Valets hjärta

Den amerikanska valrörelsen är igång. Obamalägret har under hösten börjat etablera en bild av Mitt Romney som hjärtlös och osäker. Nu tar de upp den militära insatsen mot Usama Bin Laden. En sån film har många syften, bland annat att visa hur stabil Barack Obama är, att det är genom att Barack Obama har ett stort hjärta som han är kompetent, att det är såna kvaliteter som man vill att en president har och givetvis att Mitt Romney saknar dem. En detalj är hjärtslagen som hörs i bakgrunden, det aktiverar våra tankar och känslor om hjärtat och om stabilitet. Obamakampanjen kommer arbeta hårt för att valet ska stå mellan värme och empati å ena sidan och hjärtlöshet och falskhet å andra sidan.

Josh Marshall analyserar frågan väl och pekar på en taktisk poäng med videon, att tvinga Mitt Romney att svara och att det är nästan omöjligt för honom att svara kraftfullt och visa att han inte tänker låta sig attackeras.

Idag svarade dock Mitt Romney statsmannamässigt. Han berömde presidenten för sitt handlande men kritiserade att Barack Obama försökte göra en politisk poäng av det. Det är en svår balansgång men det här funkade, åtminstone på ytan.

I politiska kampanjer försöker man lyfta de egna styrkorna och motståndarens svagheter. En genomtänkt strategi med ett bra budskap gör båda sakerna samtidigt, det framhäver kontraster mellan kandidaterna. När Barack Obama tar upp Mitt Romneys hjärtlöshet riktar han också uppmärksamheten mot sig själv, sitt stora hjärta och sin empati.

I Sverige pågår en valrörelse, åtminstone om man lyssnat på Moderaterna de senaste veckorna. Anders Borg tog upp ”valrörelsen” i Rapportdebatten med Magdalena Andersson. Men varför säger de så, valet är ju om flera år? Alliansens framgång bygger på bilden av stabilitet och auktoritet. I valet 2010 lyckades de få oppositionen att gå samman i ett block och därmed svälja betet om att valet ska handla om regeringsalternativ, vilket innebär storskalighet och den starka auktoritetens betydelse. Dessa idéer bygger på konservativ moral och stärker Moderaterna, då handlar debatten och valet om deras synsätt, värderingar och politik. Nu försöker de upprepa ett vinnande koncept. Skillnaden är att valet är mer än två år bort, de borgerliga partierna är i minoritet i riksdagen och Allianssamarbetet knakar i fogarna. Men syftet med att starta valrörelsen nu är alltså framförallt att styra debatten till områden där man är stark.

Magdalena Anderssons svar i debatten med Anders Borg är precis det som oppositionen ska upprepa, att landet behöver en ledning nu, som minskar arbetslösheten, som skapar en fungerande vård, som ser till att tågen åker och så vidare. Att tala om valet är att undvika verkligheten, vilket är helt ansvarslöst.

I detta budskap finns en del av den socialdemokratiska taktiken, att rikta in sig på fokuserade åtgärder som anger riktningen för den kommande politiken och där lyfter man även den borgerliga regeringens falskhet, att deras politik är en påklistrad fasad.

Jag har svårt att bedöma vad som kommer fungera men Löfven har inte gjort några stora misstag än och i sitt första maj-tal idag använde han hela den röda arsenalen av solidaritets- och rättviseperspektiv, om ett samhälle där hjärtat får styra lika mycket som hjärnan. Och precis som för deras motsvarighet i det amerikanska presidentvalet har det blivit svårt för de borgerliga partierna att låta trovärdiga och stabila. Allt fler svenskar frågar sig var det borgerliga hjärtat finns.