Gemensam uppkoppling istället för varsitt abonnemang

Känslan att kunna surfa på webben utan att ha en taxameter tickande, det upplevde jag för första gången på nittiotalet när vi fick vår första adsl-uppkoppling. Fram tills dess använde vi telefonmodemet, med uppkopplingsljudet som lät lite som R2D2. Det gällde att skynda sig på att hämta hem sina mejl och sen koppla ner, både för att minska kostnaden och för att det skulle gå att ringa på telefonen :) Lättnaden över att kunna surfa så mycket och så länge en ville var påtaglig.

Vi har nu vant oss vid bredbandsuppkopplingar från operatörer och kanske inte riktigt förstår vad vi går miste om eller hur delade uppkopplingar skulle kunna fungera.

Det är dags att dela uppkoppling med grannarna i ditt hus eller kvarter istället för att alla köper varsitt abonnemang. Tekniskt sett är internet konstruerat för distribuerad användning, att alla är kopplade till alla, och det fungerar bättre och är mer stabilt. När ni delar uppkoppling behöver ni färre abonnemang så kostnaden blir lägre. Gemensam WiFi täcker hela området, till exempel hela ert kvarter, inte bara inne i din bostad. Och med delad uppkoppling kan ni använda flera olika operatörer vilket minskar sårbarheten och ökar er kontroll gentemot era leverantörer.

Internet är konstruerat för distribuerad användning, att många är kopplade till många, vilket är mer stabilt än centraliserade system. Att dela uppkoppling med varandra innebär att hushållen kopplar upp sig via flera grannar och operatörer.

Ett distribuerat system kräver färre accesspunkter, inte en för varje hushåll eller person som är dagens standard. När ni delar uppkoppling betalar ni för färre abonnemang så kostnaden blir lägre för alla.

En annan fördel är att ni kan ha gemensam WiFi som täcker hela kvarteret eller ett höghus, inte bara inne i den enskilda bostaden. Du kan utgå ifrån att din mobil och dina digitala verktyg har en fungerande uppkoppling i hela området!

Genom att agera som en ekonomisk enhet får hushållen en mycket starkare förhandlingsposition gentemot operatörerna. Ni kan använda flera olika operatörer samtidigt vilket minskar sårbarheten, till exempel genom att betala för uppkoppling med olika teknik, fiber, satellit och kopparkabel. I normala fall fungerar all teknik parallellt men om en teknik går sönder har hushållen ändå en fungerande uppkoppling, möjligen med något begränsad kapacitet.

I Sverige har vi blivit alltmer beroende och låsta till våra mobil- och bredbandsoperatörer. Idén att uppkoppling skulle kunna skötas och betalas gemensamt känns nästan märklig, trots att den är tekniskt, ekonomiskt och användarmässigt överlägsen vår nuvarande situation.

En gemensam uppkoppling med grannarna i kvarteret innebär ökad stabilitet, lägre kostnader och en mer tillförlitlig kapacitet. Tag klivet in i nätverkssamhället och skapa ett delat nätverk !

Nya nyheter

Hur skiljer sig gamla nyheter, dagstidningar, TV-kanaler och radio, åt från nya nyheter, Twitter, Reddit, Twingly, Knuff och Google News?

Aaron Sorkins nya, något underhållande tv-serie The Newsroom handlar om… ja nyheter och det är ett försök att fånga den nya tidens anda. Will MacAvoy, seriens huvudperson, har hjärtat på rätta stället och uttrycker sitt synsätt, motarbetad av etablissemanget och mediemakten. Man kan säga att han uttrycker en folkmoral där den lilla människans liv och villkor ska vara utgångspunkten för samhällets utformning.

Aaron Sorkin har dock inte insett att många fler känner till hur en nyhetsredaktion fungerar än hur arbetet går till i Vita Huset. Det som fungerade i West Wing fungerar inte i The Newsroom eller Studio 60. Det som verkar spännande i en miljö, presidentrådgivarnas kunniga självsäkerhet, är patetiskt i den andra, nyhetsredaktörernas okunniga självsäkerhet. Till nästa satsning borde han välja en miljö som är okänd för de flesta.

Något i The Newsroom känns konstigt. När redaktionen diskuterar ett program och någon tar upp ett inlägg från en pakistansk bloggare så suckar hela redaktionen och det är först när det visar sig att bloggarens uppgifter bekräftats av en “riktig” auktoritet som informationen tas på allvar.

Om jag utformade en tv-serie om moderna nyheter är detta det första som skulle ändras. Reaktionen borde vara “hur trovärdig är källan” eller “hur kan vi bekräfta det”. Att inte se nätet som huvudkällan för nyheter 2012 är otänkbart.

Ni hör vart detta är på väg. The Newsroom utgår ifrån en föråldrad syn på nyheter

  • Vem uttalar att något är en nyhet? Nyhetsankaret.
  • Vem formulerar, väljer och filtrerar nyheterna? Redaktionen på tv-stationen.
  • Hur distribueras nyheterna? Från tv-kanalen till tittarna.

På nittonhundratalet var nyheterna centraliserade, från en till många, massmedia. På tjugohundratalet är nyheterna distribuerade

  • Vem uttalar att något är en nyhet? Vem som helst.
  • Vem formulerar, väljer och filtrerar nyheterna? Vem som helst.
  • Hur distribueras nyheterna? Från vem som helst till vem som helst.

Det mest intressanta med nyhetsmedia idag är hur man driver en verksamhet tillsammans med sociala medier och amatörnyheter. En nyhetstidning måste utgå ifrån att aldrig vara först med en nyhet, det kan verksamheten inte vila på. Alla nyheter rapporteras från många håll och på många olika sätt, det går inte att hävda objektivitet på samma sätt som förut. Att äga en nyhet eller idé går inte heller.

Så vad gör man, vad borde The Newsroom handla om? Ja det skulle kunna handla om hur framtidens nyhetsrapportering fungerar. En princip är att stärka nätverket, att förbättra det som redan finns där, jämför med framgångsrika webbtjänster som gör nätet bättre. En annan princip är att lyfta nya perspektiv på något som redan berättats. En tredje princip är att ta betalt för sånt som går att ta betalt för och som är svårt eller omöjligt att kopiera, personliga framträdanden, tidskritisk information, förkroppsligande med mera. Det skulle vara en tv-serie om en startup som kämpar med att förmedla verkligheten, som utforskar hur man överlever den moderna prissättningen och får ett företag att växa.