Hur mycket godhet tål Sverige?

Nationalekonomerna Lars Jonung och Daniel Waldenström skriver på DN Debatt om en orättvis bild av kapitalismen som förmedlas i Tage Danielssons klassiker ”Karl Bertil Jonssons julafton”. I artikeln presenteras en syn på människan som helt missar godhetens, empatins och det sociala ansvarets roll i skapandet av ett gott samhälle. Som tur är har flera kunniga och erfarna tänkare korrigerat ekonomernas resonemang.

”Kombinera kapitalism med Karl-Bertils jämlikhetsideal” – Pelle Svensson, medskapare till ”Karl-Bertil Jonssons julafton”, och barnbarnet Anton: Handlar om en pojke med starkt patos.

”Tage Danielssons viktigaste budskap var godhet” – Hannes Holm, regissör till filmen om ”Karl-Bertil Jonssons julafton”, och brodern Herman: Sagor som hävdar att godhet är fel får ett olyckligt slut.

”Den gemensamma äganderätten är hotad” – Per Sundgren, ordförande för Stiftelsen Jämlikhetsfonden: Kapitalistiska krafter gör Sverige alltmer ojämlikt.

”Nationalekonomerna har fel om Karl-Bertil Jonsson” – Dan Andersson, före detta LO-ekonom: Rättvis fördelning är inte av ondo.

”Sveriges 200 miljardärer behöver inte alla sina tillgångar” – Stellan Welin, professor emeritus i praktisk filosofi: Skatter är det bästa sättet att ge mindre välbeställda en del av pengarna.

”Nationalekonomerna förväxlar målet med medlet” – Mathias Tistelgren, gymnasielärare i filosofi: Påståendet att godhet hjälper föga på lång visar en instrumentell syn på godhet.

”Nationalekonomerna agerar som andens lättmatroser” – Lennart Eliasson, pol mag: Den ökade ojämlikheten i Sverige började redan i mitten av 80-talet.

Slutreplik

Jonung och Waldenströms slutreplik är om möjligt ännu värre än debattartikeln. Ett smakprov:

Vår poäng är att vi bör skapa och värna ett ekonomiskt och politiskt system som gör det möjligt för människor att vara som människor är, goda såväl som onda, egoistiska som altruistiska, och ändå få ett gott liv.

Lämna en kommentar