Samarbete mellan lärare stärker jämställdheten i skolan

Hängde med på min sons skola under en dag. Lärarna samarbetar väldigt bra och jag får intrycket att det gör avtryck på jämställdheten för barnen. Inte mycket som är känsligt för dessa lärare. De är inte lika utsatta som när de står själva inför 25 elever. Följden blir att de ser varje människa, barnen och de vuxna, och könsstereotyper minskar i betydelse.

Socialdemokraternas skola handlar om elevernas självbestämmande

Stefan Löfven och Ibrahim Baylan skriver om socialdemokraternas vision för skolan. I det avslutande stycket beskriver de skolans roll, att stärka människors rätt och förmåga till självbestämmande. Det är alltså värdegrunden som skolan ska bygga på och den är diametralt motsatt Jan Björklunds, och den borgerliga regeringens, syn på skolan. Likheterna mellan S och Fps skola är faktiskt ytliga.

En socialdemokratisk regering kommer att välja skolinvesteringar framför nya skattesänkningar. Genom att stärka hjärtat i det jämlika samhället kommer vi inte bara säkra framtidens kunskapsintensiva jobb och tillväxt – utan även bygga ett samhälle där våra barn och barnbarn kan bli de vuxna människor de vill vara.

En mer blandad skola


I gårdagens partiledardebatt
introducerade Stefan Löfven en ny inramning av åtgärder mot segregation i skolan, baserad på ekonomisk ojämlikhet:

Vi behöver ha en mycket mer integrerad skola där grupper med olika socioekonomisk bakgrund möts över gränserna. Jag gick själv i en sån skola, juristens barn tillsammans med platschefens barn tillsammans med arbetarbarnet tillsammans med tjänstemannabarnet. Det var väldigt bra för samhället. Jo då menar vi så här. Där ligger statens ansvar. Att se till att vi får en mer blandad skola.

Oj, vad säger han?

  • grupper möts över gränserna
  • olika bakgrund möts över gränserna
  • väldigt bra för samhället
  • statens ansvar
  • att se till att vi får en mer blandad skola

Jag skrev igår att han inte nämnde några värderingar på hela debatten men det var fel. Att ta upp statens ansvar på det här sättet, kopplat till människors empati för varandra, att betona att barn mår bra av att möta barn med annan bakgrund än den egna, är en fantastisk insats.

Det här är debattens mest intressanta händelse, Stefan Löfven introducerar ett helt nytt synsätt, en ny inramning av integration som socioekonomisk fråga. Jag tror att det här även kan få effekt på frågor om invandring och integration. Man aktiverar lösningar som bygger på kontakt mellan människor och gör det med en ram som styr uppmärksamheten mot andra faktorer än var man är född.

Jag skrev om det härom veckan:

Att göra skillnad på människor är grundproblemet med främlingsfientlighet. Att öka kontakten mellan människor är en ram som inte gör skillnad på människor, det är införstått att detta gäller alla. Ramen styr till och med bort uppmärksamheten från tankar om olikhet. Att aktivera empati och gemenskap är det mest effektiva sättet att se människor som människor istället för raser och nationer.

Jag kommer följa Socialdemokraternas idéarbete noggrannt och med intresse. Det bästa är att de kan ha fått en partiledning som förstår inramningens betydelse.
Andra bloggar om partiledardebatten

Löfven gav Reinfeldt en match

Partiledardebatten går vidare

En aggressiv Sjöstedt i Agenda

Hur man stoppar Jan Björklund

Jan Björklund dominerar skolpolitiken i Sverige. För många är han likafullt ett obegripligt fenomen. Trots att han använder de enklaste argumenten och trots att nästan all pedagogisk forskning visar att han har fel och trots att vi lever i ett utvecklat samhälle där sånt som jämställdhet står högt på agendan så kan han obehindrat driva en stock-konservativ politik för skolan. Han hade kunnat vara skolminister 1910.

Så vad gör vi? Hur stoppar vi Jan Björklund? Jo vi gör som med all politik, vi aktiverar ett annat synsätt!

