Man kan tänka på en ram som ett rum. Sedan Moderaternas omvandling 2005 har svensk politik utspelats i något som kan liknas vid en brittisk pub. Fast istället för mörkt trä, mässing och rökdoft har vi ordning och reda, kriser, ansvar och stabilitet. 

Gå in i en brittisk pub så känns det väldigt annorlunda än om du går till en fruktmarknad. Om du beställer två glas mörk lager till dig och din vän så begriper sannolikt både du, din vän och de andra i baren vad ni håller på med. På en del pubar kan du även köpa ett äpple men det känns lite konstigt, det är inte det pubar är till för.

Alliansens ramar gör att vissa saker känns naturliga att prata om, vårdformer, skolbetyg och skattefrågor. Andra saker känns däremot inte lika naturliga att prata om, till exempel energisamarbeten, arbetsmiljöfrågor och att ta ansvar för andra människor.

För att kunna diskutera annat än rent konservativa frågor så måste samtalet bygga på andra synsätt än de Alliansen etablerat.

Vi kan ta upp empati och ansvar, för oss själva och för andra. Vi kan tala om en värld där vi ställer upp för varandra, där människor samarbetar och litar på varandra. Vi kan lyfta alla de exempel på när vi tillsammans lyfter samhället och då vår strävan efter en bättre värld faktiskt blir verklighet. Det är en samtalsmiljö, lite som en fruktmarknad, där vi kan diskutera frågor som helt enkelt inte är möjliga på dagens rökiga och självsäkert berusade utskänkningsplats.