Från oss alla, till oss alla

Politik handlar om samhället, om naturen och om oss människor, men ibland får jag intrycket att det handlar om partier och politiker. Ett typiskt politikersvar handlar om det egna partiet eller en motståndare. Istället för att tala om miljöpartiet, våra motioner och våra språkrör ska vi ta upp människors levnadsvillkor och samhällets förnyelse.

Miljöpartiet är en folkrörelse, vilket förkroppsligar värderingar som empati, ansvar, frihet och samarbete. Att vi människor bryr oss om varandra och att vi tar ansvar för varandra är en självklar utgångspunkt.

I Alliansens Sverige är det inte så. Efter fyra år och två valkampanjer med Moderaterna har konservativa värderingar tagit över det offentliga samtalet. I en tid då Sverige mer och mer liknar ett elitstyre är behovet av folkets deltagande i politiken stort och tydligt.

När de rödgröna partiledarna i valkampanjen 2010 tog plats i medierna på bekostnad av folkrörelsen gick vi miste om en unik möjlighet. Trots Maria Wetterstrands briljanta politiska förmågor, eller kanske på grund av dessa förmågor, så kämpade vi helt plötsligt på Alliansens planhalva, i fel match. Frågan om regeringsalternativ och inriktningen på det starka ledarskapet handlar om auktoritet och kontroll, klassiska konservativa värderingar. En politisk organisation med folkrörelsens rika undervegetation ser både insidan och utsidan av människor bättre än elitstyret. Vi har det och dessa styrkor ska vi markera.

Progressiv politik har bäst förutsättning att lyckas när vi kommunicerar utifrån progressiva värderingar. Därför uppmanar jag alla som deltar i partiets arbete, inte minst språkrören, att framhäva folkrörelsen.

När journalister vill framhäva starka ledaren visar vi folkrörelsen. När lobbyister återger industrins diktat tar vi upp folkets vilja. När Fredrik Reinfeldt hotar med ännu en kris visar vi hur ett bättre samhälle möjliggörs av människors deltagande och vi ger dem energi att bidra. Från oss alla, till oss alla.