I politisk diskurs är synsätt och värderingar viktigare än sakfrågor. En politiker som kan kommunicera sitt synsätt till människor kommer alltid att vinna över en som bara förmedlar sakpolitik! Varför? Jo den får  folk att tänka på samma sätt som den själv, att göra samma antaganden och att betona samma frågor.
Ronald Reagan är ett exempel på detta. När man gjorde mätningar om hans politik så visade de att få höll med honom i sak men att de flesta ändå ville rösta på honom. Man kände tillit till honom, han var sig själv och uttryckte sina värderingar tydligt.
Jan Björklund är på vissa sätt lik Reagan. Han uttrycker ett synsätt väldigt väl och han tror på det han säger. Skolan ska, ur ett konservativt perspektiv, handla om

  • auktoritet
  • disciplin
  • kontroll

Om man läser sina läxor, det vill säga om man disciplinerar sig, så förtjänar man en belöning, ett högre betyg. Bestraffning och belöning är centrala i Björklunds syn på skolan.

I motsats till den konservativa skolan finns ett progressivt synsätt. Elevers förmåga och möjlighet till

  • självbestämmande
  • samarbete
  • kommunikation

är tre värderingar som den progressiva skolan bygger på. En metafor för att beskriva detta, som jag lekt lite med, är tågluffning. På tågluffningen sätter man upp mål, planerar för resan dit och kommunicerar med människor.

Men för att återgå till saken, hur stoppar man Björklund? I en debatt brukar han kritisera all diskussion som inte berör ordningsfrågor. Han säger att det är frågor för experterna, för lärarna. Så här svarar man då:

Det är inte en fråga om expertis, det handlar om värderingar! Om man tycker att auktoritet, disciplin och kontroll är det som ska prägla skolpolitiken ja då ska man ta upp betyg och ordningsfrågor. Men om man värderar elevens självbestämmande, samarbets- och kommunikationsförmåga, ja då är det helt andra frågor som behöver lyftas i skoldebatten. Då ska vi prata, inte om vår betygsättning av elever utan om elevers förmåga att utvärdera sitt eget arbete, att lära sig av sina misstag. Då ska vi prata om träning i samarbetsfärdigheter så att grupparbeten en gång för alla verkligen är ett arbete som hela gruppen deltar i. Och då ska vi prata om vad skolan kan göra för att stärka elevernas förmåga att kommunicera med varandra och med omvärlden. Vad är viktigt för att klara sig i dagens samhälle och vad kommer bli viktigt i framtiden? Låt det avgöra vad vi ska diskutera och vad vi ska överlåta till experter.

När han tar upp betyg i fyran kan vi kontra så här:

De flesta är nog överens om att vi har alldeles tillräckligt med betyg i svenska skolan, det är det enda vi pratat om i snart tio år. Det finns andra frågor som är mycket viktigare för att utveckla skolan men det finns faktiskt ett betyg som skulle bidra till en bättre skola.
Förmågan att utvärdera och bedöma egna insatser är något som värderas högt i arbetslivet och som hjälper människor både på jobbet, hemma och när vi deltar i samhällsaktiviteter. Skolans uppgift är att stärka eleverna så att de är fria att bestämma över sig själva och Folkpartiets skola klarar inte av det. Den fostrar en hel generation att ta order från en överhet, lyda blint och inte tänka själva. Vi vill införa ett nytt betyg, där eleven bedömer sina egna insatser, dokumenterar utförligt, analyserar sitt arbete, konstaterar vad som gick bra och dåligt och funderar kontinuerligt över förbättringar.

Varför ska du gå i skolan?

Jag frågade min dotter, som går i ettan, varför hon går i skolan. Hon gillade frågan och klurade en stund. Hon nämnde att hon ska lära sig “matte och NO och att rita… och engelska” Och det stämmer ju.

Frågar man en vuxen samma fråga eller om man lyssnar på skoldebatten i TV och tidningar så är det en något mer krass variant på det hon tog upp, man går i skolan för att få ett jobb och tjäna pengar. Men de är faktiskt inne på samma sak, att skolan handlar om henne som individ.

Det intressanta med detta är att det är sant, men bara en del av sanningen. Svaret utelämnar viktigare anledningar till att någon ska gå i skolan.

