörelsen nu är alltså framförallt att styra debatten till områden där man är stark.

Magdalena Anderssons svar i debatten med Anders Borg är precis det som oppositionen ska upprepa, att landet behöver en ledning nu, som minskar arbetslösheten, som skapar en fungerande vård, som ser till att tågen åker och så vidare. Att tala om valet är att undvika verkligheten, vilket är helt ansvarslöst.
I detta budskap finns en del av den socialdemokratiska taktiken, att rikta in sig på fokuserade åtgärder som anger riktningen för den kommande politiken och där lyfter man även den borgerliga regeringens falskhet, att deras politik är en påklistrad fasad.

Jag har svårt att bedöma vad som kommer fungera men Löfven har inte gjort några stora misstag än och i sitt första maj-tal idag använde han hela den röda arsenalen av solidaritets- och rättviseperspektiv, om ett samhälle där hjärtat får styra lika mycket som hjärnan. Och precis som för deras motsvarighet i det amerikanska presidentvalet har det blivit svårt för de borgerliga partierna att låta trovärdiga och stabila. Allt fler svenskar frågar sig var det borgerliga hjärtat finns.

Sveriges mest konservativa debattör har mage att kalla sig liberal

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Hans Bergström, skriver på DN Debatt om den svenska skolan. Jag tror inte man kan komma så mycket närmare en helt konservativ skola än den han förespråkar i debattinlägget:

“Viktigast av allt i skolan är dock rektorerna och lärarna. Hela inriktningen från 1968 och framåt blev att sänka deras auktoritet, status och löner. I det nya samhället skulle alla vara ”du”. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas. Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas.”

Denna utveckling drevs, enligt Hans Bergström, på av Socialdemokraterna trots att 68-rörelsen på många sätt faktiskt var en reaktion MOT partiets politik (tack till Martin Moberg för länken). Skolpolitiken är fortfarande ett exempel på Socialdemokraternas konservativa sida.

Hur skulle en progressiv skolpolitik se ut?

Alfie Kohn, en känd amerikansk pedagog har skrivit mängder om detta. I korthet skulle skolan handla mer om elevernas förmåga och möjlighet till självbestämmande, deras samarbetsförmåga och om öppen kommunikation mellan elever, lärare och samhället i stort. Betyg skulle nog inte diskuteras speciellt ofta, möjligen elevernas förmåga att bedöma och utvärdera sitt arbete.

Avslutningsvis

Att en så konservativ person som Hans Bergström kunnat arbeta som chefredaktör för en ledarredaktion och tidning som kallar sig oberoende liberal säger en del om tidningens inflytande över folks tänkande. Att han undertecknar inlägget med epitetet “liberal debattör”  bekräftar och understryker hyckleriet som Dagens Nyheter ägnar sig åt.