Etikett: stockholm

Att tala med bilar

Föreställ dig en miljömedveten militär. En stor och glad kille som gillar uteliv och natur. Han lever frånskild med tre barn i ett radhus i Nacka. Han är bekymrad för klimatkrisen och känner att han borde göra mer för naturen. Hans inre röst påminner ofta om att han borde ta bussen istället för sin bil. Varje dag kör han bilen i 45 minuter till jobbet på Försvarsstaben i Stockholm. I senaste riksdagsvalet röstade han på Moderaterna.

Det här är en person som, i likhet med många andra, vet att Miljöpartiet har klart bäst koll på miljöfrågor. Däremot tycker han, och andra, att Miljöpartiet är alldeles för teoretiska och naiva med trafikfrågor.

De förstår inte att jag behöver min bil, tänker han.

Vad krävs för att Miljöpartiet ska nå fram till honom och förmedla att partiets trafiklösningar är mer verklighetstillvända än betongpartiernas idéer? Ja börjar man prata om klimatet så slutar han lyssna direkt. Han vet redan att Miljöpartiet är bra på miljöfrågor, det han är tveksam till är trafikilösningarna. Så det är där man ska börja. I bilen!

Framhäv varför Miljöpartiets lösningar är bra för bilister. Hur ser det ut på vägarna när trängselavgifterna höjts, kollektivtrafiken byggts ut och fler tar cykeln till jobbet? Då är det mindre bilar på vägarna. Och vad betyder det för alla som kör bil? Att man kommer fram snabbare. Att det tar 9 minuter från Slussen till IKEA i Kungens kurva istället för 26 som det tar idag. Att det går 3 gånger så snabbt att åka från Bagarmossen i söder till Sollentuna i norr än i Moderaternas Stockholm. Gör offentliga mätningar av hur lång tid en sträcka tar idag, hur lång tid det tar innan Moderaternas motorvägsförslag kan användas och hur snabbt Miljöpartiets insatser får effekt. Skriv en bilvision för stan som tydligt förmedlar att bilister är Miljöpartiets vänner.

Då kan även ett befäl se poängen med klimatinsatserna, överväga kollektivtrafiken som en realistisk lösning, då kan han börja lyssna på lösningarna som hjälper både hans och andras familjer. Då kan han agera i enlighet med sin övertygelse och låta den inre rösten få ro.

Vägen hem

I min serie om Stockholm presenterar jag del 2, bussar. Det handlar om att visa att varje stadsdel är vårt hem, att vi vill öka kontakten mellan människor och att Stockholm är en stad att leva i.

Förbifartsmuren

Bilar isolerar människor ifrån varandra. Motorvägar isolerar stadsdelar från varandra.

Vi vill öka kontakten mellan människor, att vi närmar oss varandra. Genom att investera i kollektivtrafiken kan människorna i alla delar av Stockholm leva och utvecklas.

När vi formulerar kritiken av Förbifart Stockholm och andra motorvägssatsningar kan vi beskriva den som en mur, byggd i betong, som isolerar oss från varandra och som inte löser det problem den avser att lösa.

Miljöpartiet Stockholmsregionen formulerar kritiken så här (bra gjort, särskilt det första stycket tycker jag):

Vi är många som är överens om att Stockholm ska vara en stad där luften är lätt att andas. En region där man enkelt kan röra sig mellan stadsdelar och förorter. Från lägenheten i Bagarmossen till jobbet i Kista, det fina klippbadet på Värmdö eller till konsthallen i Tensta. Ett Stockholm som är öppet för alla som vill leva där och vara med och bidra till att staden hela tiden blir ännu mer levande.
Miljöpartiet ser dock till skillnad från andra inte att Förbifart Stockholm bidrar till detta. Vi tycker att vägbygget snarare är en björntjänst. Miljöpartiet de gröna i Stockholmsregionens kampanj om frågan har därför fått just namnet, Björntjänst Stockholm.

Jag skulle kunna tillägga

Vi vill att varje del av Stockholm ska vara en plats att leva på, att Stockholm ska vara en stad att leva i, ett hem!
Riv denna mur nu, innan den börjat byggas och släpp fram kollektivtrafik och cyklar. Släpp fram människor och låt oss skapa ett samhälle där vi kan möta varandra, där vi rör oss över stadsdelsgränser och utvecklar alla delar av vår stad.

Andra bloggar

Huddingeperspektiv – Förbifarten – en hälsofara

Alliansfritt Sverige – Riksrevisionen sågar Alliansens trafikpolitik

Miljöpartiet i Norrmalms stadsdelsnämnd – Prioritera kollektivtrafiken!

Mikael Clemens’ blogg – Klimatvinklar

Supermiljöbloggen – Stockholmare väljer kollektivtrafik före vägar

Öka kontakten mellan människor

Att öka kontakten mellan människor är en strategisk inramning som kan användas för att ärligt förmedla ett antal progressiva frågor.

Stockholmspolitik
Idag handlar väldigt mycket av Stockholmspolitiken om framkomlighet och individuellt ansvar. Stadsplaneringsfrågor och kopplingen mellan trafik, hälsa och natur har svårt att ta plats i diskursen. Förbifart Stockholm är en motorväg som diskuteras utifrån en direktkausalitet och metaforer som påminner om rör med vatten i. Mer vatten (bilar) kräver fler eller större rör (motorvägar). Allt annat är irrelevant.
Om samhällsdebatten om Stockholm istället ramas in som en fråga om att öka eller minska kontakten mellan människor aktiveras metaforer och ramar om mänskliga kontakter som bygger på systemkausalitet. En sådan inramning inbjuder till diskussion om hälsoaspekter, trafikens inverkan på lokalmiljön och kontakten mellan stadsdelar. Att argumentera för utökad kollektivtrafik blir mycket lättare och förståelsen för gemensamma trafiklösningar ökas.
Kritiken mot Förbifarten är att den isolerar människor från varandra.