Eftersom jag är så vis och smart så berättade jag för min dotter så här:

“Det är jätteviktigt för oss alla att du går i skolan. Samhället hänger på att du lär dig och växer, din utbildning är avgörande för att du kan hjälpa oss när vi är sjuka, att du ser till att vi får ut våra löner när vi jobbat, att du gör rent vårt dricksvatten, att du tänker och planerar för vår framtid. Allt som samhället behöver för att fungera. Om inte du går i skolan så har vi inget samhälle, då får var och en klara sig på egen hand och det blir  värdelöst.”

Och så är det, skolan handlar om samhällets utveckling och överlevnad, det är därför vi har skolor.


Andra bloggar om skolan

MP Österåkers gemensamma blogg – Bokslut 2011

Miss – Lärare – orsaken till allt ont

Huddingeperspektiv – Mitt i vardagen med välbehållna visioner?

Pesto Silvestri – Om skolan – i Upplands Väsby

Huddingeperspektiv – Tydlighet i skolpolitiken

Per Olsson – Alla elever ska vara välkomna i skolan

Sveriges mest konservativa debattör har mage att kalla sig liberal

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Hans Bergström, skriver på DN Debatt om den svenska skolan. Jag tror inte man kan komma så mycket närmare en helt konservativ skola än den han förespråkar i debattinlägget:

“Viktigast av allt i skolan är dock rektorerna och lärarna. Hela inriktningen från 1968 och framåt blev att sänka deras auktoritet, status och löner. I det nya samhället skulle alla vara ”du”. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas. Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas.”

Denna utveckling drevs, enligt Hans Bergström, på av Socialdemokraterna trots att 68-rörelsen på många sätt faktiskt var en reaktion MOT partiets politik (tack till Martin Moberg för länken). Skolpolitiken är fortfarande ett exempel på Socialdemokraternas konservativa sida.

Hur skulle en progressiv skolpolitik se ut?

Alfie Kohn, en känd amerikansk pedagog har skrivit mängder om detta. I korthet skulle skolan handla mer om elevernas förmåga och möjlighet till självbestämmande, deras samarbetsförmåga och om öppen kommunikation mellan elever, lärare och samhället i stort. Betyg skulle nog inte diskuteras speciellt ofta, möjligen elevernas förmåga att bedöma och utvärdera sitt arbete.

Avslutningsvis

Att en så konservativ person som Hans Bergström kunnat arbeta som chefredaktör för en ledarredaktion och tidning som kallar sig oberoende liberal säger en del om tidningens inflytande över folks tänkande. Att han undertecknar inlägget med epitetet “liberal debattör”  bekräftar och understryker hyckleriet som Dagens Nyheter ägnar sig åt.

Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare

I en diskussion om vårdval och skolval skrev jag följande:

“Men jag vill inte välja, det är ingen frihet för mig att välja skola till min dotter, det är en stor belastning i ett läge där jag knappt hinner sköta vardagssysslor innan jag går och lägger mig. Dessutom är skolan så komplex att det är omöjligt för en lekman att bedöma, en uppgift som gjord för en myndighet faktiskt (vilket givetvis även gäller vården). Vad hände med att alla går i en skola med en viss grundnivå, ett system som stärker alla?”

> Menar du allvar Rikard, du vill inte välja? Det argumentet har jag faktiskt aldrig hört förr. Förklara?

Visst menar jag allvar.

Skolan avgör om samhället består av kompetenta och omdömesgilla medborgare, om människor har god förmåga och möjlighet till samarbete och självbestämmande. Det krävs en enorm apparat för att få detta att fungera. Att bedöma det är helt omöjligt för en enskild, det krävs massor av olika expertis för att göra det.
Jag vill dessutom slippa risken att välja fel och att mina barn drabbas resten av livet. Oavsett var ett barn hamnar så ska skolan stärka och skydda dem, och det ska inte hänga på föräldrarna att barnen får uppleva och lära sig en massa i skolan.

Att det är ett stort och krävande arbete att bedöma en skola bidrar givetvis till min ovilja, varje skola marknadsför en aspekt (typ “vi är dramaskolan”) vilket gör att jag direkt vill veta hur de klarar av alla andra aspekter, och jag sover redan för få timmar varje natt.

Det är önskvärt att vi ska kunna påverka vilken skola barnen går i, det har man väl kunnat sen innan vi föddes, men det är långt ifrån den viktigaste delen av ett fungerande skolsystem.