Digitala strategier

Häromveckan kommenterade jag Miljöpartiets arbete med en ny digital strategi och tänkte att någon här kunde va intresserad av det:

Ett övergripande mål borde vara att stimulera flervägskommunikation om ämnesområden som är viktiga ur det gröna synsättet. Internet skiljer sig från TV och tidningar bland annat genom att det bygger på många-till-många-samtal medan de traditionella medierna bygger på en-till-många-samtal. Vi borde utgå ifrån detta och inte enbart försöka använda nätet som reklamkanal för våra budskap.

På samma sätt som #prataomdet tar upp en mängd viktiga frågor och perspektiv om övergrepp makt- och könsrelationer, men däremot inte uttryckligen handlar om en viss politik, så borde mp etablera samtal på en mängd områden som är viktiga för oss och som aktiverar människors gröna synsätt, som får folk att tänka på de perspektiv som vi tycker är viktiga.

Hur gör vi det?

  • Viktigt att inte försöka diktera debatten utan låta den ha sin gång. Det är jättebra om folk märker att vi vill stimulera till samtal, att vi inte försöker berätta vad de ska tycka.
  • Ibland är det bättre att ansluta sig till en befintlig debatt och bygga vidare på den än att försöka skapa något från scratch.
  • Stimulera till samtal i forum som vi inte kontrollerar.
  • Producera material som är relativt neutralt och som vi ger bort för att hjälpa folk att förstå och samtala om ett ämne. Till exempel, på FORES har vi skapat en sajt som heter migrationsinfo.se där vi samlar statistik om invandrings- och migrationsrelaterade ämnen och gör det så tillgängligt som möjligt. Poängen är att alla ska kunna kolla upp rykten eller påståenden. Vi gjorde det till valet för att hjälpa politiker som behövde hjälp att kontra mot främlingsfientliga felaktigheter. Nu används webbplatsen av alla möjliga, ofta som referens från diskussionsfora.

En annan grej

Till 250 000 samtals-kampanjen kan vi uppmana folk att ta foton med en lapp på bröstet som berättar var de befinner sig och ladda upp till ett Pinterestkonto eller liknande, både foton med och utan partimedlemmar.

Sammanfattningsvis

En del av vår digitala strategi borde vara att stimulera till debatt på gröna områden.

Kärngifter

Vi har ett moraliskt ansvar att bättre förmedla kärnkraftens verklighet.

Radioaktivt material, som vid sönderfall avger joniserande strålning, är extremt farligt för all natur, ett gift. Vi måste sluta tala om radioaktivt avfall. Det handlar inte om sopor eller avfall, det handlar om gifter!

Diskussionen om hantering av kärngifter har pågått i årtionden. Att ta ansvar för sina handlingar innebär att man tar hand om de problem man skapar, att inte lämpa över dem på någon annan. När vi gräver ner gifter löser vi inga problem. Människor känner dessutom uppgivenhet när vi inte erbjuder en bättre lösning än att gräva ner problemen, att sopa dem under mattan. Det försvagar miljörörelsen och ger kärnindustrin styrka, paradoxalt nog.

Vi kommer skapa lösningar även på detta problem. Inom biotekniken och nanotekniken jobbar man med lovande lösningar.

Så nästa gång du tänker skriva om atomsopor eller avfall, berätta istället vad det faktiskt handlar om, kärngifter.

