Mittens riket som inte finns

Det finns ingen politisk mitt, ingen center att gå mot.

Det finns en mängd moraliska blandningar som utgörs av två moraliska synsätt som inte är förenliga på ett och samma område.

En person kan dock använda olika moral på olika frågor och ämnen. Som jag exemplifierat tidigare – en person kan vara progressiv i synen på arbetsrätt och facklig verksamhet men konservativ i synen på familjen och uppfostran.

En person kan se strikt på terrorism och terrorister, de ska fångas, straffas och man ska slänga bort nyckeln. Många kan nog känna åt det hållet när det gäller Breivik:

Samtidigt kan man värna om fattiga och vilja höja arbetslöshetsskydden, öka samhällets hjälp till de som inte har råd:

Samma person, till exempel du, kan alltså vilja ha hårda tag mot vissa och mer empatisk stil mot andra. Det finns ingen motsättning i detta, det är så vi fungerar:

och när vi tittar på politik med hjälp av denna insikt så blir en del nästan obegripliga saker ganska självklara. Det finns gott om personer i politiken som kombinerar till synes oförenliga ståndpunkter.

Naturen är vår moder

Progressiv moral ser på naturen bland annat som en moder, en helhet, ett gudomlig väsen, en levande organism, ett hem och ett skadat offer. Idag beskriver jag metaforen “naturen som en moder”.

Naturen när och försörjer oss. Förhållandet mellan ett barn och en närande moder handlar om tillgivenhet och kärlek, ett förhållande med inneboende värde som inte kan köpas eller säljas- en relation som ger livet mening. Vi visar naturen tacksamhet, ansvar och respekt. Var och en har ett ansvar att sörja för hennes behov så gott vi kan. Vi medger henne värdighet och visar tacksamhet med våra gärningar. Relationen präglas av ömsesidighet, av ömsesidigt beroende och det är en permanent förbindelse, inte ett svagt eller tillfälligt förhållande.

Läs mer i George Lakoffs bok Moral Politics