Visioner i bild på Twitter – 17 april

Här fortsätter den mycket ovetenskapliga undersökningen av partiernas användning av bilder på Twitter. Se förra avsnittet här och förklaring vad det här går ut på.

Centerpartiet

Tåg, flygplan, lyftkranar, politiker

Feministiskt initiativ

Pensionärer som promenerar bort, politiker

Kristdemokraterna

Blomma, politiker

Moderaterna

Miljöpartiet

Jordklotet, vinternatur, solceller, rally, lagbok, väntar på tåg,, politiker

Vänsterpartiet

Buss, (amerikanska börsen), politiker

Liberalerna

Blomma, brev, polis, cyklar, politiker

Socialdemokraterna

Höghus, politiker

Visioner i bild på Twitter

Hur bra är partierna på att visa samhället de vill bygga? Jag tänkte göra en helt ovetenskaplig undersökning inför riksdagsvalet i höst. Min tes är att partier som visar samhället de vill bygga är de partier som gå framåt i opinionen. Orsaken till detta är att människor undermedvetet tar in bilder och associerar med partiet.

Glada bilder => glatt parti
Bilar på bilder => parti som gillar bilar
Politiker på bilder => parti som gillar politiker

Undersökningen genomförs på Twitter. Jag kollar regelbundet partiernas twitterflöden och ser hur många bilder de lägger upp som visar samhället de vill bygga. Om ett parti visar mycket bilder av samhället de vill bygga tror jag att de kommer gå framåt i opinionen.

Det här är inte en rättvis undersökning. Om det varit budgetdebatt för två timmar sen kommer det märkas i flödena men inte i folks huvuden. Om partierna inte lägger ut bilder på vad de vill så är det helt enkelt så, budgetdebatt eller inte.

Jag tog de första skärmdumparna 31 mars och andra omgången idag 17 april.

31 mars

Centerpartiet

Sopor (kanske återvinning men det registrerar nog inte hjärnan, det ser sopigt ut, alltså känns det som sopor), politiker

Feministiskt initiativ

Folkgrupp, hamburgare, flygplan, politiker

Kristdemokraterna

Blomma, tidning, barn i sandlåda, brandvarnare, politiker

Liberalerna

Blomma, klassrum, roulette, vakt, rullstol, blommor, knäckebröd, hönor, kycklingar, gammaldags tågbiljett, politiker

Moderaterna

Storstad (suddig), lagboken, politiker

Miljöpartiet

Jordklotet, vinternatur, åker med traktor, bondgård, bilar, stängsel, politiker

Sverigedemokraterna

Blommor, teckning av naken kvinna, landsbygd, politiker

Vänsterpartiet

Trasiga rör, kaviar, korv med bröd, demonstration, politiker

Det här blev så långt att jag delade upp i två inlägg. Kolla dagens twitterflöden här.

Hur gör man ett politiskt parti som folk bryr sig om?

Hur kan du skapa ett politiskt parti som människor faktiskt intresserar sig för? Ett parti som tar upp relevanta ämnen på ett genomtänkt och klarsynt sätt? Ett parti vars politik faktiskt bygger på det medborgare och medlemmar tycker? Hur driver man en politik som inte bygger på det andra partier säger eller på det som sagts i tidningar och TV den senaste månaden?

Igår var det medlemsmöte för Miljöpartiet i Stockholm och vi diskuterade kommunikationskanaler, Radio MP, MP TV och tidningen Grön Puls.

Samtalet om tidningen handlade om hur den skulle produceras; med ett redaktionsråd, tillsatt av vemdå, eller av en fristående redaktion eller något annat? Jag hörde en del klagomål om att tidningen blivit ointressant, nästan som Grönt, en välproducerad och proffsig tidning som inte innehåller speciellt många spännande inlägg, den känns alldeles för tillrättalagd. Vad ska man göra för att en medlemstidning ska vara läsvärd?

Idag finns mer än 300 gröna bloggar som skriver i snitt 30-40 inlägg per dygn. En del av inläggen håller väldigt hög kvalitet, har ett unikt uttryck och är verkligen inte rädda för att ta ställning i en fråga. Det ser jag som en bra utgångspunkt för en grön medlemstidning. Min gissning är att de flesta bloggare blir glada om man ber att få återanvända deras texter och trycka dem i medlemstidningen. Om vi menar allvar med att vara ett progressivt parti, där medlemmarnas deltagande är det viktigaste och där alla röster får höras då är det här en skatt som väntar på att grävas upp.

Nätet vänder på publiceringsordningen. Tidigare fungerade publicering så här:

  1. Skribent skriver en artikel.
  2. Redaktion väljer bland artiklar och filtrerar bort det mesta.
  3. Utvalda artiklar publiceras i tidningen, eller på TV.


Idag, på nätet, fungerar publicering så här

  1. Skribent skriver en artikel.
  2. Skribent publicerar själv på en blogg.
  3. Artikeln uppmärksammas av andra och sprids via olika filter.


På nätet publiceras informationen först och filtreras sedan genom olika filter, filtreringen sker i efterhand, och redaktionen är lika stor som internet.

Ett problem som medlemstidningar dras med är att dom försöker presentera nyheter hela tiden, det som står i tidningen ska vara nytt. Och jag förstår att man tänker så, det är ju tradition sedan faraonernas tid att nyhetsförmedlare berättar om sånt som är nytt. Men poängen med nyheter var att de hjälpte människor tänka och fatta beslut. Nu finns det bättre sätt att stödja beslutsfattande än nyheter och det finns definitivt bättre verktyg som hjälper oss att tänka.

På vilka sätt kan vi hjälpa människor att utvecklas?

Det är frågan vi ska ställa oss när vi skapar en medlemstidning, eller när vi driver ett parti för den delen. För det handlar verkligen inte om oss i partiet. Det handlar inte om skribenterna som skriver tidningen. Det handlar om alla andra.

Vad kan vi skriva i en medlemstidning som hjälper människor att bli smartare, kunnigare, allmänt proffsigare än när de la första blicken på tidningens omslag? Hur kan vi stödja dem i det de brinner för?

Politiska partier måste sluta agera redaktion åt medborgarna och börja fungera som verktyg som hjälper medborgare att uttrycka sig. Det är medborgare som ska uttrycka politiken, inte partierna.


Andra bloggar om nyheter och publicering

Clay Shirky skriver bäst om det här ämnet.

Hållplats Hådén – Min presentation inför valet till partistyrelsen

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 1

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 2

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 3

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 4