Relaterat

Ansvar för varandra

Socialt ansvar innebär att man bryr sig om andra och ställer upp för dem.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin skriver i Aftonbladet apropå Sten Tolgfors avgång

“I grunden finns här ett moraliskt problem som alltmer pockar på en lösning. De senaste decennierna har mycket hänt globalt. Vi har sett järnridåns fall och demokratiseringen av Östeuropa, vi har sett diktaturer falla i Sydamerika, vi har sett apartheidregimen försvinna i Sydafrika och nu nyligen har vi sett den arabiska vår som fortfarande är i rörelse.
Sverige måste i denna utveckling mot demokrati och öppenhet ställa sig på rätt sida. Vi ska inte beväpna diktaturer, vi ska stödja demokratirörelser – då tjänas också Sveriges långsiktiga intressen. Vår viktigaste tillgång i alla internationella sammanhang, också i handelssamarbeten, är vårt rykte. Saudiaffären har redan skadat vårt rykte som en humanistisk nation mer någon tvivelaktig vapenaffär skulle kunna inbringa.”

Gustav har rätt i att problemet är moraliskt men missar hur. Det här handlar inte primärt om vårt rykte eller våra intressen. Anledningen till att vi ska sluta sälja vapen till diktaturer är inte egennytta eller det egna ryktet utan empati och solidaritet med andra människor, att vi bryr oss om varandra.

Att hävda att Sverige tjänar på att stödja demokratirörelser aktiverar ansvaret för det egna och visst är det sannolikt så att vi tjänar långsiktigt på att inte sälja vapen till diktaturer. Men det är inte det som får oss att reagera och vilja stoppa vapenkommersen utan orsaken är att vi känner empati med andra. Vi vill inte skada andra människor!

Miljöpartiet har nu ett politiskt guldläge där man kan syna regeringens giv om ansvar. Man kan formulera det ungefär så här:

I Sverige tror vi inte på att sko oss själva på andras bekostnad, att till exempel vår vård och omsorg ska bygga på att andra människor skadas.

Den borgerliga regeringen talar ofta om ansvar, om att ta ansvar för Sverige, och det är givetvis bra. Men ansvar betyder flera saker och när vi säljer vapen till diktaturen i Saudiarabien för att vår egen ekonomi ska växa, ja då blir kontrasten tydlig mellan det egna ansvaret och ett större ansvar.

Vi svenskar bryr oss om och tar ansvar för varandra, inte bara för oss själva. Vi kan inte fortsätta att sälja vapen till diktaturer och samtidigt hävda att vi tar ansvar. Vi skadar ju andra människor.

Om Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna vill begränsa frågan om ansvar till att bara handla om det egna, om att vi inte ska tänka på någon annan än oss själva, ja då är valet tydligt. Det Gröna synsättet innebär att vi bryr oss om och tar ansvar för varandra, inte bara oss själva.

Vi kräver att Sverige avslutar vapenförsäljningen till diktaturer!

Det kan man sen återkomma till varje gång regeringen talar om ansvar, att man precis som i fallet med vapenförsäljningen till Saudi inte tar ansvar för något annat än det man själv tjänar på.

Relaterat

Sveriges Radio: Sten Tolgfors avgår som försvarsminister

Henrik Alexandersson har klart för sig vad som är problemet och hur regeringen resonerar:

“Eftersom regeringen uppenbarligen inte har vett att skämmas för vapensamarbete med den saudiska diktaturen – så är ett bondeoffer i form av en avsatt minister det minsta man kan kräva.
För Reinfeldt kommer aldrig att rädda Tolgfors genom att gå ut och säga att allt var en dålig idé från början och att regeringen ber om ursäkt.”

Tokmoderaten Fredrik Antonsson kritiserar regeringens försvarpolitik och nämner vad försvaret faktiskt är till för- “en verksamhet som handlar om att ge alla svenskar skydd”, “landets livförsäkring mot yttre hot och olyckor“

Martin Moberg – Tolgfors har så avgått, men… (en funktionell beskrivning av problemet)

Sveriges Radio – Reinfeldt: Vårt välstånd bygger på handel

Alliansfritt Sverige – Reinfeldt offrar Tolgfors

Sveriges Radio – Detta har hänt: Vapenfabriken i Saudiarabien

Ansvar för Sverige

Uttrycket “Ansvar för Sverige” kommunicerar individuellt ansvar, att vi har och tar ansvar för egna handlingar och det egna beteendet.

