Det finns två sorters policy

1. kognitiv
2. materiell

Materiell policy är bekant för de flesta, det beskriver vad politiken ska göra, till exempel storlek på gränsvärden för utsläpp eller bullernivåer i trafiken. En materiell policy har en kognitiv dimension, ofta omedveten och implicit. Den kognitiva dimensionen består av idéer, ramar, värderingar och tankesätt som informerar den politiska förståelsen av den materiella policyn.

Arbetskraftsinvandringen är en materiell policy som bygger på två helt olika synsätt, två olika kognitiv policy.

Den ena, vi kan kalla den konservativ, ser på arbetskraftsinvandringen som en bra grej för Sverige, vi tjänar på det, får mer kvalificerad arbetskraft och know-how. Det är en policy som Fredrik Reinfeldt och Tobias Billström förmedlar varje gång de talar i media om arbetskraftsinvandring.

Den andra, den kallar vi progressiv, gillar arbetskraftsinvandring för att den hjälper människor som har det svårt, att vi bryr oss om varandra och tar ansvar för varandra.

Det är en policy som Miljöpartiet tyvärr förmedlar alltför sällan. Det får flera följder:

• Människor tror att Miljöpartiet vill ha arbetskraftsinvandring av samma skäl som Moderaterna.
• Varje gång det konservativa synsättet nämns och aktiveras i människor så stärks deras tro på det konservativa synsättet och konservativ moral, inte bara när det handlar om arbetsmarknadsfrågor utan i alla frågor, vi får lättare att tro på konservativa lösningar och svårare att tro på progressiva lösningar.

Istället borde Miljöpartiet aktivera ett progressivt synsätt och progressiva värderingar så ofta det går.