Pappaledighet
Jämställdhet är en idé som kommit för att stanna. Idén är enormt kraftfull och inget ger mig så stort hopp för framtiden som att se alla pappor med barnvagnar. Varje dag aktiveras pappornas empati oavbrutet och deras syn på människan förändras för alltid. Följderna av detta kan inte överskattas, vi är på väg mot en väldigt annorlunda värld.
Den moraliska grunden för jämställdhet är att alla människor har samma värde, att vi känner empati för och tar ansvar för varandra. Värdet är medfött och inneboende, inte kopplat till prestationer.
När min dotter började på dagis gick personalen en sorts jämställdhetskurs. De upptäckte att de gjorde skillnad på flickor och pojkar i helt vardagliga situationer och började granska sitt eget beteende, de var förvånade över att de inte hade märkt hur de behandlade pojkar och flickor olika.
Till exempel att när barnen skulle gå ut och leka så sa personalen till pojkarna att klä på sig och samlas utomhus medan de tog flickorna i knät för att hjälpa dem klä på sig. Allt snack om genuspedagogik och dagis som ska klä pojkar i kjol, detta var vad det handlade om, små situationer som ingen märkte men som formar barnens syn på livet, något de har med sig resten av livet och som formar både dem själva och samhället.
Visst finns det många sidor av jämställdhet, genus och feminism men när jag såg denna process på nära håll blev jag för första gången medveten om våra handlingars effekt på samhället och att strukturerna vi lever i behöver förändras och utvecklas. Till att börja med måste bilden suddas ut, av hierarkier som det normala, av regeringens makt över riksdagen, av statens makt över medborgaren, av de kunnigas makt över de okunniga, av lärarens makt över eleverna, av fadern som överordnad modern.
Gröna sidor om jämställdhet
Hans lilla gröna – Religionsfriheten – ifrågasatt och ofta misstänkliggjord i humanismens namn
Gunvor om hälsa, jämställdhet och politik – Sabounis misslyckande
