Labours problem med anti-semitism är en droppe i havet jämfört med Tories syn på människor. Andreas Gustavsson jämför Labour och Tories i relation till anti-semitism och drar slutsatsen att båda har problem men att bara Labour erkänt sina problem offentligt.
I likhet med många andra progressiva debattörer utgår hans resonemang från tanken att båda partierna har samma målsättning med sina förslag, att behandla människor lika. Så är inte fallet.
I strikt moral (som Tories lever efter) är det naturligt med hierarkier. Vissa grupper klarar sig bättre och hamnar högt upp i hierarkierna. De som inte tar sig upp i hierarkierna har inte gjort det de borde, de har inte disciplinerat sig tillräckligt. Inbyggt i detta synsätt finns en rangordning av människor, vita över svarta, män över kvinnor, rika över fattiga, vuxna över barn och såklart kristna över judar. Synsättet följer en logik och när den ställs på sin spets blir resultatet sånt som anti-semitism, det är en logisk och naturlig följd.
I motsats till detta synsätt finns det demokratiska synsättet. Alla människor är lika, vi bryr oss om varandra, vi hjälper och ställer upp för varandra och alla ska behandlas lika. Med detta synsätt är anti-semitism ett problem och ett hot, det gör skillnad på människor och innebär att en grupp människor får det sämre än andra.
När Labour rannsakar sin verksamhet och söker efter anti-semitiskt beteende bland medlemmarna så gör de det för att de inte tror på att göra skillnad på människor. Tories däremot, kommer aldrig kunna göra en liknande insats därför att de tror på samma moral som den som är anti-semit. Obs! det innnebär alltså inte att Tories är anti-semiter men att de faktiskt delar samma moraliska synsätt som anti-semiter.
Att brittisk media och allmänhet fortfarande fokuserar på Labours problem med anti-semitism är ett bra exempel på när människor inte ser elefanten i rummet.
Etikett: strikt
Mittens riket som inte finns
Det finns ingen politisk mitt, ingen center att gå mot.
Det finns en mängd moraliska blandningar som utgörs av två moraliska synsätt som inte är förenliga på ett och samma område.
En person kan dock använda olika moral på olika frågor och ämnen. Som jag exemplifierat tidigare – en person kan vara progressiv i synen på arbetsrätt och facklig verksamhet men konservativ i synen på familjen och uppfostran.
En person kan se strikt på terrorism och terrorister, de ska fångas, straffas och man ska slänga bort nyckeln. Många kan nog känna åt det hållet när det gäller Breivik:
Samtidigt kan man värna om fattiga och vilja höja arbetslöshetsskydden, öka samhällets hjälp till de som inte har råd:
Samma person, till exempel du, kan alltså vilja ha hårda tag mot vissa och mer empatisk stil mot andra. Det finns ingen motsättning i detta, det är så vi fungerar:
och när vi tittar på politik med hjälp av denna insikt så blir en del nästan obegripliga saker ganska självklara. Det finns gott om personer i politiken som kombinerar till synes oförenliga ståndpunkter.