Vård

Vårddebatten fokuserar på konservativa värden och ett strikt marknadsperspektiv. Att diskutera kontakten mellan läkare och patienter aktiverar människors empati och behov av större gemenskap. En slogan skulle kunna vara “Vi närmar oss varandra”. Ramen stärks genom att visa exempel på hur privatiseringen av vården minskar närhet mellan läkare och patienter, ökar avståndet mellan människor och isolerar oss från varandra, till exempel genom att vårdpersonalen inte har tid för patienter.

Invandring och migration

Att göra skillnad på människor är grundproblemet med främlingsfientlighet. Att öka kontakten mellan människor är en ram som inte gör skillnad på människor, det är införstått att detta gäller alla. Ramen styr till och med bort uppmärksamheten från tankar om olikhet. Att aktivera empati och gemenskap är det mest effektiva sättet att se människor som människor istället för raser och nationer.

Internet

FRA, Ipred, Acta, Datalagringsdirektivet. Alla dessa integritetskränkande lagar har det gemensamt att de avskräcker människor från att kontakta varandra. Att förespråka en nätpolitik som vill öka kontakten mellan människor är helt naturligt eftersom nätet handlar om kontakt och samarbete. Att driva lagstiftning som ökar kontakten mellan människor, till exempel att göra internet till en mänsklig rättighet, aktiverar och stärker tron på att FRA-lagen är dålig. Argumenten för att ta bort övervakningen får starkare stöd hos befolkningen och det blir svårare för FRA-förespråkare att hävda sin sak.

 

Andra bloggar om kontakt

Henrik Alexandersson –Frihet, principer, politik, makt och människor

Hans lilla gröna – Sverigedemokraternas dröm är redan verklighet – svenska jobb åt svenskar

Välkommen hem till Stockholm!

Om jag fick bestämma så skulle alla kändisfoton på Arlanda, och Stockholms sorgliga turistslogan, bytas ut mot något mer välkomnande.

Vitabergsparken

Skeppsholmen

Sundbyberg

Rosendals äppelträdgård

Skanstull

Saltsjökvarn

Rinkeby

Rosendals trädgårdar

Långholmen båtar

Årsta

Bagarmossen

Strandvägen

Stockholm++

Mats Berglund skriver idag om bristen på it- kunnigt folk i Stockholm och om ett seminarium som frågade sig vad Stockholmspolitiker kan göra åt saken. Han efterfrågar bättre förslag än de som nämndes på seminariet, vilket i stora drag handlade om utbildning och arbetsmarknadsmatchning. Frågan Mats ställer påminner mig om det Paul Graham brukar skriva om, hur ställen som Silicon Valley funkar och hur man kan återskapa en sån miljö.

För att skapa ett nytt Silicon Valley är det avgörande, enligt Paul Graham, att samla två grupper på samma plats, nämligen rika människor och nördar.

Eftersom Stockholm har en hel del rika investerare men inte så många nördar så tänker jag att man även har näringspolitiska skäl att locka hit den senare gruppen. Och då snackar vi om nördar, inte geeks som kan skämta om tekniken utan att fastna i det, nej riktiga nördar som verkligen inte bryr sig om något annat än sin kodning.

Hur får vi nördarna att älska Stockholm? Jag tror att det kan bli svårt. Stan är fylld med sånt som nördar ogillar, utseende- och prestationsfixering, folk har svårt att le ärligt mot varandra, få samtal bygger på genuint intresse för saken som avhandlas och man bor i för små bostäder med mycket oljud på gatan utanför till vansinniga priser.

Nej det kanske är bättre att satsa på ett område en bit utanför stan, ett ställe som har det nördar gillar men som inte dras med Stockholms laster. Vad är det för en plats?

Man ska kunna promenera omkring, det ska finnas massor av fik och coffee shops och många bokhandlar. Bra skolor och universitet är avgörande. Avvikande beteende måste tolereras, ja uppskattas och områdena ska vara lugna. Stället ska ha karaktär, som Gamla Stan, så att man kan glida runt och må bra när man inte kodar. Hmm.

Kista har allt detta förutom karaktär. Uppsala är bättre men ligger lite långt bort. Kanske kan vi knyta ihop Stockholm och Uppsala med snabba och flexibla transporter. Men det blir inte nån riktig Silicon Valley-känsla. Det är svårt att hitta ett bra område, kanske något i Söderförort?

En satsning som skulle locka både nördar och andra kreativa är att genomföra det som Google planerade för San Francisco häromåret, ett öppet, heltäckande trådlöst nätverk som ger alla i Stockholm tillgång till Internet gratis. Förutom att varenda it-tidning i världen skulle uppmärksamma det och nördar världen över skulle fascineras av de tekniska utmaningarna så skulle det ändra synen på digital utveckling. När nätet finns överallt, ungefär som luft, kommer många anmärkningsvärda idéer kläckas. Den typen av infrastruktur stimulerar ofta innovationsklimatet på oväntade sätt. Många it-kunniga skulle vilja leva här bara för att känna hur det känns.