Hur fungerar det? Ansvaret appliceras på samhället via metafor. Vi ser på samhället som en familj, Sverige är en familj. Om vi tar ansvar för Sverige så tar vi alltså ansvar för den egna familjen.

Att ta ansvar för hela landet kan låta som att man bryr sig om en massa människor, inte bara sig själv, att det handlar om ett socialt ansvar, men det är inte uttryckets innebörd (vilket naturligtvis inte hindrar att man faktiskt bryr sig om en massa människor). Även när någon talar om “de offentliga finanserna” kan man få detta intryck men inte heller i det fallet handlar det om ansvar för något annat än det egna.

Notera att det finns olika sorters ansvar, som bygger på helt olika synsätt och som har  olika innebörd. Många reaktioner på en politikers uttalande beror på att man tror att man talar om samma sak fast man inte gör det.

Varje gång någon använder ett uttryck så aktiveras en ram. Varje gång en ram aktiveras så förstärks den. Så ju mer vi exponeras för individuellt ansvar, via uttryck som “Ansvar för Sverige”, desto lättare har vi att förstå och använda samma moral i andra sammanhang.

Samarbetskulturen är nätets styrka

Samarbetskulturen är nätets verkliga styrka. På i princip alla nivåer fungerar Internet som tekniska och sociala samarbeten. 3 exempel.

1. Distributionen, det som kallas Internet, är en överenskommelse om hur nätverk ska samarbeta:

“The net is an agreement about how networks work together, a way for all the things that call themselves networks to coexist and work together. It’s an inter-network. This agreement doesn’t specify what people can do with the network, what they can build on its edges, what they can say, who gets to talk. The protocol simply says: If you want to swap bits with others, here’s how. If you want to put a computer — or a cell phone or a refrigerator — on the network, you have to agree to the agreement that is the Internet.”

2. Webben är en jättelik samling samarbeten där varje länk är kontaktytan mellan två dokument.

3. Webbtjänster är ofta resultatet av ihopkopplade tjänster, till exempel hitta.se som kopplar samman kontaktuppgifter med karttjänster, branschkategorisering, blombud och sms.

Människor som arbetar mycket med nätet brukar känna igen den här beskrivningen. Men när jag pratar med vanliga dödliga människor så får jag en annan reaktion. Man gillar iofs nätet och man vill inte leva utan det men man är trött på att nätet blivit kommersialiserat, med fler annonser, mer webbenkäter, fler slutna miljöer, mer av allt som behövs för att kunna sälja reklam.

Vad är egentligen nätet bra för?

Den stora förändring som webben orsakat är att alla nu har fri tillgång till oändlig information. Före World Wide Web fick man informationen från tidningar och böcker, tv eller radio. Förändringen har stärkt oss på många sätt. Vi kan mer, lär snabbare, agerar snabbare, ser klarare och tänker större.
Vi bör utveckla och stärka samarbetskulturen som gör detta möjligt. Här är ett par förslag.

Symmetriska uppkopplingar

Problemet med dagens uppkopplingar märks när man har filmat något och laddar upp videon till YouTube eller synkar desktopfiler med nätet (vilket dock går förvånansvärt bra med hjälp av Dropbox), internetuppkopplingen utåt går ungefär en tiondel så snabbt som när vi laddar hem eller kollar på något.

Synen på människors beteende på nätet är formulerad utifrån ett TV- och radioperspektiv, formulerad i en värld med producenter och konsumenter, en värld där väldigt få människor var både producent och konsument.

På nätet är förhållandena de omvända. Internet är symmetriskt, nätet gör ingen skillnad på producent och konsument utan allt är noder i ett nätverk. Följden för oss som använder nätet är monumental. På nätet är vi deltagare. Vi skapar, söker, redigerar och konverserar. Vi är aktiva och målinriktade och vi har ett aktivt förhållningssätt till mediet. 

