Hur gör man ett politiskt parti som folk bryr sig om?

Hur kan du skapa ett politiskt parti som människor faktiskt intresserar sig för? Ett parti som tar upp relevanta ämnen på ett genomtänkt och klarsynt sätt? Ett parti vars politik faktiskt bygger på det medborgare och medlemmar tycker? Hur driver man en politik som inte bygger på det andra partier säger eller på det som sagts i tidningar och TV den senaste månaden?

Igår var det medlemsmöte för Miljöpartiet i Stockholm och vi diskuterade kommunikationskanaler, Radio MP, MP TV och tidningen Grön Puls.

Samtalet om tidningen handlade om hur den skulle produceras; med ett redaktionsråd, tillsatt av vemdå, eller av en fristående redaktion eller något annat? Jag hörde en del klagomål om att tidningen blivit ointressant, nästan som Grönt, en välproducerad och proffsig tidning som inte innehåller speciellt många spännande inlägg, den känns alldeles för tillrättalagd. Vad ska man göra för att en medlemstidning ska vara läsvärd?

Idag finns mer än 300 gröna bloggar som skriver i snitt 30-40 inlägg per dygn. En del av inläggen håller väldigt hög kvalitet, har ett unikt uttryck och är verkligen inte rädda för att ta ställning i en fråga. Det ser jag som en bra utgångspunkt för en grön medlemstidning. Min gissning är att de flesta bloggare blir glada om man ber att få återanvända deras texter och trycka dem i medlemstidningen. Om vi menar allvar med att vara ett progressivt parti, där medlemmarnas deltagande är det viktigaste och där alla röster får höras då är det här en skatt som väntar på att grävas upp.

Nätet vänder på publiceringsordningen. Tidigare fungerade publicering så här:

  1. Skribent skriver en artikel.
  2. Redaktion väljer bland artiklar och filtrerar bort det mesta.
  3. Utvalda artiklar publiceras i tidningen, eller på TV.


Idag, på nätet, fungerar publicering så här

  1. Skribent skriver en artikel.
  2. Skribent publicerar själv på en blogg.
  3. Artikeln uppmärksammas av andra och sprids via olika filter.


På nätet publiceras informationen först och filtreras sedan genom olika filter, filtreringen sker i efterhand, och redaktionen är lika stor som internet.

Ett problem som medlemstidningar dras med är att dom försöker presentera nyheter hela tiden, det som står i tidningen ska vara nytt. Och jag förstår att man tänker så, det är ju tradition sedan faraonernas tid att nyhetsförmedlare berättar om sånt som är nytt. Men poängen med nyheter var att de hjälpte människor tänka och fatta beslut. Nu finns det bättre sätt att stödja beslutsfattande än nyheter och det finns definitivt bättre verktyg som hjälper oss att tänka.

På vilka sätt kan vi hjälpa människor att utvecklas?

Det är frågan vi ska ställa oss när vi skapar en medlemstidning, eller när vi driver ett parti för den delen. För det handlar verkligen inte om oss i partiet. Det handlar inte om skribenterna som skriver tidningen. Det handlar om alla andra.

Vad kan vi skriva i en medlemstidning som hjälper människor att bli smartare, kunnigare, allmänt proffsigare än när de la första blicken på tidningens omslag? Hur kan vi stödja dem i det de brinner för?

Politiska partier måste sluta agera redaktion åt medborgarna och börja fungera som verktyg som hjälper medborgare att uttrycka sig. Det är medborgare som ska uttrycka politiken, inte partierna.


Andra bloggar om nyheter och publicering

Clay Shirky skriver bäst om det här ämnet.

Hållplats Hådén – Min presentation inför valet till partistyrelsen

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 1

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 2

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 3

Hans lilla gröna – Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 4

Samarbetskulturen är nätets styrka

Samarbetskulturen är nätets verkliga styrka. På i princip alla nivåer fungerar Internet som tekniska och sociala samarbeten. 3 exempel.

