Den öppna sektorn

Företag som inte ägs av staten beskrivs ofta som privata företag. Beskrivningen är en konstruktion för att stärka allmänhetens konservativa syn på företagande. Beskrivningen är alltså inte naturlig eller objektiv, den är konstruerad för ett syfte.

Ett syfte med att göra en uppdelning i privat och offentlig verksamhet är att styra människors tänkande mot frågor om ägande. Skillnaden mellan privat och offentlig är i grunden en fråga om vem som äger och vad det innebär.

Hur skulle debatten fungera om företag och organisationer bedömdes utifrån ett öppenhetsperspektiv? Öppenhet och transparens är ju något som blivit allt viktigare för att förstå samhällets utveckling så vi kan använda det som exempel.

Indelningen (och inramningen) i en öppen och en sluten sektor får flera följder:

  • Fokus flyttas från ägande till transparens. Skiljelinjen går inte längre mellan statlig och privat. Till exempel ingår stora delar av militären i den slutna sektorn.
  • Människor kommer tänka mer på hur verksamheter borde fungera och mindre på vem som äger en verksamhet.
  • Debatten kommer utreda vad som borde vara öppet eller slutet och i vilka sammanhang öppenhet är önskvärt, problematiskt eller produktivt?
  • Många verksamheter i den slutna sektorn får förklara sig för allmänheten.
  • Vi kommer förstå och uppskatta värdet av slutenhet bättre och de sammanhang där det faktiskt finns anledning att undanhålla människor information.

Varför är Carl Bildt så jobbig?

Många gillade inlägget om Jan Björklund. Carl Bildt är en annan maktprofil som behöver granskas och ramas in. Jag tänker inte gå igenom svensk utrikespolitik och Bildt på samma sätt som jag gjorde med skolpolitiken, det tror jag inte jag klarar av, men jag har några tankar om utrikesminstern.

Carl Bildt ger intrycket av att vara en jobbig person. Varför är han så jobbig?

  • Han verkar bara tänka på egennytta, sin egen, sina uppdragsgivares eller Sveriges, ingen politik för att hjälpa de svaga och behövande där inte.
  • Han förvirrar både den som intervjuar honom och de som lyssnar. Han kan svara på frågor men alltid på ett sätt som han kontrollerar, han verkar spela ett maktspel och är fenomenal på att använda härskartekniker.
  • Han ger ofta intrycket av att veta mer och att han därför inte kan kritiseras, han skyddar sig själv och sin gärning med slutenhet. Att han är utrikesminister innebär för honom att han ska veta mer, få reda på statshemligheter, och fatta upplysta beslut. Det är Carl Bildt som ska känna till hemligheterna, ingen annan.
  • Han är stel i sitt sätt, följer en traditionellt konservativ mall för hur kontakt mellan människor ska fungera, allt enligt protokoll. Om någon ska improvisera så är det han, alla andra ska följa ett system som han förstår och kan manipulera.

Hur ska oppositionen hantera Carl Bildts utrikespolitik? Vilka värderingar och ramar kan desarmera den moderate gubben? Genom att vara motsatsen till alla hans svagheter så får människor en bild av hur svensk utrikespolitik skulle kunna fungera.

  • Samarbete
  • Öppenhet
  • Tillit
  • Empati
  • Förutsägbarhet
  • Kontakt med varandra


Man bör aktivera ett synsätt där länder samarbetar, där utrikespolitiken i ökande omfattning bygger på öppenhet, där tilliten mellan länder är ett av huvudmålen, där vi ställer upp för varandra och arbetar för att öka kontakten med andra länder och mellan alla länder.