Eftersom nätet inte har något centrum och vi har stor glädje av detta så bör upp- och nedladdning ske med samma hastighet.

Stockholm++

Något som skulle fascinera all världens nördar och uppmärksammas av varenda it-tidning i världen är ett öppet, heltäckande trådlöst nätverk som ger alla i Stockholm tillgång till Internet gratis. Det skulle ändra den digitala utvecklingen i Sverige. När nätet finns överallt, ungefär som luft, kommer många anmärkningsvärda idéer kläckas. Den typen av infrastruktur stimulerar människors kreativitet på oväntade sätt. Många it-kunniga skulle vilja leva här bara för att känna hur det känns.
Omöjligt att genomföra säger en del. Inte alls säger Google. Just därför, just för att det är en utmaning borde vi göra det, säger jag.

Stå på Sveriges axlar

Stockholms stad har gjort offentliga data tillgängliga för remixning, att bygga vidare på. Det finns uppgifter om invånarantal, skolor och äldreomsorg, kartor, gatunät, luft, vatten, avfall med mera. Utvecklare och företag kan förbättra sina tjänster genom att koppla in sig till stans statistik.

Det är inte så svårt att tänka sig hur man kan gå ett steg längre och tillgängliggöra offentliga data för hela landet. Mer data öppnar fler möjligheter och bättre tjänster.

Men man kan gå ännu längre! Vi kan besluta att allt som publiceras på nätet i Sverige, och som inte är licensierat på något sätt, är lagligt att bygga vidare på och återanvända.
Vad skulle det vara bra för? Till exempel skulle någon kunna trycka och ge ut en tidning med de bästa artiklarna den läst senaste månaden. Man kunde publicera en version av den svenska webben bättre anpassad för synskadade.

Öppen källkod

Inför öppen källkod i alla offentliga miljöer. Island är det senaste landet att fatta beslut om det.

Stockholm++

Mats Berglund skriver idag om bristen på it- kunnigt folk i Stockholm och om ett seminarium som frågade sig vad Stockholmspolitiker kan göra åt saken. Han efterfrågar bättre förslag än de som nämndes på seminariet, vilket i stora drag handlade om utbildning och arbetsmarknadsmatchning. Frågan Mats ställer påminner mig om det Paul Graham brukar skriva om, hur ställen som Silicon Valley funkar och hur man kan återskapa en sån miljö.

För att skapa ett nytt Silicon Valley är det avgörande, enligt Paul Graham, att samla två grupper på samma plats, nämligen rika människor och nördar.

Eftersom Stockholm har en hel del rika investerare men inte så många nördar så tänker jag att man även har näringspolitiska skäl att locka hit den senare gruppen. Och då snackar vi om nördar, inte geeks som kan skämta om tekniken utan att fastna i det, nej riktiga nördar som verkligen inte bryr sig om något annat än sin kodning.

Hur får vi nördarna att älska Stockholm? Jag tror att det kan bli svårt. Stan är fylld med sånt som nördar ogillar, utseende- och prestationsfixering, folk har svårt att le ärligt mot varandra, få samtal bygger på genuint intresse för saken som avhandlas och man bor i för små bostäder med mycket oljud på gatan utanför till vansinniga priser.

Nej det kanske är bättre att satsa på ett område en bit utanför stan, ett ställe som har det nördar gillar men som inte dras med Stockholms laster. Vad är det för en plats?

Man ska kunna promenera omkring, det ska finnas massor av fik och coffee shops och många bokhandlar. Bra skolor och universitet är avgörande. Avvikande beteende måste tolereras, ja uppskattas och områdena ska vara lugna. Stället ska ha karaktär, som Gamla Stan, så att man kan glida runt och må bra när man inte kodar. Hmm.