1. Distributionen, det som kallas Internet, är en överenskommelse om hur nätverk ska samarbeta:

“The net is an agreement about how networks work together, a way for all the things that call themselves networks to coexist and work together. It’s an inter-network. This agreement doesn’t specify what people can do with the network, what they can build on its edges, what they can say, who gets to talk. The protocol simply says: If you want to swap bits with others, here’s how. If you want to put a computer — or a cell phone or a refrigerator — on the network, you have to agree to the agreement that is the Internet.”

2. Webben är en jättelik samling samarbeten där varje länk är kontaktytan mellan två dokument.

3. Webbtjänster är ofta resultatet av ihopkopplade tjänster, till exempel hitta.se som kopplar samman kontaktuppgifter med karttjänster, branschkategorisering, blombud och sms.

Människor som arbetar mycket med nätet brukar känna igen den här beskrivningen. Men när jag pratar med vanliga dödliga människor så får jag en annan reaktion. Man gillar iofs nätet och man vill inte leva utan det men man är trött på att nätet blivit kommersialiserat, med fler annonser, mer webbenkäter, fler slutna miljöer, mer av allt som behövs för att kunna sälja reklam.

Vad är egentligen nätet bra för?

Den stora förändring som webben orsakat är att alla nu har fri tillgång till oändlig information. Före World Wide Web fick man informationen från tidningar och böcker, tv eller radio. Förändringen har stärkt oss på många sätt. Vi kan mer, lär snabbare, agerar snabbare, ser klarare och tänker större.
Vi bör utveckla och stärka samarbetskulturen som gör detta möjligt. Här är ett par förslag.

Symmetriska uppkopplingar

Problemet med dagens uppkopplingar märks när man har filmat något och laddar upp videon till YouTube eller synkar desktopfiler med nätet (vilket dock går förvånansvärt bra med hjälp av Dropbox), internetuppkopplingen utåt går ungefär en tiondel så snabbt som när vi laddar hem eller kollar på något.

Synen på människors beteende på nätet är formulerad utifrån ett TV- och radioperspektiv, formulerad i en värld med producenter och konsumenter, en värld där väldigt få människor var både producent och konsument.

På nätet är förhållandena de omvända. Internet är symmetriskt, nätet gör ingen skillnad på producent och konsument utan allt är noder i ett nätverk. Följden för oss som använder nätet är monumental. På nätet är vi deltagare. Vi skapar, söker, redigerar och konverserar. Vi är aktiva och målinriktade och vi har ett aktivt förhållningssätt till mediet. 

Eftersom nätet inte har något centrum och vi har stor glädje av detta så bör upp- och nedladdning ske med samma hastighet.

Stockholm++

Något som skulle fascinera all världens nördar och uppmärksammas av varenda it-tidning i världen är ett öppet, heltäckande trådlöst nätverk som ger alla i Stockholm tillgång till Internet gratis. Det skulle ändra den digitala utvecklingen i Sverige. När nätet finns överallt, ungefär som luft, kommer många anmärkningsvärda idéer kläckas. Den typen av infrastruktur stimulerar människors kreativitet på oväntade sätt. Många it-kunniga skulle vilja leva här bara för att känna hur det känns.
Omöjligt att genomföra säger en del. Inte alls säger Google. Just därför, just för att det är en utmaning borde vi göra det, säger jag.

Stå på Sveriges axlar

Stockholms stad har gjort offentliga data tillgängliga för remixning, att bygga vidare på. Det finns uppgifter om invånarantal, skolor och äldreomsorg, kartor, gatunät, luft, vatten, avfall med mera. Utvecklare och företag kan förbättra sina tjänster genom att koppla in sig till stans statistik.

Det är inte så svårt att tänka sig hur man kan gå ett steg längre och tillgängliggöra offentliga data för hela landet. Mer data öppnar fler möjligheter och bättre tjänster.

Men man kan gå ännu längre! Vi kan besluta att allt som publiceras på nätet i Sverige, och som inte är licensierat på något sätt, är lagligt att bygga vidare på och återanvända.
Vad skulle det vara bra för? Till exempel skulle någon kunna trycka och ge ut en tidning med de bästa artiklarna den läst senaste månaden. Man kunde publicera en version av den svenska webben bättre anpassad för synskadade.

Öppen källkod

Inför öppen källkod i alla offentliga miljöer. Island är det senaste landet att fatta beslut om det.