Kista har allt detta förutom karaktär. Uppsala är bättre men ligger lite långt bort. Kanske kan vi knyta ihop Stockholm och Uppsala med snabba och flexibla transporter. Men det blir inte nån riktig Silicon Valley-känsla. Det är svårt att hitta ett bra område, kanske något i Söderförort?

En satsning som skulle locka både nördar och andra kreativa är att genomföra det som Google planerade för San Francisco häromåret, ett öppet, heltäckande trådlöst nätverk som ger alla i Stockholm tillgång till Internet gratis. Förutom att varenda it-tidning i världen skulle uppmärksamma det och nördar världen över skulle fascineras av de tekniska utmaningarna så skulle det ändra synen på digital utveckling. När nätet finns överallt, ungefär som luft, kommer många anmärkningsvärda idéer kläckas. Den typen av infrastruktur stimulerar ofta innovationsklimatet på oväntade sätt. Många it-kunniga skulle vilja leva här bara för att känna hur det känns.

Sveriges mest konservativa debattör har mage att kalla sig liberal

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Hans Bergström, skriver på DN Debatt om den svenska skolan. Jag tror inte man kan komma så mycket närmare en helt konservativ skola än den han förespråkar i debattinlägget:

“Viktigast av allt i skolan är dock rektorerna och lärarna. Hela inriktningen från 1968 och framåt blev att sänka deras auktoritet, status och löner. I det nya samhället skulle alla vara ”du”. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas. Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas.”

Denna utveckling drevs, enligt Hans Bergström, på av Socialdemokraterna trots att 68-rörelsen på många sätt faktiskt var en reaktion MOT partiets politik (tack till Martin Moberg för länken). Skolpolitiken är fortfarande ett exempel på Socialdemokraternas konservativa sida.

Hur skulle en progressiv skolpolitik se ut?

Alfie Kohn, en känd amerikansk pedagog har skrivit mängder om detta. I korthet skulle skolan handla mer om elevernas förmåga och möjlighet till självbestämmande, deras samarbetsförmåga och om öppen kommunikation mellan elever, lärare och samhället i stort. Betyg skulle nog inte diskuteras speciellt ofta, möjligen elevernas förmåga att bedöma och utvärdera sitt arbete.

Avslutningsvis

Att en så konservativ person som Hans Bergström kunnat arbeta som chefredaktör för en ledarredaktion och tidning som kallar sig oberoende liberal säger en del om tidningens inflytande över folks tänkande. Att han undertecknar inlägget med epitetet “liberal debattör”  bekräftar och understryker hyckleriet som Dagens Nyheter ägnar sig åt.

Rum för empati och tillit

Man kan tänka på en ram som ett rum. Sedan Moderaternas omvandling 2005 har svensk politik utspelats i något som kan liknas vid en brittisk pub. Fast istället för mörkt trä, mässing och rökdoft har vi ordning och reda, kriser, ansvar och stabilitet

Gå in i en brittisk pub så känns det väldigt annorlunda än om du går till en fruktmarknad. Om du beställer två glas mörk lager till dig och din vän så begriper sannolikt både du, din vän och de andra i baren vad ni håller på med. På en del pubar kan du även köpa ett äpple men det känns lite konstigt, det är inte det pubar är till för.

Alliansens ramar gör att vissa saker känns naturliga att prata om, vårdformer, skolbetyg och skattefrågor. Andra saker känns däremot inte lika naturliga att prata om, till exempel energisamarbeten, arbetsmiljöfrågor och att ta ansvar för andra människor.

För att kunna diskutera annat än rent konservativa frågor så måste samtalet bygga på andra synsätt än de Alliansen etablerat.

Vi kan ta upp empati och ansvar, för oss själva och för andra. Vi kan tala om en värld där vi ställer upp för varandra, där människor samarbetar och litar på varandra. Vi kan lyfta alla de exempel på när vi tillsammans lyfter samhället och då vår strävan efter en bättre värld faktiskt blir verklighet. Det är en samtalsmiljö, lite som en fruktmarknad, där vi kan diskutera frågor som helt enkelt inte är möjliga på dagens rökiga och självsäkert berusade utskänkningsplats.

Klart privata företag ska ha frihet från insyn, de är ju privata!

Ord och ramar styr vårt tänkande. En man som förstod hur man kan använda detta var Edward Bernays, Sigmund Freuds systerson. Det är Edward Bernays som är skyldig till att omvandla ordet propaganda till public relations, att människor under flera decennier associerat cigaretter med potens och att USA har haft folkligt stöd för en mängd invasioner och attacker. Det är hans verk som ligger till grund för att företag verkar i just den privata sektorn, inte den utvecklade, den fristående eller den slutna sektorn.

Att associera företag med ett ordet privat får omfattande konsekvenser för hur människor tänker. Privatramen aktiverar bland annat tankar på

  • att få vara för sig själv, frihet från insyn
  • att få vara sig själv
  • lugn och ro
  • något man gör på egen hand, inte med andra
  • att detta är positiva kvaliteter

Följden blir att när vi talar om privata företag så aktiveras alla dessa tankar och känslor och de kopplas till företag. De flesta människor känner då undermedvetet att det är normalt att företag ska

  • ha frihet från insyn
  • skötas utan inblandning från andra
  • konkurrera, inte samarbeta

vilket alltså är 100% konservativ moral. Varje gång någon talar om privata företag förstärks denna bild i människor och det känns mer och mer normalt att det är så företag ska fungera.

Andra inlägg om privat:

Framing

“Brandmannen tände eld på huset, satte sig i brandbilen och åkte hem för att äta middag.

Que? Vad håller han på med?

Varför känns inte meningen logisk? Kan inte en brandman vara pyroman? Äter inte brandmän middag? Kan de inte köra en bil?

För att få svar på detta och förstå varför vissa argument når fram till människor så ska vi göra en liten övning. Gör så här:

Tänk inte på en banan!

Har du gjort det? Inte tänkt på en banan? Helt säkert? Ingen gul banan? Okej, bra!

Meh… det går ju inte, du tänkte ju på en banan. Varför kan du inte inte tänka på en banan?

Jo, brandmän och bananer har en sak gemensamt. Orden aktiverar en ram.

Ramar

Alla ord aktiverar en ram.

En ram är en konceptuell struktur som används vid tänkande. Ordet diskborste aktiverar till exempel bilden av en diskborste och ett antal assocationer:

  • att en diskborste är ett verktyg som oftast används i köket
  • att den består av ett handtag och en borste
  • att den används tillsammans med vatten och diskmedel i en diskho
  • att den används till att skrubba bort smuts

Ett annat sätt att förstå en ram är som ett nätverk av associationer. När du läser diskborste aktiveras en nätverk av associationer i din hjärna; ord, bilder, händelser och känslor:

Hur vet man vad som ingår i en ram?

Vad som ingår i en ram tar man enklast reda på genom att bryta mot ramens logik.

Hon tog diskborsten, satte på tandkräm och började borsta sina tänder.

Det stämde inte riktigt va? Det passar inte in i diskborste-ramen. En ram handlar om hur vi uppfattar något, vad som känns normalt och om den logik som är kopplad till ramen. En brandman kan givetvis elda upp ett hus, det kan även en revisor eller förskolefröken, men vi har svårare att ta till oss det eftersom handlingen inte matchar ramen och sammanhanget.

Om du läser meningen om brandmannen en gång till nu så ser du säkert vad som är fel, brandmans-ramen bryts på flera sätt.

En brandman

  • släcker bränder
  • åker till bränder
  • lämnar inte en brand
  • och så vidare

Det finns alltså en logik som beskriver hur vi uppfattar en ram. Följer man logiken så blir budskapet begripligt. Bryter man logiken så förvånar och förvirrar man mottagaren.

Bildlicens